Jag ska inte ljuga. Kommer jag få en dotter i framtiden så kommer jag också garanterat att klä henne i klänning. För mig handlar inte genus om det. Skillnaden i min värld är att jag lika gärna kommer att göra det om jag får en son. I min värld finns inte "flick" och "pojk" i så ytliga sammanhang som kläder, utan i min värld ska den gränsen suddas ut. Jag tror nämligen att såna "små" saker såsom kläder och leksaker sätter reglerna ganska tidigt, och barn ska få vara barn utan att behöva bry sig om vad de "får" leka med, klä på sig osv. Vi vuxna har med åren blivit ganska självständiga och köper det vi vill köpa, och trots att även vi vuxit upp under normativa mönster så har många av oss lärt oss att stå upp för oss själva. Något som inte barn ska behöva, och därför känns det viktigt att inte hjälpa till att skapa dessa regler. Jag vill att barnen ska få vara sig själva och att de ska få utveckla sin identitet utan att samhället talar om vad som är rätt eller fel.
Nog om det. Min poäng var, att i lördags var vi på 30-årsfest. Lowa var sockersöt i kalasbyxor, leopardmönstrad klänning med guldiga detaljer. Så himla fin! Hon hade en liten skrikfest en stund mitt under kvällen, och när hon var glad igen så kom det fram en äldre herre till mig när jag höll henne. Så log han och sa "åh nu ser hon glad ut minsann, eller han. är det en hon eller han förresten?" Jag svarade att det är en hon, och då sa han "hon är jättesöt! Och se så glad!"
Sånt gör faktiskt mig glad. Att man inte tar hennes kön för givet bara för att hon bar klänning. Hon var söt, så jäkla söt. Men hon är fortfarande en liten människa, en bebis som inte har någon aning om vad hon är. Och det ska hon inte ha heller. Tills hon växer upp är hon bara en perfekt liten unge, och ingen ska nånsin få ställa krav på henne utifrån hennes kön. Om jag så ska slåss tills jag dör. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar