Babblat ihop 3 sidor av 5. Fan. Nu orkar jag inte mer.

Blev avbruten.
Det gör ingenting.

Mitt huvud gets distracted, och om jag så ska bli (nästan) klar inatt så får det bli så!
Är egentligen inte alls på skriva-tenta-humör och trött är jag med, men det får ta sin tid. Har pausat med gitarren två gånger, lagat mat en gång, kissat 20 gånger - allt för att pausa. Men nej. Nu får det bli skärpning. Jag har inte råd att lägga mer tid på annat.

Att min hjärna är på andra håll däremot. DET kan jag inte hjälpa.

Första praktik-dagen gjord och det känns bra!

Gyn - check, det med. Jag gillar inte läkarbesök och särskilt inte när de ska gräva i mitt underliv. Men det gick bra. Ingenting såg konstigt ut, jag har ont bara. Men det går över.

Nu ska jag fortsätta med min tenta-ångest. Skiten ska in knorgon och jag är inte ens halvklar. Snyggt.
Helgen bjöd på andra roligheter så jag får väl skylla mig själv för att ha prioriterat annat. Bajs.

Fick VG på förra tentan fick jag reda på idag, med en VÄLDIGT fin förklaring! Tackarrr!

Inatt har jag sovit. Och jag somnade på bussen. Och jag laddade från tårna att säga ifrån om nya kursen.

Sen somnade jag på bussen hem. Antagligen lite bakis-liknande effekt av godnatt-medicinen. Fast vad vet jag.

På tentan kommer jag ingen vart, men det löser sig. Tar det ikväll.

Jag erkänner - jag gillar sättet Yoda vänder ut och in på mig. Jag gillar inte när alla gör det. Men hon. Hon vet om min grej : kom gärna nära men håll dig på avstånd.
Med det menar jag inte att man inte får komma nära, jag menar mer att det i huvet måste komma ut själv utan tjat och daltande. Jag hatar sånt.
Hon liksom tar ut mitt hjärta ur kroppen, blåser bort lite smuts och stoppar sedan tillbaka det. Precis så som jag vill ha det.

För övrigt mår jag inte dåligt DÅLIGT även om jag lätt kan få det att verka så ibland. Det handlar mycket om att jag inte är van numera vid dessa dippar, som mest troligt beror på en släng hormoner, oro och huvet fullt.
Jag skrattar och mår bra, men när det kommer en liten sväng nu för tiden så blir jag ledsen och arg. För att det inte "funkar". Men medicinen funkar mot mycket, men det botar inte allt. Det MÅSTE jag lära mig. Sen hänger det mycket ihop med sömnen, sover jag dåligt EN natt så kan det ställa till hela medicin-och-humör-snurran.
Men jag försöker. Det gör jag faktiskt.

Sömnen gick sådär. Visste jag väl. Fast idag är start-humöret lite lite bättre. Fortfarande inte bra, men bättre. Hormoner, eller nåt.

Ska nog påbörja min tenta så att jag har kommit en bit i alla fall, den ska in imorgon. Åker hem till Yoda med datorn tror jag.

Min mamma blev så glad att jag var hos dom på fritids igår, hon var så kelen och glad. Och trots att de flesta vet (ser) att jag tillhör henne så ska hon ändå så stolt visa upp mig. "Det här är min flicka!" Alla svarar ju att det syns eftersom vi är lika, men hon gör det ändå. Det är ett välkomnande på den skolan som är olik allt annat tycker jag. Här kramas vi istället för att ta i hand, här hjälper alla ALLA, här kommer en vanlig besökare (typ jag) och är inom loppet av två sekunder en av dom. Både barn och vuxna. Satte mig och ritade med två små tjejer, och efter en stund kom det två tjejer till. Det tog en bra stund innan de frågade vem jag var - för man är automatiskt välkommen och en i gänget, trots att detta gänget är en bunt 6-åringar. Charmigt. :) på många andra ställen frågar alla direkt vem man är och varför man är där.

Vart på seans och efter healingen gick luften mer eller mindre ur. Ska ta upp tvätten när jag kommer hem, sen hoppas att mediet har rätt : man sover svinbra efter healing.
Vi får väl se om mitt ringande huve är på samma nivå som mediet.

Pipet och gnället ledde till tårar lagom till mamma ringde. Hatar när det händer, för hon är själv så känslig och blir lätt orolig. Hon blev alldeles mjuk "men älskade unge, vet du varför du är ledsen? Du vet väl att du kan prata med mig om allt? Du skulle väl göra observation på fritids idag, kom förbi och titta när barnen har talangjakt!"

Eftersom jag just idag knappt vet varför jag är ledsen kunde jag inte besvara hennes frågor, men jag åkte dit. Väl på talangjakten fanns det två små gossar som vägrade ställa sig på scen förrän jag var på plats. När jag kom gick de upp och visade! En annan unge sjöng så fint att jag nästan började lipa för det.

Efteråt skulle jag ju göra min uppgift. Spelade spel med ett gäng småtjejer.
Sen kramas med mamma och Helen. Det var detta jag behövde idag.
Fy fan vad just fritids är rätt för mig. Hela jag fylls upp med fin energi, och barn i den åldern bekräftar mig på ett så ärligt sätt som bara de kan. Jag har alltid fått höra att barn dras till mig utan att jag gör nåt för att fånga deras uppmärksamhet, vilket jag ofta gör ändå genom att jag är lattjo. Det ligger i min natur att inte växa upp. Men när folk i min omgivning hävdar detta så har jag inte alltid haft så lätt att se det själv, antagligen för att jag är "en av dom". Men idag. Idag fattade jag.

Barn ger mig något som jag inte kan förklara, och jag vände denna dagen (med mamma och Helens hjälp) till att bli på betydligt bättre humör. Helen säger att det alltid är tvärtom - att genom att jag ens existerar så förgyller jag hennes liv. Jag behövde denna dagen.

Jag är fortfarande nära tårar av okänd (eller ja.. TYP okänd) anledning, men jag MÅR bra. Nu gör jag det.

Så. Jag bokade om min gyn-tid så nu gör jag istället världens bästa intryck på min första praktik-dag på måndag genom att behöva gå tidigt. Fantastiskt.

Inatt har jag sovit, med diverse olika hjälpmedel. Men mitt humör är gråt, pip och gnäll.
Jag är tacksam att jag är ifred just för tillfället.

Räkningarna betalda och det ser fan ta mig skapligt ut! (Det ser åtminstone ut så att jag kommer ta mig till Sweden rock utan större besvär), hur jag överlever (om jag överlever, hehe) där efter återstår att se. Jennie och Mårten gav mig i present att de betalar min camping, pengar till biljetten har jag sparat undan. Så ja. Jag klarar SRF rent praktiskt, tack vare fina jävla människor - som uppenbarligen älskar mig en del.

För övrigt har jag en tänkar-stund som har pågått sen ett par timmar. Brukar tänka en hel massa, men ibland blir jag sådär still i huvet när det känns som att jag vänt ut och in på alla hjärnceller och ÄNDÅ inte har tänkt klart. Och vissa människor behöver jag ens inte säga nånting till, om nånting. För de bara vet. "Nu ser jag att du tänker på ditten och datten.." Osv. Och ditten och datten i detta fallet är ju sådant som jag helst inte spottar ur mig, utan jag tänker helst ifred. Eller nej. Inte alltid. :)
När det känns sådär extra snurrigt - DÅ delas det med av ditten och datten!

Puh. Sova. Skönt det hade vart. Om jag blundar så händer det säkert. Prova!

Och sov gjorde jag inte heller. Varken på bussen hem eller när jag kom hem. Jävla piss.
Nån kommer få natt-saga mig inatt eller imorgon, för det är jag fan förtjänt av.

Ska betala in räkningarna ikväll, och sen självdö i sängen. Typ.

För övrigt (trots allt) är jag på rätt friskt humör! Hyenorna sitter och smider helgens planer och FAN om de går åt helvete! Fast vad skulle kunna gå fel? Vi behöver sällan nånting annat än varandras över-kreativa (och efterblivna) hjärnor och några öl. Vi nöjer oss ofta till och med med folköl. Det ni!

Så. Hem om nån timme eller två. Sova. Ringa gyn imorgon istället och böla till mig en akut-tid ALTERNATIVT att skjuta på det helt, sen iväg och göra fältstudie och sen påbörja tentan som bygger på självstudien.
Ni ska inte tro att jag BARA lever loppan och ägnar mig åt roliga saker. Nope. I mig och mitt liv innebär det mycket plugg, planering och tidskrävande aktiviteter för tillfället.
Men jag trivs, trots enorm trötthet.

Det enda akut-numret jag kunde hitta till gyn och de kan inte hjälpa mig. "Ring gynmottagningens växelnummer". Mm, för det har jag ju inte försökt med halva förmiddagen!

Samtalet bröts med "akuten". Jag är tacksam över det, för det är mindre trevligt om jag hade blivit tvungen att slänga på luren i örat på dom. Vilket jag hade gjort, i ren frustration.

När jag väl tar tag i nånting.. Så "tvingas" jag att likförbannat lägga det på hyllan när det blir komplicerat. För jag HAR inte den tiden och framförallt inte den energin som det kostar mig att försöka med nånting som uppenbarligen är omöjligt. Dra.
As.

Här går man till bussen, helt inställd på att hata hela världen. Vill inte prata, vill inte vara trevlig..
Hoppar av bussen i Kalmar - vi trycker in oss 6 pers i en bil. Alla tvingas hålla om varandra för att det är så trångt. Då kläcker någon "åh. Denna lilla morgonstunden är så mysig.." Och så glömmer jag bort allt det arga. Trött - ja. Arg - nej.
Fantastiska jävla människor!

NU ska jag försöka sova en stund!

Undrar hur länge man orkar. När jag äntligen somnat inatt var det dags att gå upp. Om jag minns klockan rätt inatt så är min sömn ca 1,5 timme totalt. Bra jobbat! Låg dessutom kvar i soffan hos småtjejerna in i det sista, sen fick jag lägga mig på mitt rum.

Redovisning idag. Hoppas jag somnar på bussen.

Funderar på allvar om jag fick en smäll över kindbenet igår. Jag är öm så satans.

Tröttare än nånsin men mätt. Jennie lagade söndagsstek och jag har sedan dess legat i hennes soffa och tagit det lugnt. Har däremot inte sovit och det skulle jag eventuellt behöva.
Blä.
Ska nog va nykter ett tag. Eller nej, nästa weekend är bokad. Men sen. Sen är det paus.

Trevligt ute, trevligt alkoholintag, trevligt folk.

Jag, däremot. Alltså. Jag tänker alls inte bli detaljerad, men jag säger såhär ; har jag ångest över hur jag TÄNKTE så lär jag haft ångest som FAN om jag GJORT som jag tänkte. Ibland är det tur att saker och ting sköter sig självt när man har svårigheter att sköta det själv. Bööh. Ursäktar mig med att jag har hyena-blod och skrattar därmed bort allt dumt jag säger och gör.

Ska nog fixa mig i ordning och bege mig till Yoda. Söndags-stek. Bra. Jävligt bra.
Jag fick fucking campingen till Sweden rock betald av henne och Mårten. Jag blev så glad att jag trodde jag skulle dö. Allt bara löser sig.

Jag hatar ju födelsedagar men denna är fan fin känner jag. La mig i ett bad imorse med en öl, popcorn i telefon och fixade mig i ordning. Efter det kom Lill-popcorn hem med lunch-pizza. Vidare till hyena och kidsen för lite slapp och nu öl med pappa och Martin, för att sedan ut och käka med Yoda och hennes mamma och syster. Efter det tillbaka till pappa och öla. Då kan jag trivas.

27, men alltid 22. Håll tillgodo - det är första gången jag kommer säga siffran 27 högt.

Jag mår fint i huvet idag, om än något trött. Men det gör inget. Jag trivs.

Yoda och jag lämnade verkligheten och kröp ner i ett bad med öl, bra musik och ljus. satt och pratade massor, om sådant som är nödvändigt och även oklart.

Nu är jag så trött att ögonen går i kors. Jag ska lägga huvet på kudden och drömma vidare.

Ringde doktor imorse, fick tid på fredag nästa vecka. Om jag får mer ont skulle jag ringa gyn-akuten.

Malin har köpt present till mig som jag tjatade till mig redan nu. Fina sambo - parfym som luktade svingott!

Lille bög, lille bög.. "Snälla, sov här.. Snälla. Du har ju ändå ont. Jag kör dig till doktorn imorgon. Snälla. Sked? Snälla?"

Ja. Jag är snäll. Och jag älskar att skeda. Om jag får vara stora sked. I vissa fall vill jag vara lilla, men allt som oftast stora sked. Stora sked är the shit.
Sked. Prata halva natten. Dricka lite gott, prata lite skit.
Helvete, vad hände med vårt tramsiga, flummiga, efterblivna och dryga sätt? Nu sitter vi här - pratar känslor, händelser, tankar. Och vi är.. SERIÖSA!
Mysigt. Och kanske nödvändigt. Kanske är det bara vanlig barndoms-tjafs som faktiskt är i nutid VUXET? Illa. Fast mysigt.

Lille faggie.

PowerPoint-arbetet byttes till att Johan ringde och ville ha sällskap för han är sjuk. Stackars. Jag kör med honom, allt i vanlig ordning.

Tog med mig ett par öl upp till the faggot. Slängde oss i soffan och seriöst - NÄR blev vi snackisar? Vi har känt varann sen vi var 6 bast. EN gång (ish) har vi pratat allvar under alla år. Men helt plötsligt blev vi väl vuxna. Jisses. Hoppas det inte alltid är såhär. ;) haha. "Alltså, ärligt - vi hörs sällan men vissa saker kan till och med jag räkna ut med lilltån".

Okej.

Mamma sjuk så nu tvingas vi laga mat i allafall. Jag är ju fan inte sugen på nånting i matväg.
Jo. Pommes. Från michelles. Annars ingenting.

Nu ska jag powerpointa ett skolarbete, ta en öl och slänga på en fruktansvärt stämningshöjande spellista.

Vaknade trött och grinig imorse, steg upp - toksomnade på bussen (halleluja), fixade klart arbetet ish.. Nu ska jag snart hem, städa undan lite och sen besöka mamma. På Malins önskemål. Själv hade jag hellre vart hemma, men nu slipper vi åtminstone laga mat. Jag orkar inte.

Åhåå. Om jag bara kunde..

Egentligen fattar jag inte varför jag envisas med god-natt-medicin. Det är väl hoppet om att det NÅN gång VISST ska bita även på mig!
Jag behöver lite sömn. Fast bara lite.

Egentligen känner jag mig själv på ett sätt som ingen annan gör. Och senast idag fick jag faktiskt det bekräftat (när jag väl öppnar på locket) : att det är BRA (svinigt bra) att jag är så "medveten" om mig själv och mitt huvud.
Sen att jag inte själv kan styra eller kontrollera det är en annan sak, men jag har åtminstone koll.
Det ska tydligen va bra. :)

Håll för Guds skull ögonen öppna.

Åh. Vafan!

Vissa låtar kan jag älska enbart för att texten är bra, vissa kan jag älska för att låten är bra, helt enkelt.

Och vissa låtar börjar man gilla för att man har en viss känsla eller upplevelse kopplad till den låten. Den kan liksom från början vara ganska lam, men eftersom hjärnan gör en annan koppling till låten så blir den allt annat.

Min hjärna kokar över och jag blir tokig.
Har tagit medicinen duktigt ett par dagar nu, trots detta har jag vart så pillig och plockig idag att jag knappt vetat vart jag ska ta vägen. Aptiten är dålig med, men det är antagligen medicinens fel.

Blev glad i skolan i alla fall, vi fick leka en lek och testa barn-spel (mattespel) och utvärdera, kommentera och se hur man kan utveckla.
Min klass är fan finast i världen. Jag älskar skolan. Idag frågade fröken "vardags-matte! Vad kan man mäta, hörni?"
En i klassen svarar : " sin mamma?"
Åh :) skolan får mig att skratta och återigen ; jag hade gråtit om jag inte hoppat på skolan. Pengar, semester och sådant lyx känns inte ens värdefullt längre, om man jämför.

Livet rullar på. Och jag tycker om det.

Jodå, tentan kunde efter många om och men skickas in. Puh!

Bäddade ner oss i soffan inatt och Malin fick berätta om sin resa. Jag trodde jag skulle somna men det gick inte. Hon somnade men inte jag, jag låg vaken en bra stund.
Det var iaf skönt att se varann. Typ nästan så det kom en tår :)

Haft sån ångest för mitt skolarbete som ska in ikväll. Har verkligen försökt ta mig an det i helgen men jag har inte vart fokuserad. Satte igång så fort jag hoppat på bussen och blev typ klar efter 2,5 timme ish. Datorn dog så jag hoppas jag hann spara innan ;) hade vart min vanliga flyt annars.

Har mått så jävla illa med att jag inte kunnat äta förrän nu. En Yoggi och ett knäckebröd. Tog ett chill-pill och känner att jag faktiskt "har råd" att vila lite nu den sista biten av bussresan.

När jag kommer hem ska jag krama min sambo. I tjugo minuter. :) <3 Vi har inte setts på 9 dagar. Hon drog till gran canaria och precis innan hon skulle komma hem drog jag till hennes kusin.

Ikväll ska jag bädda ut soffan. Jag vill inte sova ensam idag, och eventuellt ett par dagar framöver.

Patetiskt att åka 50 mil för att koppla av och göra ingenting.
Patetiskt att jag inte vill hem.

Patetiskt.

Det kan inte bli så mycket värre än såhär, och det är jag väl medveten om.
Därför kvittar det. Därför är det lite upp till mig hur mycket eller lite eller vad jag vill utsätta mig för.

Jag hänger på. Som jag gjort hela tiden. Och jag har bara mig själv att skylla. Nästan. :)

Snart framme. Snart.

Tjejen med stenkoll. Hade faktiskt kollat upp ALLT, sen att de inte satt ut siffrorna på hållplatserna kan inte jag hjälpa. ;) hittade rätt till slut ändå, och såg till att jag hamnade på rätt buss efter bytet. Just idag var det ju tur att det var 1,5 timme mellan bytet, annars hade jag ju inte hunnit!

Men nu vet jag, till nästa gång. ;)

Vi har haft vår första mattelektion idag. Matematisk didaktik. Var skrämd först eftersom jag hatar matte, men det är pedagogisk matte. Kan bli spännande.
På lektionen idag däremot blev jag faktiskt jävligt förbannad. Längesen jag kände det så långt in i kroppen!

Läraren sa att många känslor kan väckas till liv när man ska dela med sig såhär i grupp om hur VI fick lära oss matte.
Vi gick laget runt, alltså 23 personer som ska säga hur de upplevt matte genom hela skoltiden. 4 av 23 gillade matte. Resten kände sig dåliga och tröga. För att de inte fick hjälp. Jag inkluderad. Ju mer vi grävde i det här, desto mer vansinnig blev jag. Och jag har ju så svårt att hålla käften. Som tur är så är ju vår nya fröken väl medveten om att det faktiskt KOMMER väcka känslor, så det var väl lite det hon ville komma åt.

Jag anser fortfarande inte att jag har haft ett jobbigt liv, jag har haft det bra. Punkt. MEN! I lägen där jag verkligen hade behövt någon till hjälp, exempelvis matte (som jag ju alltid haft svårt för och sällan fått förklarat heller), har jag istället fått höra "äh det där klarar du", eller "du måste bara lära dig att koncentrera dig" och så vidare. Klart att man har fått hjälp. Till en viss del. Men att ständigt få höra att det är koncentration jag "behöver skaffa mig" är fan ett jävla skämt och nära på en kränkning. Till ett barn. Som tur är har jag alltid vart en stark person med ett tryggt hem, men tänk på alla de som inte haft det så? Alla de som fullständigt går sönder av "det där kan du redan".

Jag fick inte specialhjälp förrän på gymnasiet. Då kunde det faktiskt vart för sent. Det VAR typ för sent. Det lilla jag klarar av i matte kunde vart mer om nån jobbade med att få mig att förstå. Men men. Att rita pinnar, cirklar osv för att komma fram till ett svar har funkat hittils. ;)

Den gemensamma diskussionen ledde till att mycket (nästan allt) hänger på läraren. Och det ska jag bli.
Smart av vår nya fröken att lägga upp diskussionen på ett sådant här sätt för det skapar diskussion och man fattar vad VÅR uppgift blir. Smart.

Nu tar jag helg. I Nyköping.

Somnade alls inte tidigt, slappnade liksom inte av. Är dock inte så trött idag, så jag får väl ändå säga att det inte gör så mycket.

Nu ska jag packa ner det sista (bland annat typ 10kg godis) och bege mig till skolan. En lektion, sen åker jag till Nyköping. Har släppt allt vad gäller oro över byte av buss, nu är jag mer orolig att jag ska bli så uttråkad på en buss i 6 timmar att jag typ trillar ner från sätet och dör. ;)
Jag gillar ju att åka både buss, tåg och bil men om jag är helt blank på underhållning så lär jag ringa laget runt så att alla får ge mig en halvtimme av deras tid så klarar jag mig nog.

Fy fan, jag är helt slut. I kropp, huvud och ögon. Badar. Med ansiktsmask. Ska lägga mig tidigt. Min äggstock ömmar än. Inte så att jag far illa, men jag känner det ju och då tänker jag på det.

Lite ledighet från och med imorgon eftermiddag. Jadå.

Kommer på mig själv med jämna mellanrum sitta i en helt annan värld när jag egentligen ska lyssna duktigt på mina klasskompisar som håller låda. Jag vet inte hur många gånger om dagen jag får läxa upp mig själv i huvet när det händer. :)

Fast min tanke och fantasi har det aldrig vart nåt fel på.

Stressad som fan. Kom nyss hem, hämta lite tvätt och åka till Yoda för att tvätta en maskin. Då står brorsan vid dörren. (Okej, jag blev förvarnad) han ville träffa agge ÄVEN om det bara är en snabbis. Förklarade för honom att jag bara är hemma och vänder. "En kvart är bättre än ingenting", tänkte han och klev in. Vi pratade massor och jag sa "lillebror, bli aldrig som jag". Han tittar frågade på mig. Liksom ; "varför inte, du är ju ascool?"

Trots medicin (båda doser) har jag inte lyckats åstadkomma ett jävla skit. En halv sida, thats it! Suttit i sofies soffa och tryckt i mig värktabletter och legat helt död och dryg och babblat. Har fortfarande ont i min äggstock, haft i säkert 14 dagar. Brukar känna av det ibland en viss tid i månaden men det går ju alltid över men denna gången går det inte över. Trodde att det skulle försvinna när tjejveckan hälsade på, men inte ens det. Får ringa och kolla om det är kvar efter helgen.

Städa lite, sen turbo-hänga med Joanna och kidsen, efter det turbo-hänga med Jessica och dvärgen. Vill som vanligt alltid hinna med allt på en och samma gång. Och högt tempo har aldrig varit ett problem för mig, som bekant.

Idag behövde jag Yoda. Inte till nåt speciellt, egentligen, mer än det här med att jag behöver få ur och fylla på utan att be om det.
Jag lyfter alltså lite på locket och så fyller jag på. För hon är faktiskt sån, hon är typ luften i mina lungor. Och ibland behöver jag henne utan att jag behöver det.

Mårten duttade rödvin i hennes läxbok och jag fnittrade. Nästan som om jag medvetet vore delaktig. Jag fick min hämnd på bussen hem. Surfade in på nätet på en smockfull buss och ALLA lär ha sett HENNES google-sökning på MIN telefon. På tatuerade kvinnliga könsorgan.

Och när jag tänker efter så gör det ingenting. Vad gör en vinfläck vs en tatuerad muff om 100 år?

Jag behövde bara lite Yoda och lite prata-utan-nåt-syfte. För det är skönt. Och hon är fin. Och snart - SNAAAART - ska jag rista in henne på min kropp för alltid, just därför. Jag har valt placering och hur det ska se ut. Inte för att jag nånsin behöver påminna mig om vem hon är eller varför - utan mer för att hon förtjänar att vara där. För alltid.

Ibland när jag tänker så låter tänket så klyschigt. Men jag har upptäckt att vissa saker faktiskt ÄR så. Klyschigt/patetiskt och lite smått vidrigt, men utan tvekan sant.
:)

Kort skoldag men lång för mig. Sovit tre timmar (igen), klockan ringde 4.50 men jag försov mig till 5.25. Stress och seminarie, men det gick som vanligt bra. Sov på bussen både dit och hem och ska eventuellt ta en liten lur nu innan jag ska hälsa på Yoda och familjen.

Så.
Bokat.

Inte så fasligt dyrt blev det heller. Studentrabatt - jag måste börja syna detta lite närmare. Märker ju att det är ganska stor skillnad här och var.

Pysslat klart en liten låda jag ska ha med på föreläsning på onsdag, denna gången pysslar vi ihop lite fysiskt att visa upp istället för "bara" en vanlig PowerPoint.

Firat Isaac idag, ungjäveln fyller fan 15 år imorgon. Sjukt. Sinnessjukt.

Kryper ner och drömma i syrrans soffa med täcke och kudde och film. Vill inte sova än, känner mig inte tillräckligt trött.

Hur töntigt är det då, att jag alltid när jag sover här, är sugen på att det ska bli morgon. För då vaknar jag till ljudet av Maximus små fötter som går fram till soffan och petar på sin moster. Han är fin, den ungen.
Imorgon ska jag förhöra honom och plugga in lite nya ord i hans ordbagage ;)

Jag har många människor i mitt liv att vara tacksam för. Många. Och jag ÄR tacksam. Det är många som förstår mig, och eftersom jag ibland inte förstår mig själv är det fint att veta att det finns folk i min närhet som vet hur jag är och varför.

Det finns såklart de som förstår och vet bättre än andra. Som inte bara kan läsa mig utan som även kliver in (ibland mot min vilja) i mitt huvud och städar, för DÄR har jag svårt att städa själv. Jag är inte typen som sätter mig med näsduk och pratar känslor. Hade önskat att jag var sån ibland, men jag är inte det.

Har vart hos pappa en stund. Vi pratar mycket känslor när vi ses. Vi är så jävla lika på det sättet - vi väljer våra offer. Varandra, i detta fallet :)
Jag mår så väldigt bra men har alltid ett överskott på tankar och funderingar och känslor. Så ett par timmar av att prata, skratta, fundera. Det är skönt. Vi fattar verkligen varandra. Och det är fint.

Det är så skönt att trivas. Med skola, med omgivningen, med mig själv. Inte ens att jag borde skärpa mig med att slanka till mig lite är ett prioriterat projekt. För jag är rätt trivsam för tillfället. Med mycket.

Det är fint.

Vaknade vid 8 och satte igång Harry Potter. Sen vet jag inte vad som hände, vaknade vid 11 igen av att telefonen ringde. Skönt.

Solen är framme, ska ta en kaffe med pappa innan jag åker till Ronneby. Filmkväll och ta det lugnt, känns som att jag behöver det. :)

Inte mycket mer än tre timmar osammanhängande sömn igår. Konstigt nog sover jag inte än heller. Det är mycket som är märkligt med mig, men jag tycker om det.

Malin och Isabella åkte nyss. Till Malmö. Flyga till gran canaria. Jag unnar dom en härlig resa och mig själv lite semester. ;) Kommer hata nätterna (man vänjer sig fort vid vetskapen om att nån är hemma och jag har börjat tycka nätterna är obekväma när jag vet att jag är ensam). Men jag tror jag klarar mig. Förväntar mig paket när de kommer hem. ;)

Nu fortsätter jag filmkväll med mellan-popcorn. Fast 50 mil emellan. Allt går!

Egentligen är det alls inte konstigt. Det man kan styra, det styr man. Det man inte kan styra, det hatar man helt enkelt att man inte kan styra.
Fast att känna är ett tecken på att man lever. Ibland är det skönt, ibland är det värdelöst.

Nu ska jag fixa mig lite sömn. Upp tidigt imorgon och göra grupparbete i Kalmar. Igår kammade vi hem ytterligare ett VG och DET känns alltid lika fint inifrån och ut.
Ibland slår det mig lite extra - typ idag - att vi befinner oss på helt rätt linje. Att samtliga i klassen är lika rubbade och antagligen lika jävla roliga pedagoger, när vi är klara pedagoger.
Tänk om jag inte hoppat på detta tåget.. Jag hatar den tanken! Jag hade aldrig fått en klass som denna, jag har svårt att se att jag nånsin skulle komma i närheten! Ibland tror jag på ödet.

Många av de funderingar jag har som jag inte själv reder ut lämnar jag till ödet. Det känns enklast så, även om det handlar om inbillning.

"Vissa är värda att smältas för".

Hittils perfekt dag! Frulle hos P med Ase och barnen, lååång och mysig frulle. Snabb uppgift på min kommande praktikplats (som jag btw redan tok-gillar), hem, spela lite gitarr och vägra städa (har panik men måste lära mig att en del saker snällt får vänta ibland) och senare pannkaks-kvällsmat hos Joanna.

Idag kom skorna och de var sådär löjligt tuffa! Vet inte om de kommer att användas så flitigt men med nya snören KANSKE :)

Letade upp min gamla lady gaga-tröja med och klippte till den lite. Det blev ett linne som hyenans lille gosse ska få. Han är tokig i gaga och eftersom den aldrig används så kan han få den.
Godhjärtad och så, på en MÅNDAG!

Nu ska FAN i mig mellan-popcorn få telefon-natta mig. Om det inte bryter ut i asgarv för att nån andas för högt i luren eller att min tuss i näsan flyger ut vid en oväntad nysning. Jag tänker ligga still och andas tyst.

Min pappa har alltid sagt att bittra människor är fula människor.
Aldrig har jag förstått det så som nu. Som att man vaknar och är lite grusig i ögonen och måste gnugga liv i dom. Typ så. Och det är egentligen ganska sorgligt hur pass en sinnesstämning kan påverka hela sättet man ser på människan.

Trots platta skor och min alla redan korta längd har jag aldrig känt mig så lång som nu.
Att sträcka på sig och var stolt över den man är och vad man åstadkommit. Jag har alltid tyckt mycket om mig själv men saker och ting i sin omgivning gör att man kan tycka om sig själv lite till. Jag trodde inte att det var möjligt, men så länge jag lever kommer jag även att lära mig.

Min aura är lila. Din är orange.
Amen.

Joanna hävdade att det alls inte var lika kul ute som vanligt men jag hävdade att det visst det var kul. Tills jag kom hem. Då summerade jag lite och nä. Så jävla kul ute var det inte. Alls inte. Alls inte tråkigt heller, men vi har vart med om bättre.

Jag däremot är lite bakis-klen och mår lite illa. Yoda lagar mat och jag ska dit nu och äta upp den ;) jag har det bra!