Fast att känna är ett tecken på att man lever. Ibland är det skönt, ibland är det värdelöst.
Nu ska jag fixa mig lite sömn. Upp tidigt imorgon och göra grupparbete i Kalmar. Igår kammade vi hem ytterligare ett VG och DET känns alltid lika fint inifrån och ut.
Ibland slår det mig lite extra - typ idag - att vi befinner oss på helt rätt linje. Att samtliga i klassen är lika rubbade och antagligen lika jävla roliga pedagoger, när vi är klara pedagoger.
Tänk om jag inte hoppat på detta tåget.. Jag hatar den tanken! Jag hade aldrig fått en klass som denna, jag har svårt att se att jag nånsin skulle komma i närheten! Ibland tror jag på ödet.
Många av de funderingar jag har som jag inte själv reder ut lämnar jag till ödet. Det känns enklast så, även om det handlar om inbillning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar