Bah!
Jag orkar inte..
Hela veckan har jag tänkt "Fan, vilken tur att jag slutförde del A på tentan i god tid så slipper jag stressa utan kan foka på del B. Tar jag ett par timmar varje dag så kommer jag få ihop en bra text!"
Jo, men visst. Jag
har fakta. Jag
har (alldeles för många) egna tankar, reflektioner och åsikter.
Bara det att jag får inte ihop det. Helst ska ju faktan och min text flyta samman och bli ett fullständigt arbete. Jag vet i fan hur jag ska bära mig åt för att lyckas med det! Dessutom känner jag mig inte fokuserad på det sättet som jag hade behövt. Störande moment, trots att jag sitter ensam i en tyst och tom lägenhet. Det är bara jag och datorn och alla böcker, men det går inte.
Vi får väl se hur detta slutar.
Jag är ju (som tur är) inte den som ger upp i fösta taget. Men det lär bli åtminstone svett och tårar här idag. Tacksam att Malin inte kommer hem förrän 21 ikväll, för då kan jag inte skylla på att hon stör, vilket hon aldrig gör ändå.
Men klockan 21 ska vi stänga av all teknik i
hela vårt hem, tända ljus och ta ett glas vin och prata. Inatt när vi skulle sova var jag så pratig så jag pratade typ ihjäl henne, hon somnade. Tyvärr blir jag sån att när jag väl har satt igång att prata om mina känslor och tankar (jag gör inte det ofta) så analyserar jag allt högt och då tar det aldrig slut. Så ikväll ska Mallan med få prata är min tanke. :)
Tycker om att ha henne boende här.
Tycker om att laga mat till henne.
Tycker om att ha nån att rusa in till när jag är rädd om natten.
Tycker om att ligga i min säng på kvällen och komma på en snilleblixt som jag ropar ut så att hon hör det från sitt rum, sen börjar vi alltid gapskratta på varsitt håll.
Tycker om att vi skriver lappar till varandra när man lämnar hemmet.
Tycker om att hon låter mig vara när jag har "en sån dag" där jag sätter på sån musik som jag älskar men som hon hatar och jag gör det högt. Hon härdar ut tills det är över.
Jag tycker om att jag sitter i köket med hörlurar i och pluggar och högt och glatt sjunger med till musiken för att jag tror att jag är ensam hemma, och så rätt som det är står hon i köket och flinar.
Jag tycker om att hon alltid är på min sida, även när jag vart dum.
Jag tycker om att hon kliar mig på ryggen, trots att hon aldrig får nåt kli tillbaka.
Jag tycker om att hon säger (ofta) "Jag kan inte ha det bättre än såhär. Och som grädden på moset så är det lyx att få äta din mat varje dag. Nae, jag kan inte ha det bättre än såhär."
Vi har det rätt bra.
Nu har jag fått ur mig det och fått ta en paus. Nu ska del B-skiten bli KLAR!
Adios.