tisdag 30 september 2014
måndag 29 september 2014
Jag anar att det är tanden igen. Det måste inte vara det, men jag är lite öm i käken och tandköttet. Tog en traddis, och fy fan.. Fy fan vad jag älskar dom! Hela kroppen bara ger upp allt som är jobbigt och det som gör ont gör bara ont i bakgrunden liksom. Jag tar inte de så ofta längre, but when i do, i fucking Love it. Hemskt att säga, men jag säger sådant som är hemskt också. ;)
Igår kollade jag när Sofie spelade fotboll. Sämst idé när man var så trött och sliten som jag var, men jag hade lovat. Och det var kul. :)
Har så jävla ont i kroppen. Öm från topp till tå, och jag börjar känna mig febrig igen. Tror jag.
fredag 26 september 2014
Bytte klänningen jag köpte häromdagen. Den satt väldigt tight och även om jag hade kläder på mig under kände jag direkt att det är en klänning jag inte kommer trivas i, även om jag tar en storlek större. Den var snygg, men alls inte bekväm. Hittade däremot en långklänning med luva som jag slog till på istället! ;) trodde aldrig att jag skulle bli en långklänning-tjej men jag älskar det! Köpte glas till min telefon, vill inte riskera att ta sönder denna. Den är awesome och jag gillar den verkligen! Trodde jag ju aldrig heller, men nu är jag iPhone-såld. Fullständigt. Jag beklagar. ;)
Ringt massa samtal och donat, handlat öl och sådant, och nu ska jag hålla lite fredags-ledigt-mys med Yoda.
torsdag 25 september 2014
Imorgon ska jag göra keratinbehandling på mitt hår, och fixa lite smått på stan. Jag har massor jag behöver ta tag i med telefonen med, appar som inte följt med, kontakter osv.. Kom på att mitt jobb inte har mitt nya nummer osv. Lite att fixa. Och jag behöver på riktigt sätta mig och gå igenom allt med skolan, uppgifter som ska göras, öva öva öva på gitarren (är svinduktig på att ta mig an gitarren hemma men jag tränar inte på sådant jag ska). Blä.
Utöver det känns det bra i kroppen idag. Mycket bra! Allt ska ju såklart inte haka upp sig bara för att allt inte klaffar, men dessvärre är ju jag lite en sådan typ.
onsdag 24 september 2014
sen handlade jag. En del onödiga grejer. Ska på hattfest på lördag men jag vill inte ha hatt om det inte är en ölhatt. Köpte en mössa för det behöver jag en ändå. Det onödiga? En klänning. Men den var snygg!
Köpte ett capo till min gitarr med, äntligen! Nödvändigt.
Chansade på trebutiken också. Denna gången var det betydligt trevligare. Hon var positiv och saklig så nu har jag gjort en till skadeanmälan. Hoppas på tempo-ökning nu.
tisdag 23 september 2014
Jag känner mig som en väldigt rörig människa, eller åtminstone en människa med väldigt rörigt huvud. Jag börjar nästan vänja mig vid att det är så, men det betyder inte att jag är okej med det.
Nu ska jag flyta iväg i ett varmt bad. Och ta det lugnt. Sen försöka mig på skit-läxan med not-skit som jag inte fattar. Har ordnat mig en ledig dag imorgon, för att jag är bäst. Och som grädde på moset gick dagens rep perfekt! Vi låter som ett riktigt jävla band!
måndag 22 september 2014
söndag 21 september 2014
Testade min samsung galaxy s3. Den laddar typ 1% i timmen och är allmänt dryg. Trodde aldrig jag skulle överge samsung för iPhone, och jag trodde aldrig jag skulle överge tre. Kanske de får behålla mig, kanske inte.. Nu har jag tejpat min iPhone. Har hellre en trasig iPhone än en samsung som knappt laddar.
Men det var trevligt igår. Kräftskiva och överraskning för syrran och Johanna som båda fyllt 30.
lördag 20 september 2014
Jag somnade nästan i bilen mellan maxi och hemmet. Sov en timme när jag kom hem och vaknade fullt frisk och ölsugen. Jag orkar fan ändå inte tänka idag, så ingenting är bättre medicin än alkohol då. Tack gode Gud för ölen.
Kräftskiva och öl, bland annat. Blir en awesome kväll!
fredag 19 september 2014
torsdag 18 september 2014
onsdag 17 september 2014
Men det faktum att man är lite dämpad blir nog väldigt märkbart på mig, eftersom folk beter sig där efter. Idag har min klass visat (utan att säga något) att det är okej att inte alltid vara på topp. Så med tiden har jag glömt bort hur det var innan och faktiskt haft roligt. Nu ska jag hem och då lär det väl pendla igen. Jag ska bara önska att jag vaknar glad imorgon. Det är allt jag begär. Resten får väl ordna sig.
tisdag 16 september 2014
Jag älskar mitt täcke även om det skulle visa sig vara helt ineffektivt. För MIG känns det bra, och jag somnar skönt. Har nätter där det är få timmar, och nätter där jag vaknar, men så år det alltid. I det stora hela, om man skulle kunna mäta min sömn ordentligt - då är jag övertygad om att det har gjort verkan!
Sen repade vi. Jävlar vad vi spelade! Alla ska ha sång med, och när twist and shout föll på mig blev jag feg. "Jag behöver i så fall en gitarr också, för att fokusera på annat än att ni hör mig sjunga". Sagt och gjort. Då gick det. Övar jag såhär små små steg varje gång så kanske jag vågar helt sen.
måndag 15 september 2014
Slapp skolan motvilligt idag, lektionen inställd. Så imorgon ska vi rocka järnet istället! I vårt band :)
Längtar efter skolan.
- de som röstar på SD för att SD är det ENDA partiet som vågar "röra om i grytan".
För det första kräks jag på uttrycket "röra om i grytan" när det handlar om rasism. För det andra så gratulerar jag er till att ni finner tillfredställelse över hela grejen med att röra om i en låtsas-gryta med verkliga människor i. Måste kännas underbart. För ER. Ni bor inte i grytan. Då är det jävligt fantastisk för er att få vara med och hålla i sleven, för då känns det BRA i era kroppar. Att ni får RÖRA OM lite grann.
Fråga 2: Vad fan är det ni ska röra om?
- ni befinner er i KÖKET, eller som jag brukar kalla det ; i NORMEN. För er känns det bra i normen, för ni vet ingenting annat. Normen är bra, för alla som ingår i den klubben. Men så har vi de i grytan, som SD så fint vill "RÖRA OM" i. Som INTE ingår i normen, och i vissa fall (precis som jag) inte VILL befinna sig någon annanstans. Vet ni hur många det finns BORTSETT från SD, som ständigt, DAGLIGEN, rör om i grytan. På arbetsplatser, i skolor, i hemmen.. Överallt. Överallt ska man bli omrörd hela jävla tiden. För att behaga ER. Så att NI får känna det där härliga med att vara den som håller i sleven när det rörs om i den svenska grytan. Känns det bra nu? Eller ska vi röra om lite till, det är ju ändå inte er det handlar om?
Jag tänker inte dra på mig offerkoftan, för jag ser inte allt utifrån mitt perspektiv. Jag ser det ifrån mitt och TUSENTALS andras perspektiv. När NI vill lägga er livsviktiga röst på att "röra om i grytan" så vet jag faktiskt inte vad vinsten för er är. Men jag vet vad förlusten blir för andra. Detta ständiga förtryck mot alla MÄNNISKOR som inte ingår i normen. För ni vet väl att det är människor i grytan? Människor som inte har något annat val än att vara i grytan. Människor som kanske dagligen utsätts för sleven, men som tvingas utsätta sig EN GÅNG TILL. För ER skull, för att NI ska känna er nöjda. Är det inte äckligt?
Fråga 3: vet ni vad jag tycker om det?
- jag tycker det är äckligt.
Imorgon vaknar vi upp till ett nytt Sverige, med en ny regering och en ny partiledare. Det är samma Sverige, men med nya värderingar och nya sätt att styra landet på. Sverige har röstat in ett rasistiskt parti till att hjälpa till med "styrandet", och den som inte tycker de är anmärkningsvärt borde fan skämmas!
Vi har ett främlingsfientligt parti i våran riksdag, som är det tredje största partiet. Det är nu kampen börjar. Det är nu man måste hålla varandras händer ännu hårdare, skrika ännu högre, och tycka lite till. För det är våran rätt att säga ifrån.
Jag tänker inte se detta som en förlust. Jag ser SD's framgång som en förlust. Men jag ser feminismens språng som en ännu större vinst. Som ett litet parti är det svårt att ta sig fram. Men att gå från 2000 medlemmar till 21.000 på ett år är en framgång.
I Karlskrona var det 711 som röstade rosa. Jag var en av dom. Det låter smått, men det är allt utom smått. Se till Sverige. I det stora. Där är det inte smått.
Nu, hörni. Nu börjar kampen på allvar.
söndag 14 september 2014
Samtidigt som ena halvan av mig ryser av obehag av tanken på att ett rasistiskt parti vuxit till att fiska till sig så många anhängare. Orimligt.
Men desto mer viktigt att det enda parti som är ett RENT motstånd (jag vet att majoriteten av partierna är emot rasism, men fi är de som AKTIVT arbetar EMOT det) kommer upp och får synas, höras och att deras röster HÖRS.
Vi ses. I kampen emot hat, förtryck och återigen hat. I kampen om jämställdhet, seger och kärlek.
Gudrun.
Har knappt sovit en blund inatt. Hostat konstant och jag FÅR INGEN LUFT! Jag tror jag har nån inhalator hemma med, jag åker hem och chansar utan att stoppa hos mamma först. Behöver både bricanyl och pulmicort för att luften ska kunna passera. Fan. I sådana här lägen är jag glad att det börjat bli lite kallare ute, annars hade jag avlidit.
Rösta idag. Allihopa. Rösta. Det är tack och lov vår allas (numera) RÄTTIGHET, men som en demokratisk medborgare anser jag även att det är en SKYLDIGHET, i alla fall om man tänker fortsätta gnälla.
Sluta gnäll. Agera. Även om ens egen röst inte når ända fram så visar man i alla fall vart man står och vad man vill förändra. Tänk också att en liten röst kan vara avgörande.
lördag 13 september 2014
För övrigt var det så tacksamt att komma tillbaka till jobbet, de blev så glada! Och jag med! Ska sova här. Och imorgon ska jag rösta. Och äta popcorn med Malin. Och försöka se valvakan. Alltid spännande och ytterst viktigt, särskilt denna gången som sagt.
Nu ska jag bädda ner mig. Jag har väldigt svårt att andas ikväll, och jag tror att pulvret i min bricanyl är slut. Det händer liksom ingenting. Och såhär trög brukar inte andningen vara, inte ens när jag är förkyld. Man blir ju tröttare med, när man får kämpa för att få i sig syre. Åker antagligen hem till morsan direkt efter jobbet imorgon och andas in medicin och äter frukost. Sen är det lugna puckar som gäller resten av dagen. Fy för fan vad trött och öm jag är i kroppen!
Idag kör jag dygnet på jobbet. Är egentligen sjuk, men inte tillräckligt för att inte orka stå, gå och prata. Däremot får jag erkänna nu att det ÄR förkylning, inte tandens fel. Man vet ju aldrig eftersom jag brukar bli dålig när tanden spökar! Men nu vet jag - tanden mår bra, men jag är snorig, hostig och pytte febrig.
fredag 12 september 2014
Politik.
Jag har varit nervös inför detta valet. Jag tänker mycket, och jag anser själv att jag inte är tillräckligt bra insatt för att veta vad som känns bäst. Nu bara häromdagen fick jag på riktigt en liten klump i magen och det bara kom som en käftsmäll : detta valet är det viktigaste valet någonsin.
Har ni tänkt så? Att det är NU det gäller. Rasismen har inte varit såhär påtaglig på många många år, inte bara lokalt eller i Sverige som helhet, utan i VÄRLDEN. Fler och fler högerextrema partier bildas, fler och fler går med och köper deras förklaring på vem eller vilka det är som ska ha syndabocksmedalj. Hur vet dom det? Hur vet dom vem eller vilka det är som ska straffas för att Sveriges ekonomi ser annorlunda ut? Eller att hatet växer i världen? Vem kan ta sig rätten att bestämma vems fel det är? Det handlar inte enbart om ras heller, utan ditt kön spelar roll, din läggning, din kärlek och ditt namn spelar roll.
Det jag faktiskt tycker är väldigt obehagligt är HUR de visar sin politik i sådana frågor. Hur de skriver, hur de resonerar, hur de marknadsför sig. Jag blir rädd. Och jag har aldrig varit rädd på samma sätt förut. Något hemskt händer, och en stor del av Sveriges befolkning förstår inte det, utan de kör på det gamla vanliga : "Ut med packet och pengarna trillar in". Så är det ju inte. Jag hade hoppats att alla skulle vetat det nu, men det är liksom det som skrämmer. Att långt ifrån alla vet. Vad jag också vet är att de som så lättsamt hafsar ihop sina kuvert i båset utan eftertanke är just sådana som inte ser problemet och det beror oftast på att de själva passar så fint in i den norm som dessa partier strävar efter. Men om man inte passar in i den normen, det är då det känns. Och det är då det blir obehagligt.
Jag har många gånger fått frågan om JAG personligen känner mig förtryckt i det livet jag lever, eller om min roll som kvinna någonsin har talat om för mig att jag är sämre för att jag just är kvinna, eller om jag blivit orättvist behandlad för att jag har ADHD eller om jag någonsin har blivit kränkt för att jag inte är heterosexuell. Mitt svar, i det stora hela, är NEJ. Jag är kvinna, och jag är stolt över att vara kvinna. Att jag sedan är rädd PÅ GRUND AV att jag är kvinna är en annan sak. Jag har inte blivit orättvist behandlad FÖR att jag har ADHD, men jag känner att det finns tillfällen i mitt liv där jag borde ha blivit behandlad annorlunda. Inte för att jag har en diagnos, utan mer för att det KRÄVDES en diagnos för att få en rättighet (som egentligen varje människa SKA ha). Jag har inte blivit kränkt pga min läggning, jag ser för den delen inte min läggning som mer speciell än någon annans. Vad jag däremot har fått uppleva är att ständigt behöva förklara när ingen heterosexuell någonsin behöver det. Jag "tvingas" i nya sammanhang såsom arbete, skola etc att på ett så naturligt sätt som möjligt "erkänna" att jag KAN bli kär i både killar och tjejer. Detta är inte för eran skull, utan för min egen och för alla andra med annan läggnings skull. Jag är trött på frågan : "Har du pojkvän?" Detta ständiga antagande som gör att jag hellre förklarar lite i farten att "Nej, det har jag inte och som det ser ut just nu vill jag varken träffa killar eller tjejer utan jag vill vara själv." SÅ. Så gör jag. För att bara tala om att det inte är min norm, och för att slippa gå in djupare på det, för jag anser inte att det ligger i min skyldighet att göra det. "Det är en fas, det går över". NEJ. Det ska både jag och alla andra slippa höra igen, det är VÅR rättighet att aldrig någonsin igen få höra det.
Men att JAG inte känner mig dagligen förtryck spelar ingen roll, för vetskapen om att tusentals människor VARJE dag förtrycks pga hudfärg, läggning, kön etc är för mig orimligt! Jag vill kämpa för ett bättre Sverige - för MIG, för DIG och för alla andra. Jag vill ta bort allt vad ras och fackfördelning heter, för jag anser att vi alla är MÄNNISKOR. Inuti ser vi likadana ut. Vi löser inga problem av att sanera hela jävla världen från "det" som inte är normen. Det fattar väl alla. Tyvärr ser verkligheten annorlunda ut, och det är där detta valet känns mer viktigt än någon annan gång.
Jag vet ju egentligen väldigt väl vad jag tycker, och jag vet väldigt väl vad mitt hjärta vill rösta på och även vad mitt hjärta skriker över att INTE rösta på. Men i det stora hela anser jag mig dåligt insatt. Mycket dåligt insatt. Jag kan inte ekonomi, jag vet inte om det är bäst att avskaffa rut-avdragen även om jag tycker att den idén låter bra, jag vet inte hur resultatet skulle bli om man betygsätter barn tidigare, men jag vet att jag INTE tycker om den idén.
Så. Summa. Jag vet exakt vad jag bör rösta på, även om jag inte håller med på alla punkter. Det är dumt att inte hålla med på alla punkter, för då kan man inte stå för det till 100%. Men då får man gå på vad som känns mest relevant för en själv, och i mitt fall är det ta mig FAN mänskligheten. Och där rinner det mesta av i hur jag ska rösta. Jag är inte osäker längre, och jag blir nästan arg på mig själv att jag har tvekat. Men det är bra att tveka. Det är bra att stanna upp och tänka. Jag vill ha ett ordentligt motstånd till det jag själv vill ta avstånd ifrån, och då är det allra mest lämpligt att jag röstar på det som hjärtat säger. Detta TROTS att jag inte ställer mig bakom alla uttalanden eller valpunkter. Det ÄR svårt. Det är jättejobbigt.
Men det är inte jobbigt eller svårt att rösta så att JAG vet att JAG har gjort NÅGONTING för att slå tillbaka! JAG vill inte se Åkessons "framgång", jag vill STOPPA den.
Man kan ALDRIG jämföra feminism med rasism. Feminismen behövs. För allas skull. Inklusive Åkesson.
torsdag 11 september 2014
onsdag 10 september 2014
Nu är medicinförrådet påfyllt igen och jag kan återgå till den dagliga dosen. Funderar på att minska Lill-dosen på eget bevåg och skjuta till Ritalin de gånger jag behöver. Att prova bara. För såhär trött som jag är nu är ett måste för att jag ska somna. Det handlar såklart inte enbart om medicin, antagligen är det hela grejen att gå upp kräk-tidigt igen, ha grejer att hålla koll på, köra slut på energin både fysiskt och psykiskt. Kan handla om mycket. Men det skönt samtidigt att känna sig så trött att man inte kan stå emot. Får klura på om jag kan mixtra själv med doseringen.
Nu hoppas jag hostan ska låta mig få sova inatt igen. Jag är hes. Men det är okej.
Detta är svinkul även om jag saknar min klass. Men en sak är säker : jag hade gjort det även om jag vart helt ensam från klassen, för det här vill jag inte missa!
Idag ska vi ha gitarr på morgonen och piano på eftermiddagen. Jag har lätt för att lära, men jag kan erkänna att jag känner mig lite skraj inför piano. Inte att det är svårt i sig, utan att ackord och noter känns piss just på piano. Men jag ska lära mig, det är jag tvungen till, om jag så ska köpa hem en billig keyboard och öva satan på. :)
Idag fyller syrran år. 30 fucking år! Grattis! <3
tisdag 9 september 2014
Jag har ont i halsen. Hosta. Ont i pannan. Jag tänker både anta och hoppas att det beror på visdomstanden som oftast krabbar så fort den ska upp en millimeter. Hoppas. Jag vill inte bli sjuk. Eller ja. Blir jag så sexigt hes som förra gången så kanske det är gynnsamt ;)
Vi har bildat grupp också. Nu är jag äntligen med i ett band! ;) det är seriöst ifrån skolan, vi ska ha arbeten i form av konserter och sådant. Jag tar bandet på fullt allvar, även om allt som har med bandet att göra är på en väldigt skämtsam nivå. ;) vänta bara till jag säger namnet på bandet. Men det blir en annan dag. ;)
Tills imorgon ska vi i gruppen bestämma oss för tre låtar som vi ska öva på tills de sitter. När de sitter ska vi avancera låtarna och det är där själva BANDET kommer in. Vi har känt varandra i ett år, och under det året har vi myntat en del utryck, ord och ordspråk. Det KAN komma till användning i bandet. ;)
Ska bli så kul! ;) nu känns det definitivt mer på riktigt att det faktiskt är musiklärare vi utbildar oss till. innan har man varit så inkörd på att det är fritidslärare, vilket det också är, men just ämnet gör ju att hela musiklärargrejen känns på riktigt nu. Damn, detta kan bli skoj!
måndag 8 september 2014
Jodå, det kom. En och en fick vi gå in och sjunga, och jag satt och sprallade i korridoren. Tills det var min tur. Inte så kaxig längre. Det sa jag till sångpedagogen. Men så fick jag sjunga. Och hon fick mig att gå upp högt i ton, och sen sa hon att jag skulle kunna ta ännu högre toner. Hon sa att jag har en ren och fin röst och att det är synd att jag enbart sjunger i duschen. Hon ska försöka locka fram det där som gör att man vågar använda rösten, för det är ju det som allt går ut på.
Jag blev paff, men glad såklart. Det var inte så farligt.
Idag är det skola. Jag är trött, men har ju längtat efter det här, så det är bara att bita ihop! Som tur är kan jag vila lite på tåget.
söndag 7 september 2014
Vi fick en ide och gjorde action av det!
Man kan lägga till förkortningar i en iPhone. Vi har lagt till och bytt ut ord i mammas telefon så att hon inte kommer kunna skriva en status eller ett sms som handlar om Maximus eller Håkan utan att det blir jävligt fel ;) än så länge har vi inte hört något men det ska bli intressant att se när hon inser att telefonen fått tuppjuck! ;)
Att ha kontinuerliga kramper i livmodern gör att man blir svintrött, och det är vad jag är nu. Ser nästan suddigt, så trött. Vilket är BRA, för imorgon ska jag äntligen upp och iväg till skolan! Vi ska bland annat ha gitarr imorgon, och även om helgen enbart givit mig små korta stunder med gitarren så är det bättre än inget! :) inser mer och mer hur mycket all handlar om teknik, och jag inser mer och mer hur många av mina absoluta favoritlåtar enbart innehåller ett fåtal ackord, vilket gör att de är lätta att spela! Kruxet är bara att lära sig hur man ska spela och vart man ska pausa osv. Jag kan snart det här.
Det låter som att jag skulle vara svinbra, men det menar jag inte. Det jag menar är att om jag kan lära mig SÅHÄR mycket alldeles själv - undrar då hur mycket jag kommer utvecklas av folk som KAN!
Vi hade mys igår, åt hemmagjord hamburgertallrik, drack en öl, var ute i parken och lekte, kollade skräckis. Idag åkte vi hem till mamma och åt middag, allihopa. Rätt angenämt när alla syskon samlas, faktiskt!
Nu ska jag ta hand om mig själv och min mensvärk. Ansiktsmask, ska ta en långdusch och raka ben osv, måla naglar och bara ta det lugnt. Göra lite läxa, kanske varva med en öl, om jag inte kräks. Drack EN öl igår, tydligt tecken på att jag inte är i form ;)
lördag 6 september 2014
fredag 5 september 2014
För ärligt, jag både gillar och behöver vara lite ledig jag med. Men hur mycket jag än sysselsätter mig nu, så känner jag mig ändå rastlös. Och DEN ledigheten är jag inte sugen på nu.
Skillnad när man jobbat 210 monsterpass i rad, eller gått i skolan ett halvår utan paus. Då vill man ha ledigheten på ett annat sätt, för då uppskattas den på rätt sätt. Två veckor efter att mitt semestervik avslutades var jag ledig. Det gillade jag. Men nu? Nej. Nu har terminen dragit igång och då behöver jag dra igång. Jag behöver stimulans. Stimulera mig gärna. :)
Jag har faktiskt gjort lite på min musikläxa idag. En del grejer är så jävla intressant! Och eftersom jag (som bekant) analyserar allt i minsta detalj så har jag fått mig ett par riktigt bra tankar. "Vem är musikalisk? Finns det de som inte är musikaliska? Vad är musikalisk för dig?"
Jag har läst häftet som man ska, och jag har som vanligt skenat iväg i hur jag tänker. Det är inget som ska lämnas in, så det gör absolut ingenting! Men det är rätt intressant, att en fråga som känns så självklar ska behöva redas ut så grundligt i huvudet innan man svarar på den!
Tänker inte lägga ut hela min analys här, men JAG tror att ALLA har NÅGON form av musikalitet i sig. Sen vad man har för begåvning eller inte, det ligger inte upp till mig att bedöma. Men jag vet att det handlar om betydligt mer än att ha en ren ton eller att vara bad-ass på trummor!
torsdag 4 september 2014
onsdag 3 september 2014
Imorgon ska jag och sambo äta frukost ute på picknick. På en filt. Fint va?
tisdag 2 september 2014
När jag kom hem var två av mina Ronneby-kompisar här. Trevligt med spontanbesök, men inte så trevligt att det berodde på att den ena mådde dåligt. Sjuka magsmärtor och akutbesök. Skönt att ha nära så att man kan följa med snabbt när sådant händer. Emellan akutbesöken har vi legat under mitt tunga täcke och utövat rekreation.
Och så har jag pratat med min lärare om min sista lilla plan i höst. Och det lutar åt att jag ska kunna ta mig iväg för en veckas semester även om det är en dum tid att åka på. Jag ska pussla ihop det. Så länge jag sätter skolan först, tänker jag. Och tänker jag så, så lyckas jag nog få till det.
måndag 1 september 2014
Men det är på väg åt rätt håll, fingrarna tar stryk och man blir stel i kroppen men det LÅTER bra! ;)
Lite tv innan sängdags. Ska försöka somna i tid idag. Tog ut täcket i soffan innan, nu ångrar jag det. Orkar knappt bära det mellan sängen och soffan och nu har jag dessutom målat naglarna. Typiskt. :)
Ganska spännande; vår tjejtrio från Karlskrona fann varann ganska snabbt (vi är ett större gäng, men jag tänker Karlskrona nu) och ändå är vi så olika. Ingen av oss tre läser samma inriktning! Jag läser musik, den ena läser bild och den tredje idrott. ;) tänk vilken guldtrio när vi kommer ut klara sen!
Köpte busskortet innan. 2100kr. Dyrare än gitarren. Fatta då hur glad jag är att jag köpte gitarren! ;) jaja. Det ska kännas att man är student!
Min lilla plan (belöningssystemet) om den där andra grejen väger tyngre och tyngre. Jag vill, och jag är nästan säker på att jag kommer göra det. Ska kolla lite praktiska grejer först, men annars så belönar jag mig själv lite till.