BabyLoo

I två dagar har vi haft psykologi i skolan. Har läst psykologi innan men kan aldrig sluta tycka att det är bland det mest intressanta ämnet jag vet! Allt hur människan funkar handlar om psykologi, alla tankar, alla handlingar, allt vi säger och gör.

Jag har alltid vart fascinerad av människans hjärna, jag tycker det är så coolt! Att hjärnan är veckad för att kunna få plats med mer information och kunskap, att barn som slänger sig på golvet i affären och skriker för att de inte får godis är SMARTA barn, för den taktiken funkade ju förra gången, att beröm och nonchalans kan forma en människa hur mycket som helst osv.

Det är mycket som gås igenom nu i klassrumstänk, där jag känner igen mig som ett av de "speciella" barnen. Vi pratar ju mycket om det nu och att vissa barn har ett visst beteende av en anledning, det är sällan självvalt.

Vet ni vad jag tagit upp i samtliga inlämningsuppgifter vi haft hittills, som för mig har STOR poäng i själva arbetena? Att ALLA barn måste bli sedda för vad de är och de ska ha SAMMA rättigheter som alla andra att KUNNA ta till sig kunskap.
Det ÄR skitjobbigt att vara "hon som pratar så att hon stör de andra", eller "hon som aldrig kan sitta still", eller "hon som alltid glömmer att man skulle ha med sig gympapåse nu igen", eller "hon som blir så arg om hon inte får sin vilja igenom".
Att det är skitjobbigt vet jag inte förrän nu. Eller jag SER det inte förrän nu, ska jag säga istället.

Psykologi är intressant och det lägger grunden för pedagogik. Jag tänker inte bli en bra pedagog, jag tänker bli en asbra pedagog!