Och så blir jag sån här : jag kommer hem mitt i natten och vill väcka min rumskamrat för att hon ska få bort ångest över det faktum att jag öppnar mig ibland. Det är nämligen först nu jag PÅ RIKTIGT börjat förklara/berätta saker för henne. Och egentligen är det saker hon redan vet om fast att jag inte sagt det, så hon förstår mig redan. (Nu gör jag det igen, blir emotionell pga alkohol, trots att jag vill hålla mitt till MITT). Det är tyst här. Tomt. Var är lillasyster-sambo?
Söndag. Knappt en dag till.
Zzz.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar