måndag 12 maj 2014

Igår var jag delaktig i flera diskussioner på olika håll, i samma tjatiga ämne. Det började med den skäggiga kvinnan, och därifrån blev det enbart försvar till homosexuella. Jag fattar inte detta. Ibland önskar jag att jag, som så många andra, också kunde gå förbi oberörd. Bara bläddra förbi, eller lyssna och strunta i själva diskussionen. Men det kan inte jag.
Inte när man jämför homosexuella med pedofiler. Att homosexualitet är ett sexuellt avvikande beteende, som vederbörande vägrar betala skattepengar för, såsom till könsbyte och terapi.
Han (givetvis en han) sa även att man som förälder formar läggningen åt sina barn, så han kommer aldrig ha det "problemet".

Ni förstår. Det är en svår match att ens försöka prata med en sådan idiot. Man blir mentalt utmattad. Och så tycker jag synd om honom, och framförallt hans barn. Han tyckte att på grund av sådana "ultra-feminister" som mig så blir hemundervisning mer och mer aktuellt, då mina åsikter om människans lika värde sabbar barnen.

När man 125 kommentarer senare känner att jag vill slå människan hårt i ansiktet är det bara att avsluta med att beklaga, vilket jag gjorde. Jag var även väldigt tydlig med att jag tycker han är en stor idiot och att jag hoppas han tillfrisknar med tiden.

Vi behövs.

Inga kommentarer: