Dansikalen var som alltid top noch! Sitter där med en unge i knät och tårar i ögonen. Varenda gång. Och denna gången kändes det så på riktigt, att när "vår" unge är på scen så bleknar alla andra. Och jag själv smälter. Fy fan.

Nu är jag mest lite full. Och glad. Vi firar, jag, isa och Malin. Dels firar vi livet och så firar vi...
Nånting annat.

Mammas möhippa blev fantastisk!
Vädret var piss till en början, men det gick ingen nöd på oss!

Först vägrade hon följa med. Jag föreslog att jag skulle gå in och prata med henne innan, för hon gillar inte sånt här. Hon ville inte följa med. Inte alls. Till slut gav hon vika och tillsammans hade vi picknick i Alexandras vardagsrum. Hur mysigt som helst! Jag hade fixat ett musikquiz som hon fick svara på, med låtar hon känner till. Hon var jätteduktig :) jag klämde in en låt med w.a.s.p på djävulskap. Hon gillar inte sån musik och har därmed ingen koll. "Du får 5 poäng om du sätter både låt och grupp."
Hon funderade.. "Hm. Det är inte kiss. Inte black sabbath. Kan det vara wasp?"
Haha, jag fick ett asgarv av ALLA, för tydligen såg jag lika förvånad ut som om påven hade klampat in. ;)

Sen drack vi skumpa i Brunnsparken när vädret blev fint, och sen gick vi på spa. Sen restaurang. Sen sov vi på hotell. Mammas dag blev precis som hon hade velat, och hon njöt för fullt. Fina mamma. <3

Igår åkte jag spontant in till hyena, slängde oss i soffan med ett par folkisar och kollade valvakan.
Usch så hemskt. Först kom glädjen över FI och deras framgång! Men vi hann knappt jubla förrän verkligheten om att SD klättrar förbi slog oss i ansiktet. Tillsammans med flera andra främlingsfientliga partier.
Man blir ledsen. Jag fattar inte.

Jag känner skam över er alla som ordnade detta, men samtidigt känner jag stolthet över alla som gick emot! Det är nu kampen börjar på riktigt, och helt plötsligt förstår jag hur viktigt det är att den "extrema" vänstern fortsätter vara extrem. Det är för min, din, och alla andra människors skull. Tänk på det.

Seminariet gick som vanligt. Skitbra. Älskar min klass!

Helg. Längtar till denna helgen är förbi, mest för att jag då kan släppa ytterligare ett "to-do". Helgen kommer bli hur mys som helst!

Stressat som ett svin idag med, sinnessjukt vilket tempo jag kan hålla, för att sen bara sjunka ihop av trötthet.
Nattat tre av tre barn nu, lagat mat till imorgon, skrivit lista, fixat..
Kirra lite kaffe och kriga på en stund till!

Kanske att det bara löser sig, helt enkelt. Det hade ju vart fantastiskt!

Idag har vi haft seminarie. På stranden. Halvdant, flummigt och svinbra.

Sen tog jag och mallan tag i tvätt och städ, och efter det tog vi årets första dopp och en liten sol-paus. Jag fick upplysa två små 10-åriga grabbar att samtyckeslagen även gäller på djur som inte vill bli jagade av stenkastare. Jag sa att de blir rädda. "Vi kastade inte PÅ änderna.. Vi skrämmer dom inte."
Fast jo. Sluta. De KAN inte säga nej, så jag gör det åt dom. #moral ;)

Hem - bli "tvingad" av kusin att sitta i kvällssolen och dricka öl med kollektivet. Jag blev så ledsen. ;) sen! Sen försökte jag ta tag i plugget igen. Gick halvt. Tittade klart på orange så att vi är laddade till säsong 2, och NU tog jag tag i plugget igen.

Resten får vi ta på bussen, om jag orkar. Eller får jag helt enkelt hoppas på att jag klarar det, som så många gånger förr. Jag ÄR förberedd, jag har bara inte förberett mig på ALLA de sätt de säger att man ska. Men jag har bara ork till hälften nu. Vill bara ha Sweden rock och tre dagar av ren kärlek, öl, musik och ledighet och OTILLGÄNGLIGHET. Tro det eller ej.

Skrev klart det mesta imorse, sen körde vi picknick på stumholmen. Öl, frukt och baguette. Så mysigt!

Sen till affären, jag och mallan. Där efter kröp sista-rycket-paniken på. Jag fick ihop det. Jag kan enbart svara på att MITT egna, dvs det jag diskuterar och reflekterar är det som är bra. Detta är en uppgift jag skulle kunna kugga på. Men det är ingen mening att tänka mer på det nu. Nu fokuserar vi på resterande imlämningar innan sommaren!

Morgondagens uppgift : seminarie.
Valfri plats : stumholmen.

Ritalin funkade btw snabbt och bra. Var hyperfokuserad sista biten!
Nu ska vi se om jag somnar på den eller om jag tog den för sent. Jag tror jag kanske kan somna, faktiskt.

Inatt somnade jag kring 3. Blä.

Blev lite ledsen igår efter Psyk. Jag känner mig så stressad, och det syntes på puls och blodtryck. Pulsen var på tok för hög och jag fick beordran att lugna ner mig.
Min ide om kedjetäcke tyckte hon var bra, så hon ska försöka ordna ett! Och så ska jag få Ritalin utöver concerta. Hon tycker jag behöver en snabb-tablett om kvällen när jag behöver fokusera, en som verkar snabbt och som går ur snabbt.

Var trött och ledsen när jag kom hem, så jag hade svårt att ta mig an plugget. Försökt få tag på lärare halva dagen igår och allt bara tog stopp.
Sen fick jag rycket. Skärpning! Kom en bra bit, ska in till stan och skriva klart allt, sen ska tjejerna och jag ta några öl och dricka bort stressen över att vi skrivit klart tentan.

Andra tenta-dagen. Upp tidigt, in till stan, plugga. De första två timmarna var jag effektiv as fuck! Sen avtog det.
Nu är jag hemma, ska lägga mig raklång en stund och stirra upp i talet, sen sätta igång igen i en timme, sen Psyk.

Efter Psyk = plugg tills jag kräks.

Så ser det ut.
Jag försöker verkligen tänka såhär : "jag har snart klarat ett helt jävla år utan EN endaste omtenta, jag har aldrig ens fått en komplettering. Jag har klarat det och många gånger har jag gjort det jävligt bra."

Fortsätt simma, fortsätt simma.

Jag har väntat. Och längtat. Varit spänd. Förväntansfull. Fått olika besked hela tiden. Löjlig grej, jag VET. Men..

Orange is the new black är den första serien som bryter alla regler och som har ALLT! Humor, spänning, drama, mystik, kärlek.

Nu är det sagt PÅ RIKTIGT på netflix att säsong två kommer lagom tills jag kommer hem från Sweden! Malin, min kära retarderade sambo, har inte sett säsong ett än. Och eftersom jag behövde uppdatera mig (längesen jag såg första säsongen nu) så har vi kört race när vi har nån minut över.

Och. Jag blir lika såld nu som då.
Alex är porrig, och då blir jag pirrig. och så blir jag nervös - trots att jag vet vad som kommer hända!

Snart.. Snart får jag veta det jag velat veta i (vad som känns) evigheter! Må säsong två vara lika kick-ass som ettan!

Jag valde fördjupningsområde efter många om och men, OCH jag hittade relativt klok statistik. Så det skriver jag ihop imorgon.
Nu har jag badat. Ska lägga mig en stund i soffan innan det är dags att stiga upp igen och fortsätta plugget.

Imorgon måste jag dessutom avbryta mitt i och gå till Psyk. Ringde idag för att jag har EN 54:a kvar, och då ville de ha in mig på blodtrycksmätning och det där. Och det är förvisso bra att jag behöver gå dit för då kan jag ta upp sömnen. Igen. Och fråga om jag får prova ett kedjetäcke. Personligen tror jag att ett sådant hade passar mig fint. Vill i alla fall prova sånt som inte innebär mer tabletter. Känns onödigt.

Högkostnadsskydd är uppnått med, så imorgon betalar jag inte en endaste penny! Bra, för jag hade inte haft pengar att betala med ändå ;)

Mat-paus. Vi har varken tid eller utrymme för några fancy middagar här denna veckan. Majskolv, ägg och knäcke.
Plugg, plugg, plugg hela dagen! Jag är helt slut för idag, men får försöka kämpa liten stund till!

Det tog mig tre fucking timmar att skriva "genus". Efter tre timmar kom jag alltså igång, och tiden är knapp. Ångest.
Det är mycket nu. Mycket som snurrar, mycket som ska lösas, mycket som ska göras..

Jag får liksom påminna mig själv att andas.

Min Sweden rock-hatt har kommit! :) ska pimpa den nån kväll.

Väntar på bussen in till stan. Ska ha slapp-mys-film-prat med Stina och Sofie. Så skönt på ett sätt att skolan är igång igen (trots att jag för tillfället hellre hade vart på mitt fritids) för man får träffa alla igen, särskilt dessa två.

Man märker jättefort att man saknar varandra men man vänjer sig lika fort att vara utan varann.

Jag resonerade på fullt allvar när jag började skolan att jag inte var där för att skaffa nya vänner. Jag var där för att gå min utbildning. Klart jag kunde tänka mig att träffa nytt folk, jag gillar ju att träffa människor. Men i min värld fanns det varken utrymme eller intresse att knyta starka band. "Jag har vänner så att jag klarar mig." Det HAR jag. Men jag hade absolut plats för en grupp på 23 stycken till i min kompiskrets, och i den ännu närmare kretsen fanns det både intresse och plats för fler. Jag får på riktigt panik av tanken på att aldrig mer träffa dessa två. Så det kommer aldrig hända. De är viktiga.

Jag var så trött när jag kom hem så jag slocknade i en halvtimme.
Sen handlade vi. Malin tyckte vi skulle baka till fritids. Min sista dag imorgon. Jag orkade inte. Hon orkade. Så vi gick halva vägen var.
Vi köpte sånt där halvfärdigt trams, cupcakes. Allt man behöver tillsätta är vatten och smör. Se så tjusigt!

La mig nyss och skrev lite på uppgiften jag ska redovisa på fredag i skolan, men nu orkar jag inte mer. Har pysslat ihop ett kort till den fina blomman, skrivit ner ett par fina rader, och bakat. Jag kommer inte kunna tacka dom nog. Vilken start! Jag kunde inte haft det bättre, och det gör ont i hjärtat att lämna mina ungar. Men jag kommer garanterat springa dit då och då. :-)

Alla tidigare praktiker på förskolor har vart bra, och sista dagen har jag alltid känt vemod. Men nu känns det annorlunda. Jag vill inte, det skriker i hela kroppen att jag inte vill vara utan dessa. Jag vill till mina klasskompisar, men jag vill inte lämna kidsen. Eller personalen.

Fantastiska människor, 5 fantastiska veckor!

Igår var jag (om möjligt) stoltare än stoltast! Hade min aktivitet för MASSA barn, lätt 130st minst. Och med en lärare från högskolan som observerade. Efteråt möte med läraren och min handledare.
Det kändes.. Mycket bra. Punkt. Vissa saker kan jag liksom inte ge mig själv, men min handledare såg till att ta upp saker jag gör som hon är imponerad över, saker som är viktigt att det kommer fram.

Sen var det en annan grej med, fast det är nåt helt annat. Men ändå nåt som förstärkte känslan om att vara duktig och pålitlig, framförallt.

Imorse kändes jag relativt utvilad. Händer så sällan, så jag blir alltid glad då. La mig tidigt, och somnade bums. Har däremot vaknat två nätter i rad vid samma tidpunkt, har drömt otäckt. Mycket som snurrar nu.

Men RELATIVT utvilad, det får jag va nöjd med! ;)

Nu har jag sådär ont i äggstocken igen, alltså påtagligt ont, och det har man ibland. Men jag är mest undrande till varför mitt inte går över.
Axeln spökar igen med. Jag tror att det beror på gitarren. Men vad vet jag.

Känner mig gnällig idag. Trött. Sliten. Stressad över allt som ska skrivas och lämnas in till skolan. Och så vidare.

Nu ska jag lägga ner röven i ett bad. Försöka koppla av och låta axeln vila.
Jag får egentligen inte kombinera axel-medicin med concerta, men eftersom jag vet att det inte är farligt så ska jag be om värktabletter igen. För mycket smärta klarar jag, men när det tar stopp så tar det stopp.

Igår var jag delaktig i flera diskussioner på olika håll, i samma tjatiga ämne. Det började med den skäggiga kvinnan, och därifrån blev det enbart försvar till homosexuella. Jag fattar inte detta. Ibland önskar jag att jag, som så många andra, också kunde gå förbi oberörd. Bara bläddra förbi, eller lyssna och strunta i själva diskussionen. Men det kan inte jag.
Inte när man jämför homosexuella med pedofiler. Att homosexualitet är ett sexuellt avvikande beteende, som vederbörande vägrar betala skattepengar för, såsom till könsbyte och terapi.
Han (givetvis en han) sa även att man som förälder formar läggningen åt sina barn, så han kommer aldrig ha det "problemet".

Ni förstår. Det är en svår match att ens försöka prata med en sådan idiot. Man blir mentalt utmattad. Och så tycker jag synd om honom, och framförallt hans barn. Han tyckte att på grund av sådana "ultra-feminister" som mig så blir hemundervisning mer och mer aktuellt, då mina åsikter om människans lika värde sabbar barnen.

När man 125 kommentarer senare känner att jag vill slå människan hårt i ansiktet är det bara att avsluta med att beklaga, vilket jag gjorde. Jag var även väldigt tydlig med att jag tycker han är en stor idiot och att jag hoppas han tillfrisknar med tiden.

Vi behövs.

jag var på seans ikväll.
Har vart på massa seanser förut men aldrig blivit kontaktad. Hoppas alltid på att farmor ska komma..

Idag sa mediet "är det nån här som känner Lasse?"
Jag var den enda av ca 100 pers som kände en Lasse på andra sidan. Då frågade hon "har du problem med käken?"
-Nej, men jag bet nyligen sönder en tand..
-då pratar jag med rätt person. Vem är Lasse för dig?
-min farbror..
-Okej. Lasse säger att du gjort stora förändringar i ditt liv, och det har varit mycket för dig. Han säger att du ska släppa allt det som varit och bara fortsätta gå framåt. Backa inte, fortsätt gå. Du tänker väldigt mycket och har ett speciellt tankemönster. Du har precis börjat lära dig att själv försöka bryta ditt eget tankemönster, och Lasse säger att du ska fortsätta med det, att du är duktig. Han pratar om att du är en väldigt rolig person och att du börjar återgå till ditt vanliga jag, där du är pajas. Fortsätt så. Han pratar om att han vill gratulera.. Fyller du år?
-nej.
-okej. Nånting är det han vill gratulera.. Det kan handla om en födelsedag, eller en examen.. Jag vet inte riktigt..

Sen fortsatte hon :
-Lasse har många på denna sidan han ville hälsa till, men idag vill han prata med dig. du har talets gåva, flicka lilla. Din farbror vill att du ska använda det. I både skrift och tal. Han ser det som en av många talanger du besitter, och att just få ner dina tankar i ord vill han att du ska visa upp, för du är duktig.

När jag kom hem slog det mig att pappa fyller år på torsdag. Min examen är ju inte förrän om 2,5 år ;)

Så häftigt. Och terapeutiskt. Allt stämde. Och jag vet om det där med hur jag sätter ord på tankar, jag skriver i mitt block ibland. Personligen tror jag att farmor stod vid sidan om, men att hon skickar fram Lasse. Det är enklare, för det kan jag tackla. Farmor vet att jag hatar att gråta inför folk, och hade hon kommit fram så hade jag brutit ihop. Nu var jag mest lugn. Samlad. Och allt stämde så väl, det här med förändringar och känslor.. Vägledning av spöken tas tacksamt emot. :)
God natt.

Jag är så märklig. Alltid - ALLTID - när jag försöker se en film så kämpar jag med att 1: sitta still. 2: hålla ögonen rullande på rätt håll eftersom jag blir SÅ trött!

Jag har därför haft fundering på att kanske använda bäddsoffan ett tag, somna till film. För varje gång jag förflyttar mig till sängen så blir jag pigg.

Samma visa ikväll. Att jag aldrig lär mig. Men jag såg minsann hela filmen!

Trodde aldrig att jag skulle vara såhär mesig, särskilt inte en hel vecka innan praktiken är på riktigt slut.

Idag när jag gick hem fick jag sån ångest i kroppen, och snudd på tårar i ögonen.
Jag vill inte lämna det här. Jag älskar min egen skola. Men jag vill inte lämna det här.

Fantastiska barn och fantastisk personal. Jag är på både fritids och i klassrummet, jag får mycket tid utomhus, jag är delaktig i allt. Och det känns bekvämt. Flexibelt och roligt.

Att få se kidsens glada ansikten när jag sätter guldstjärna i deras läxböcker.. De vet inte om det, men det lilla kan göra att resten av dagen känns perfekt! Eller när personalen talar om för mig att jag lyckas nå de barn som vanligtvis kan vara svåra att nå.
Då känns det ännu mer. Jag vill inte lämna det här.

Idag anmälde jag mig som volontär till Karlskrona Pride under paraden. Fick därmed förfrågan om att ställa upp under andra tillfällen under festivalen, och jag ska se vad jag har tid till.

Det är fint att kunna hjälpa till, särskilt i något man brinner för.

Stod och plattade håret när jag hörde penny ropa. :) tog upp henne, ny blöja och ett morgonkel.
Första morgonen som vi hinner ses innan jag går till fritids. Så mysigt. Hon har vetkligen så härligt morgonhumör med, till skillnad från en annan ;) men då blir man ju på bra humör!

Vi kör en natt till med pullsson. Igårkväll pratade vi bort en hel film (lätt hänt), sen gick vi och la oss tidigt. Pratade ända in i natten och skrämde upp varann tills vi (som vanligt) låg och gapskrattade så tyst vi bara kan. Som när vi var små. :) hämtade in penny av ego-skäl men hon ville inte sova med oss.

Skogen-dag med fritids idag! Luktade brasa i hela håret när jag kom hem, så en långdusch och sen vidare till Angelica. Igen. :) mysigt! Och lilla bebis har vart så kelen idag.

Jag är så vansinnigt trött och funderar ibland på om jag nånsin kommer att komma ikapp mig på sömn. Antagligen inte.

Det slog mig häromdagen : jag mår ju bra av min medicin, den fungerar till mycket. Men så tänkte jag, ska jag verkligen behöva gå på piller för alltid, för att kunna fokusera, hantera ilska och humör, tider och datum osv. Verkligen? Inte för att det är särskilt jobbigt att peta i sig de där tabletterna, jag får panik av tanken på att slopa morgondosen för gott. Men ändå - jag glömmer ibland, jag slarvar ibland.
Min doktor säger att vissa klarar sig helt utan medicin efter ett par år, men jag har sagt tvärt nej till det. Jag vill ha min morgondos, alltid. Jag KAN vara utan den. Och Lill-dosen. Men jag vill inte. Jag "funkar" visst utan, men Jesus vad jag gör av med onödig energi utan medicin. I helgen sov jag lite längre på morgonen och glömde därmed båda doserna. Jag FUNGERAR, men jag blir stirrig och sådär överenergisk och då spiller jag energi. Det känns. Plus att när jag blir stirrig så kan jag knappt hålla huvet still, jag tittar på ALLT som går förbi, jag försöker lyssna på ALLT runtomkring och det GÅR inte. MED medicin kan jag lyssna lugnt på ett annat sätt, och därmed ta till mig det som sägs utan att stirra iväg.
Med andra ord : antagligen så värt att "behöva" pilla i sig piller för all framtid. Jag förtjänar det.

Igår sa Albin till mig "du vet väl att mitt hem är ditt hem, Angeliqa?"
När jag sen gick och la mig hos honom kunde jag inte somna. För det första är jag ju en grubblare i vanliga fall. Men nu låg jag mest och tänkte "HUR kan någon vilja skada ett sånt här litet oskyldigt barn?!"
Jag har så svårt att släppa hela denna händelsen att en liten stackars flicka har fått sitt liv fråntaget. Hur kan man? Varför?

Klappade på min lille pojk och han bara suckade i sömnen. Jobbigt att inte ens få va ifred när man sover. Men jag kan inte låta bli. En minut senare är det han som lägger sin arm över mig (med en jäkla fart) och kommer närmare.
Vad jag är glad och tacksam att jag har alla mina fina ungar.

Imorse var det Alfred som gjorde mig sällskap under min sminkning. Han tjatade att jag skulle ha läppstift som katy Perry och att han med ville ha rouge. Han fick det, på det villkoret att jag slapp gå till fritids utklädd till katy Perry.

Stek idag igen. Helt jävla underbart!

Och imorgon är det praktik igen. Jag ser fram emot det. Ikväll sover jag hos Jennie. Dels för att jag har saknat dom och dels för att jag har ett ärende med hennes skrivare ;)

Idag har jag stekt i solen. Vi tänkte åka ut och invadera Jennies gräsmatta, men solen försvann i nättraby. Så vi körde efter och jagade solen.
Hamnade på mammas baksida där solen alltid är.

Nykter helg. Skönt. Jag har däremot haft en tänkar-dag. Drygt.
Jag undrar ofta hur jag hamnade här, och varför. Det bara är så, jag får (trots att jag inte vill) fortsätta tänka på det. Men ATT jag hamnade här - det vet jag, men jag tar inte på mig den skulden. I vissa fall är det både enklare och mer logiskt att lägga över det på någon annan.
Låt mig få göra det, jag lägger aldrig över något på nån annan om det inte är befogat. :)

Nu ska jag sova.
Hoppas insomningen går snabbt idag.

Jag far alltid illa när barn utsätts för våld och övergrepp, och jag blir snabbt engagerad i allt som skrivs och sägs. Att ett litet barn blivit misshandlad till döds i Karlskrona är inte mer hemskt än när det sker någon annanstans, men det blir däremot mer påtagligt hur nära ondskan faktiskt bor. Jag läser på flera håll att både skolan, socialen och polisen skuldbeläggs. Och det spekuleras. Med all rätt! Man VILL veta VEM som släckt livet på en stackars liten 8-årig flicka, man VILL veta VARFÖR ingen reagerat hårdare tidigare och man drar egna slutsatser när man på andra sätt inte kan få svar på sina frågor.
De som dödat barnet är de som är skyldiga. Alla vi andra är delaktiga åskådare som SKA agera när någonting sådant händer! Alla bär ett visst ansvar, och visst har det brustit på alla sätt. Men SKULDEN ska enbart asen ha, som hade hjärta att ta livet av ett litet barn.

"Jag kan offra allt jag har för ingenting
Jag sträcker mig så långt det går
Men jag behöver dig kom hit och rör om
Jag behöver nått att skriva om

Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag"

För det första var jag spik nykter igår. Det kändes bra.
För det andra fick Malins mamma snilleblixt om att åka till Ullared idag. Så klockan 3.15 klev vi upp inatt och begav oss vid halv 5.

Ångest-panik eftersom jag egentligen inte har råd. Jag hittar sällan kläder här, men en jävla massa nödvändigt småplock.
Ångest skiter jag i nu. Inte så fasligt många kronor som gått åt ändå. :)
Och jag älskar roadtrip!