Jodå, det kom. En och en fick vi gå in och sjunga, och jag satt och sprallade i korridoren. Tills det var min tur. Inte så kaxig längre. Det sa jag till sångpedagogen. Men så fick jag sjunga. Och hon fick mig att gå upp högt i ton, och sen sa hon att jag skulle kunna ta ännu högre toner. Hon sa att jag har en ren och fin röst och att det är synd att jag enbart sjunger i duschen. Hon ska försöka locka fram det där som gör att man vågar använda rösten, för det är ju det som allt går ut på.
Jag blev paff, men glad såklart. Det var inte så farligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar