BabyLoo

Pipet och gnället ledde till tårar lagom till mamma ringde. Hatar när det händer, för hon är själv så känslig och blir lätt orolig. Hon blev alldeles mjuk "men älskade unge, vet du varför du är ledsen? Du vet väl att du kan prata med mig om allt? Du skulle väl göra observation på fritids idag, kom förbi och titta när barnen har talangjakt!"

Eftersom jag just idag knappt vet varför jag är ledsen kunde jag inte besvara hennes frågor, men jag åkte dit. Väl på talangjakten fanns det två små gossar som vägrade ställa sig på scen förrän jag var på plats. När jag kom gick de upp och visade! En annan unge sjöng så fint att jag nästan började lipa för det.

Efteråt skulle jag ju göra min uppgift. Spelade spel med ett gäng småtjejer.
Sen kramas med mamma och Helen. Det var detta jag behövde idag.
Fy fan vad just fritids är rätt för mig. Hela jag fylls upp med fin energi, och barn i den åldern bekräftar mig på ett så ärligt sätt som bara de kan. Jag har alltid fått höra att barn dras till mig utan att jag gör nåt för att fånga deras uppmärksamhet, vilket jag ofta gör ändå genom att jag är lattjo. Det ligger i min natur att inte växa upp. Men när folk i min omgivning hävdar detta så har jag inte alltid haft så lätt att se det själv, antagligen för att jag är "en av dom". Men idag. Idag fattade jag.

Barn ger mig något som jag inte kan förklara, och jag vände denna dagen (med mamma och Helens hjälp) till att bli på betydligt bättre humör. Helen säger att det alltid är tvärtom - att genom att jag ens existerar så förgyller jag hennes liv. Jag behövde denna dagen.

Jag är fortfarande nära tårar av okänd (eller ja.. TYP okänd) anledning, men jag MÅR bra. Nu gör jag det.