Samtidigt kommer det små ångestvågor ibland.. Kommer jag att känna mig ensam ofta? Jag vet att jag känner folk i Kalmar, men det spelar ingen roll för det är inte "min" stad. Kommer jag att vara uttråkad? Kommer jag tycka att det känns lönt att flytta? Kommer det vara jobbigt att inte längre dela hem och hus med familjen ringborg?
Jag kommer garanterat känna mig ensam ibland, säkerligen oftast i onödan. Jag kommer även garanterat känna mig uttråkad ibland, precis som jag hade gjort på alla andra ställen i världen. Jag KOMMER tycka att det känns lönt att flytta, även om flytten blir kortvarig. För mig ingår den här flytten i min "resa". Det är en av alla de saker jag har velat göra men som jag har backat för. Av den anledningen spelar det ingen roll om flytten varar i ett halvår eller om den varar i tio år. För mig spelar den roll. Det kommer vara jobbigt att inte dela hem med familjen ringborg. Lika mycket som det ska bli skönt att ordna något eget (för både mig och dom;)) så kommer jag sakna det här. Jag har alltid känt mig hemma här, och det kommer jag alltid att göra. Men för tillfället ÄR hemma här, och det blir såklart en omställning. Inte ens i min vildaste fantasi trodde jag att jag skulle bli bekväm med att bo hos fem personer, när jag i vanliga fall har problem att bo ihop med EN. Men det fungerar, och det är mysigt på så många sätt.
Men samtidigt kommer jag närmare skolan. Närmare kompisar i Kalmar. En "ny" stad och ett nytt hem. Det känns både otäckt och spännande!
Mamma sa idag (hon som ändå har svårt att släppa taget om mig, och jag om henne) "nu kommer vi få en anledning att besöka Kalmar ofta! Jag säger jämt att jag vill dit över dagen, kolla i affärer, äta deras goda kinamat.. Nu kommer jag ha ett ännu större skäl att faktiskt åka dit. Detta kommer bli så bra älskling!"
Då kände jag - nu kör vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar