Tog en "akut-tid" hos Stephanie. Snabbt avbok och jag var snabbt på plats! Har ändå tänkt både klippa och keratinbehandla håret, så jag passade på :) 

Middag ute med mina bruds. Har verkligen sett fram emot det, och som vanligt med all rätt. Vi terapiar varandra, pratar, kramas, och.. Äter. Ikväll åt vi fondue. Himla gott! Jag är så glad för att doppa grönsakerna, men efteråt frågade Angelica om jag tycker att fondue är värt 300kr. "Ja, alltså jag gillar ju verkligen att doppa grönsakerna.." 

Hon svarade "ja men då köper vi dig ett gäng grönsaker nästa gång och en buljongtärning så får du äta det." ;) 

Ni är bäst. Jag älskar er. 

Fattar ens inte att jag har överlevt natten. som vanligt dricker jag utan hejd. Jag behöver växa upp. Gjorde mig av med både kavaj och skor - puts väck. Man får ju skämmas. 

Vart och kollat på fotboll nu. Sofie vann. 

Jag är på G. 

På stan hittade jag ingenting till mig själv, förutom hårspray (för 240 jävla spänn, men det är bra skit) och öl. Resten handlande jag till Max och lowa. Kläder. Spontant, för att jag hittade söta grejer, och det är faktiskt länge till jul. Ibland vill man ge, och när man väl kan så är det tillåtet att göra det! 

Sen köpte jag ett gosedjur till Yoda. Som jag bäddade ner i hennes säng. Det är alltså ett gosedjur av Yoda - till Yoda. En vacker dag kommer hon behöva lukta på någonting som luktar mig. Vad är då bättre än en Yoda? 

Jag började dricka öl under tiden jag gjorde mig i ordning. Färgade hår, målade naglar, sminkade mig osv. Lyssnade på musik. Och detta var min plan - att vara påverkad långt innan jag "ska", mest för att inte behöva känna av hur dåligt jag egentligen mår. ;) hittills funkar det!! 

Problem med outfit. Så istället för att gå naken (jag känner mig för svullen för klänning) så tog jag svarta jeans, rött linne och fuck-me-pumps. Har man snygga skor så glömmer man lätt boet resten av outfiten. Simple as that. Tur man är gammal och har vart med förr! ;)

Taggad till tusen! Håller jag detta tempot så kommer jag överleva natten, vilket är jävligt viktigt för imorgon ska jag heja fram Sofie och resten av brudarna! Vi ska sänka nättraby. Och vi har en deal, om det blir ren avrättning ifrån KFF's sida. Jag tror på dem, men dealen berättar jag när segern är klar. 

Åh jag är så tacksam över mina fina klasskompisar när skiten rasar. Nej nu överdrev jag. 

Men vi har suttit i bibblan i två dagar och jag känner att jag fått ner små delar i taget, men inget vettigt som knyter ihop allt. 

Så idag - sista dagen, har jag försökt sedan morgonen med att skriva, läsa, lyssna, trixa ihop allt. Hälften går, sen måste jag pausa. Tänka om, och tänka vidare. Emellanåt är jag lugn för det är "hela 5 timmar kvar", andra sekunden får jag panik över att det "BARA är tre timmar kvar". Pratade med soff, vi hjälpte varann över första tröskeln. Sen ringdes jag och panda tre gånger, kanske fyra. Hjälptes, vred och vände på varandras huven, försökte skratta lite mellan varven och sen var vi i stort sett klara. Vi korrekturläste till och med stycken åt varandra, för vi hade två timmar tillgodo. 

Så jag är inskickad. Vet inte om jag är 100 nöjd, men det är klart i alla fall. Jag är fortfarande svinsjuk, men försöker kämpa på för imorgon är det oktoberfest och den planerar jag att gå på. Mot alla odds! #rebel ;) 

Ensam hemma i helgen, IFALL jag skulle få hoppa morgondagens planer så lär jag bara ha kul i en kvart, sen panik. Så jag utgår ifrån att jag ska på fest. 

Jag har aldrig tyckt om när folk bestämmer över mig, så har det alltid varit. Jag bestämmer över mig. Punkt. Men på senare tid har jag upptäckt små små spännande saker som jag vägrar rätta mig efter som jag aldrig tänkt på. 

1: Spotify. Jag använder mig av premium, för att jag behöver min Spotify dagligen. Förra månaden hade inte pengarna dragits så rätt som det är var jag på gratis-versionen. Den innebär att du endast får byta låt 5 gånger, sen shufflas låtarna och du kan inte göra nåt åt saken. Jag blir vansinnig när någon annan ska tala om för mig vilka låtar jag ska lyssna på när jag inte vill själv. Det bestämmer jag (jag gillar för övrigt shuffle-funktionen, men på MINA villkor). 

2: regler. Exempel : jag cyklar över ett övergångsställe vilket jag inte får, och bilen stannar. Då vinkar jag som tack, för där vet jag om att jag gör fel. Men när jag GÅR över ett övergångsställe så vinkar inte jag som tack. Aldrig. Det ska ingen bestämma, för där FÅR jag gå. 

3: erbjudanden som trycks upp i ansiktet. Ibland är det tacksamt, såklart. Men när jag är stressad, ska in och handla något, då skiter jag i om hela jävla butiken är gratis, för jag var bara ute efter det jag handlade. "Men du får tre par för samma pris". Yes, jag fattar - men jag ville bara ha två par. 

Allvarliga bekymmer, men ganska kul ändå, för sånt här går ju inte jag omkring och tänker på utan det slog mig bara plötsligt. Envis eller dum i huvet, välj själv. 

Jag har överlevt natten som synes. Var sjukt jobbigt imorse men nu kommer det upp lite host i alla fall, så för stunden mår jag bra. Ska spendera dagen i bibblan i Kalmar för att komma nån vart på min tenta. 

Varning för gnäll! 

Mina luftrör ballar ur tidigt detta året, och det är som alltid fruktansvärt till en början. Det kom pang bom igårkväll, utan förvarning! Försökte sova och plötsligt så tvingas jag ta pyttesmå andetag, för att luftrören täpper liksom till. Sen kommer hosta, som inte är någon hosta egentligen utan mer något som stör som måste ut, men det kommer inte ut nåt. Sjukt obehagligt, som alltid. Små, korta andetag och sen får man offra de långa andetagen till när det kommer hosta eller när jag ska inhalera. Fick öppna ett fönster i rummet för att få in frisk luft, trots att det var svinkallt.

Idag andas jag som vanligt, fast med aningen mindre andetag. Brukar vara värst om morgonen och kvällen. Men det är redan ömt i bröstkorgen tack vare att allt blir en ansträngning, både att hosta, att andas (även om jag inte tänker på det) och att prata. Drar jag för djupt efter andan så blir det emellanåt som när man drar ett halsbloss i fel lunga. Hatar detta, men det går över. 

Jag har lite feber också, och så blir jag klen, trött, illamående och hängig av inhalatorn. Funderar faktiskt på att ringa vårdcentralen direkt imorgon, för att gardera mig inför vintern. Brukar ju som sagt ha en pers när den riktiga kylan kommer, så jag får väl ändå ställa in mig på att detta kan hålla i sig, även om jag hoppas innerligt att jag blir snabbt ac med det. 

Jo. Dramat satt. Och vi tramsade inte. Vi har ingen aning om (på riktigt INGEN aning) om hur det gick om man tänker i bedömning. Men vi gjorde vår grej, och vi var ensamma om vår grej. Så den individuella uppgiften som hör till här känns rätt enkel. Skriva skriva, sånt som jag älskar! Vad jag behöver passa mig för är att uttrycka mina politiska åsikter i texten, eller åtminstone försöka dölja dom lite snyggt och inte propagera. ;) 

Jag och de andra tre mupparna har faktiskt varit jävligt flitiga idag! (Ja, det hör absolut till ovanligheten). Vi har ett projekt vi ska redovisa imorgon, och för att få godkänt ska man redovisa på ett kreativt sätt. Man ska besöka någon form av kulturell verksamhet och sedan få in detta i skola och på fritids. 

Så. Häromdagen bokade vi ett studiebesök på en teater i Kalmar. Vi fick så himla bra information, och framförallt inspiration till vad vi vill redovisa. 

Idag har vi jobbat ihop en teater som vi ska spela upp. Som handlar om flyktingkrisen. Till en början (oavsett vad man väljer för ämne, för vi ÄR flummiga i vår grupp) så tramsades det, men sen, när vi la på ljud, musik och sådant så blev alla allvarliga och lite ledsna. Tanken är ju så, att man ska bli berörd, men vi fyra har nog aldrig brukat så mycket allvar under så många timmar som idag. 

Man vet att man är trött när man slocknar ofrivilligt i soffan klockan 20.30 och sover vidare för natten från klockan 21. Sjukt! Vaknade vid 7 imorse, tog medicin, somnade om till typ 7.40. Galet skönt! Ändå känner jag mig inte helt pigg nu, men det är väl en del att ta igen kan jag tro. 

Ikväll ska jag bara ta det lugnt. Äta lite tapas med Yoda, och nu smuttar jag i mig en öl i väntan på idol. Fint. Somnar man så somnar man. Det är fredag, det är okej.

 

Sjukt hur skoltrötta alla redan är! ;) men jag, som alltid tjatar om öl och "att hitta på" lite blev glad idag. Soff föreslog öl och hockey imorgon. Sova i Kalmar - vakna i Kalmar. Perfekt när det är skola dagen efter! 

Men veckan blir så mycket mer nödvändig om man gör något litet vid sidan om också. 

Idag gick jag upp vid 5 för att åka till Kalmar och plugga. Av den anledningen känns det skönt att kunna slänga upp en bild på det HÄR 

Samtidigt kommer det små ångestvågor ibland.. Kommer jag att känna mig ensam ofta? Jag vet att jag känner folk i Kalmar, men det spelar ingen roll för det är inte "min" stad. Kommer jag att vara uttråkad? Kommer jag tycka att det känns lönt att flytta? Kommer det vara jobbigt att inte längre dela hem och hus med familjen ringborg? 

Jag kommer garanterat känna mig ensam ibland, säkerligen oftast i onödan. Jag kommer även garanterat känna mig uttråkad ibland, precis som jag hade gjort på alla andra ställen i världen. Jag KOMMER tycka att det känns lönt att flytta, även om flytten blir kortvarig. För mig ingår den här flytten i min "resa". Det är en av alla de saker jag har velat göra men som jag har backat för. Av den anledningen spelar det ingen roll om flytten varar i ett halvår eller om den varar i tio år. För mig spelar den roll. Det kommer vara jobbigt att inte dela hem med familjen ringborg. Lika mycket som det ska bli skönt att ordna något eget (för både mig och dom;)) så kommer jag sakna det här. Jag har alltid känt mig hemma här, och det kommer jag alltid att göra. Men för tillfället ÄR hemma här, och det blir såklart en omställning. Inte ens i min vildaste fantasi trodde jag att jag skulle bli bekväm med att bo hos fem personer, när jag i vanliga fall har problem att bo ihop med EN. Men det fungerar, och det är mysigt på så många sätt. 

Men samtidigt kommer jag närmare skolan. Närmare kompisar i Kalmar. En "ny" stad och ett nytt hem. Det känns både otäckt och spännande! 

Mamma sa idag (hon som ändå har svårt att släppa taget om mig, och jag om henne) "nu kommer vi få en anledning att besöka Kalmar ofta! Jag säger jämt att jag vill dit över dagen, kolla i affärer, äta deras goda kinamat.. Nu kommer jag ha ett ännu större skäl att faktiskt åka dit. Detta kommer bli så bra älskling!" 

Då kände jag - nu kör vi. 

Imorgon skriver jag kontrakt! Och i december/januari flyttar jag. 

Lägenheten var fin, inte toppmodern men inte förfallen direkt. Fräsch och rymlig etta, även om jag hade önskat mig en tvåa. Men den är som sagt rymlig och ligger 3 minuter från skolan och 7 minuter ifrån centrum. Perfekt. 

Jag har varit ovanligt trött ett tag nu. Dels tror jag att det är skolan som gör sitt, alltså att man snabbt som fan ska in i pluggtänket igen, mycket att göra som man inte alltid gör i tid.. Sen har jag sovit oroligt flera nätter förra veckan och nu de senaste dagarna har jag tagit igen det. Har sovit nästan hela nätter, flera nätter. Vilket är jävligt skönt. Men det trötta verkar bara bli tröttare. ;) 

Ikväll är det musikquiz i Kalmar, jag har försökt dra med mig så många det går! Jag ska ju kolla lägenhet vid 17, så nu sitter jag av tiden i hos Macke. Jag är alldeles ensam, så jag skulle kunna använda tiden till att plugga. Men jag tar mig en stunds ro istället. En öl och lite lugn. Har för fan inte sovit på en vecka känns det som. Är inne i en svacka igen. Men det som inte dödar härdar. 

Idag fyller Alexandra år. Min fina älskade storasyster. Min första trygghet här i livet (bortsett från föräldrar). Hon som tog mig bakom ryggen och försvarade mig inför vuxna människor (vår dagmamma bland annat). Hon var knappt 5, jag var 2. Hon läxade upp folk åt mig, för jag kunde inte. Är inte det fint? 

Vi är varandras raka motsatser men ändå så nära. När jag växte upp sen så försvarade jag henne tillbaka, för det är så hon har lärt mig. Det finns ingen som jag älskar som henne. På riktigt. 

Hon har lärt mig viktiga saker i livet. Det viktigaste måste vara att alltid borsta tänderna två gånger i rad. Alltså, man borstar klart första omgången, sen tar man tandkräm på nytt och gör om allt. "Annars känns inte tänderna rena". Amen to that, syster! 

Älskar dig. Med med hela min själ.

 

Jag har fått lägenhet. I Kalmar. Eller fått och fått, det har jag inte alls. Än. Jag ska kolla på den på torsdag, och vill jag ha den (vilket jag kommer vilja oavsett hur den ser ut) så är den min. 

När man då kikar lite på möbler, eftersom jag gjort mig av med allt.. Alltså mitt hem kommer ju se för jävligt ut om man ser till allt jag vill ha. Jag älskar 70-talsstuk på både tapet, färg, form och design. Och om jag ska ha allt som jag sett ut nu, så blir det ingen ordning på någonting. Det blir bara en massa färger som skär sig (charmigt ändå) och för mycket av det goda. Retro i all ära, men det ska ju förhoppningsvis flyta ihop. ;) man kommer i alla fall se vem som bor där, säger mamma. 

Innehållet i dagens föreläsning var så jävla bra, och allt jag skrev i morgonens inlägg går hand i hand med föreläsningen. Det var inte en föreläsning om genus, men genus blir så väldigt tydligt i frågor om samhällsklass, barns uppväxt i olika ekonomiska miljöer osv. Sjukt intressant, och skrämmande hur små små barn faktiskt är medvetna om deras föräldrars ekonomiska situation. 

"Finns fattigdom i Sverige?" 

JA. Beroende på hur du definierar fattigdom, enligt mig. Där behöver man (återigen enligt mig) sätta ordet RIKEDOM i perspektiv. Hur är man rik, och när? Handlar det bara om pengar? Fattigdom och rikedom är två starka ord, och får som först innebörd när någon kan förklara dem. 

Jag ställde frågan  : "behöver jag någonting som jag inte har?" Och "har jag någonting som jag inte behöver?" 

Svaret är nej, och ja.  

Imorgon ska jag samla ihop skor (jag har oanvända fodrade vinterskor bland annat) och kläder som jag ska ge till asylsökande. Jag har allt jag behöver, men jag har även massor som jag inte behöver. De sakerna behöver andra. 

Som bekant är jag en genushora som tar varje tillfälle att diskutera frågan utifrån mina åsikter. Jag är så himla medveten om att långt ifrån alla delar min åsikt, men det man tycker mycket är svårt att sluta diskutera. 

Jag ska inte ljuga. Kommer jag få en dotter i framtiden så kommer jag också garanterat att klä henne i klänning. För mig handlar inte genus om det. Skillnaden i min värld är att jag lika gärna kommer att göra det om jag får en son. I min värld finns inte "flick" och "pojk" i så ytliga sammanhang som kläder, utan i min värld ska den gränsen suddas ut. Jag tror nämligen att såna "små" saker såsom kläder och leksaker sätter reglerna ganska tidigt, och barn ska få vara barn utan att behöva bry sig om vad de "får" leka med, klä på sig osv. Vi vuxna har med åren blivit ganska självständiga och köper det vi vill köpa, och trots att även vi vuxit upp under normativa mönster så har många av oss lärt oss att stå upp för oss själva. Något som inte barn ska behöva, och därför känns det viktigt att inte hjälpa till att skapa dessa regler. Jag vill att barnen ska få vara sig själva och att de ska få utveckla sin identitet utan att samhället talar om vad som är rätt eller fel. 

Nog om det. Min poäng var, att i lördags var vi på 30-årsfest. Lowa var sockersöt i kalasbyxor, leopardmönstrad klänning med guldiga detaljer. Så himla fin! Hon hade en liten skrikfest en stund mitt under kvällen, och när hon var glad igen så kom det fram en äldre herre till mig när jag höll henne. Så log han och sa "åh nu ser hon glad ut minsann, eller han. är det en hon eller han förresten?" Jag svarade att det är en hon, och då sa han "hon är jättesöt! Och se så glad!" 

Sånt gör faktiskt mig glad. Att man inte tar hennes kön för givet bara för att hon bar klänning. Hon var söt, så jäkla söt. Men hon är fortfarande en liten människa, en bebis som inte har någon aning om vad hon är. Och det ska hon inte ha heller. Tills hon växer upp är hon bara en perfekt liten unge, och ingen ska nånsin få ställa krav på henne utifrån hennes kön. Om jag så ska slåss tills jag dör. 

Det positiva med att inte ha ett eget hem är att jag har sällskap av fina människor hela tiden. Faktiskt mina favoritmänniskor. Det negativa är (och då menar jag att inte bo nära skolan, så det är inte familjens fel) att jag börjar klockan 13 imorgon men måste lik förbannat gå upp vid 7.30 för att ta 10-bussen. Det går ingen buss vid 11. Så vid 11.30 är jag framme i Kalmar, och det är ju för väl att jag är i tid. För jag börjar som sagt klockan 13. Bitter. ;) 

Nu ska jag sluta gnälla och sova istället. Kvällen slutade bra i alla fall. Ida och jag blev lite osams så vi slängde på luren innan, men så hade vi ju bestämt popcorn och Beck vid 21. Så vi ringdes upp, bestämde oss för att vara vänner istället och så kollade vi på Beck. ;) det bästa (och det värsta) är att vi är lika och att vi därför kan slå om lika fort som vi slog om från början. Man lär sig med tiden. 

Gnäll : jag har så ont i min rygg. Jag har troligtvis lite ägglossning eller nåt och därmed även ont i äggstocken. det händer att jag har ont där annars också, men nu är det troligt att det "ska" vara så. 

Jag har börjat få mitt årliga munsår. Alltid lika spännande att se hur pass det breder ut sig denna gången. 

Och jag är svintrött. Så in i helvetes trött faktiskt. Men det går väl över, alltihop. 

Se mitt nya fina glittriga armband! ;)

Ölade bort sista bussen i onsdags. Stannade kvar i Kalmar och fortsatte öla. Sen shota. Sen bete sig. Sen åka hem på morgonen, med inställningen om att åka tillbaka och festa på kvällen. Jag (och en del med mig) var slitna och sa njää.. En del ville plugga inför examinationen idag. Klokt beslut att stanna hemma igår. Men jag fastnade i plugget, det gick inte alls. 

Så denna dagen har vart piss. Jag vill inte ens kommentera den egentligen. Jag förtjänar inte ett godkänt på dagens examination, så jag väntar fortfarande på ett mail som ska tala om motsatsen. För det stod stilla där inne, fullständigt. 

Vi måste ha kul också, tänker jag. Men såhär oförberedd har jag aldrig vart nånsin. Eller jo, fast det har aldrig nånsin känts så fel. Blä. 

Nu helg. 

Så skönt att träffa alla mina klasskompisar igår! Mindre skönt att vi blev välkomnade med budskapet "nu är det slut på glidandet, nu börjar det riktiga allvaret". 

Ja, vi har haft två år som stundvis varit enkelt, stundvis tufft. Men sista året kräver så jävla mycket av en själv i både planering, organisering och genomförande. Jag tänker främst på C-uppsatsen. Men håller man sig till tidsplanen så hoppas jag att vi löser det! 

Sjukt trött efter två skoldagar, varav en av dagarna var i skolan. Idag har jag vart hemma, lyssnat på en inspelad föreläsning, antecknat, färgat håret, antecknat lite till. Det är nog koncentrationen som tröttar ut mig mest. Jag har faktiskt mestadels varit sjukt fokuserad idag, och det märks i huvudet. 

Skönt att vara i skolan, men redan lite trött på innehållet. ;)