Så glad när morgonen och ljuset kommer! Jag har insett (ännu mer nu) hur rädd jag är i mörker. Jag är alltid lite på spänn när jag är själv här i huset om kvällarna, men denna helgen har jag insett hur jävla nojjig jag är över mörker. Här finns alldeles för mycket som speglar sig, alldeles för många vinklar och vrår. Varenda natt har jag stängt dörren till mitt rum så att jag inte ska behöva se ut i hallen. 

Jag blir sällan skrämd av filmer och sånt, kan bli rädd för stunden men sen rinner det oftast av, men just mörker har jag varit rädd för sen jag var liten. Och häromdagen lyssnade jag på creepypoden, vilket faktiskt skrämde mig som fan! Min kusin berättade en spökhistoria för mig när jag var 4 och rädslan satt kvar i många många år (jag kan fortfarande inte sticka ner handen under sängen), och denna spökhistoria på podden blev ungefär samma sak. 

Alltså : var jag rädd innan är jag ännu mer rädd nu. Men nu är det ljust och familjen hinner komma hem innan det är mörkt igen. ;)

Gick upp sketatidigt och började "organisera" i garaget. Jag vet inte om det var bättre innan eller nu ;) men jag har packat om lite. 

Sen tog jag in alla säckar med kläder, sängkläder, överkast osv. Startade projekt tvätt (sådär 10 maskiner) och då fick jag städ-jäveln i mig. Lite bra musik med Mårtens världs-ljud, och så tog jag några öl. Sen var jag igång. Efter en fjärdedel av huset (tar det ALDRIG slut?) så insåg jag att det här är ett projekt som tar tid. Och gärna planering. Fattar inte att Jennie orkar när Mårten är iväg, men det talar bara om lite till hur bra hon är. För hon gör det här med tre barn kring benen, mat på spisen osv. Jag är helt slut. 

Cyklade till Coop och köpte mat, snus och godis. När jag kom hem igen insåg jag att jag inte ens har gått igenom halva huset ens. alltså, det är inte överdrivet stort, men ALLT tar tid. Jag har tvättat mellan varven och så, men ändå. Jag är van vid att gnälla över 47 kvadrat. "Åh nu är det dags att städa IGEN". Här, i det här huset, då är det säkert dags att städa igen när man precis ställt in alla grejer och börjat anse sig som klar ;) 

Fast jag hade ändå inget planerat idag, mer än att få ordning på mina grejer. Så det här ser jag som ren underhållning, och rent blir det! ;) 

Parantes : jag (och andra) påpekar ju ibland att Alma är "min" avkomma, och det kan jag hålla med om i mycket. Likaså Alfred i musiksmak, klädval osv. Men till sättet.. Särskilt när JAG ser helheten nu i ett tomt hus med tre (fyra med mig) barn, så ser jag direkt vem det är som jag borde dela DNA med. Att försöka städa Albins rum är som att städa mitt eget. Det är det rum som SER värst ut men som är innefattar mest organiserat kaos. Precis som jag. Han kommer förmodligen bli sur att jag rört till hans "ordning", och i så fall förstår ja honom. Jag kan ha en fåtölj precis full med kläder, kuddar, papper osv. Jag vet exakt vilket som är använt, vilka papper som är viktiga osv. Men skulle någon hälla ut allt på golvet skulle jag inte ha koll längre. ;) 

Idag återvände jag till min lägenhet i tron om att städa ur det lilla sista som var kvar, och sedan lämna nycklarna. Det var redan folk i lägenheten, målade och donade. Hade jag haft ork så hade jag gjort en grej av det, för det är inte rätt att där springer folk när jag knappt är utflyttad. Men jag har haft nog dessa dagarna med att tjabba om annat så jag lät det passera. Jag lät även städningen passera, såklart. ;) jag drog. Tack och adjö, skogsgläntan! 

grillade hos Marie och när jag kom hem satte jag igång larmet. Jesus. Jag har klivit in hos ringborgs i flera år utan att lyckas, men just idag - när jag är hemma själv, DÅ händer det! ;) Skit också. 

Har sedan dess spelat sönder mina fingrar. Jag har lovat mig själv att lära mig sola på gitarr, och när jag väl sätter mig ner och lyssnar mig fram så går det. Sakta men Säkert. Men sen glömmer jag bort hur länge jag spelat, så nu gör fingrarna svinont. Så hade säkert Jimi Hendrix det också, innan han blev världs! 

Ibland står vi inte ut med varandra, ibland står vi bara ut med varandra. Vi har samma energi och vi brinner av samma låga, fast på olika sätt. 

Ibland bråkar vi, ibland umgås vi. Ibland förstår vi inte varandra, men ibland förstår bara vi varandra. 

ända sedan dag ett, när jag fick veta att du skulle komma, så har jag älskat dig. varenda litet steg framåt som du gör i livet gör mig stolt. Jag kommer alltid hålla din hand, skratta med dig, gråta med dig, lyssna på dig, kramas med dig, tjafsa med dig.. Du fantastiska lilla människa. 

Ikväll har vi haft mys, bara han och jag. Lilla och mellan kastade jag i säng, brottades med lilla för att hon skulle somna, så att jag och stora äntligen kunde få gosa upp oss med film och popcorn. Han är stor nu, så jag trodde att han hellre skulle vilja kolla på film på sitt rum. Men det ville han inte. Han sa istället "det var längesen vi myste såhär.." Även att jag vet att vi förmodligen redan imorgonbitti kommer att titta på varandra med kolsvarta ögon (morgonhumöret;)) så kommer jag leva på detta länge. 

Sjöng för honom, killade på ryggen. Sen läste jag bok tills han somnade. 

Jag älskar dig, min fina lilla stora 9-åring. 

Nu är allt så gott som klart, finslip imorgon. Mamma och hennes humör har vart fantastiskt och har drivit mig igenom den värsta delen. Håkan och pappa har burit och kånkat. det skönaste av allt är hur mycket jag faktiskt har rensat ut av allt mitt. Allt som jag förut har tänkt att jag vill spara tills "nån gång" har jag slängt. Lite har mamma fått. Malin har fått de flesta möbler för de vill jag inte ha. Så en säng och soffa, någon vägghylla är vad jag har behållit. Och hundra säckar med kläder, skor, foton och småplock. Skönt ändå att rensa. Asskönt. Nu är allt väldigt dåligt packat, men den dagen jag flyttar sen igen så har jag endast ETT flyttlass, sen är jag på plats. Och det känns bra. 

Fick MF häromdagen med, bara två veckor för tidigt. Förklarar både ömma tuttar och ledset humör! 

Så jävla sjukt, jag var den så var "taggad" att ta tag i det här idag. Så sätter jag foten innanför dörren och mår dåligt. Alltså på riktigt dåligt. På gränsen hela tiden, men som vanligt håller jag på allt tills jag är ensam. Hittade några öl i kylen, och idag behöver jag verkligen dom. 

Malin åkte till jobbet och jag tog en dusch. Efter det bröt jag ihop. Varför vet jag knappt, mer än att allt känns hopplöst här hemma, jag HATAR att behöva mellanlanda med all skit. Vill flytta grejerna från ett ställe till ett annat, men det känns så onödigt att flytta allt till Jennie för att sedan (KANSKE) flytta skiten till Kalmar. Det är bara här hemma jag mår såhär dåligt, i övrigt tänker jag inte såhär. Men nu känner jag mig bara ledsen och uppgiven och hopplös. Jag trivs hos familjen ringborg, för de är min familj. Men jag hatar att vara någonstans på obestämd tid, utan att ha någon koll på hur allt blir sen. 

Imorse kröp Alfred in till mig och viskade igen. "Idag är det fredag. Ikväll ska alla på gatan träffas. Vill du vara med då? Vill du sitta bredvid mig då?" Jag sa ja. Nu har jag bestämt mig för att sova hos pappa inatt istället, för att jag ändå ska tillbaka till lägenheten tidigt imorgon bitti. Ringde Alfred och sa det. Det var lugnt, men jag började ändå tjuta. 

Usch. Hoppas att jag är hormonell eller något för detta är inte jag. Men det behöver nog komma ut. Tragiskt bara att det behövs alkohol, men så funkar jag. 

Såhär packar man utan lådor. Ena hörnan är "kasta-hörnan" och bilden visar "spara-hörnan". 

Jag orkar bara inte med folk, även om jag alltid försöker göra ett försök. Men det fungerar ungefär som med fördomar, dvs det man inte har kunskap om har man svårt att ta till sig. Men så fort man får förståelse så släpper oftast fördomen lite grann. 

Vart hos Angelica och flickorna idag. Mysigt. Men nu är jag trött! Cyklat både dit och hem, och även om det inte är så långt så gör motvinden att man blir slö! Idag behövde jag dessutom paus ifrån solen, har legat på stranden två dagar med Sofie, vi är nu bruna och fina. Men ibland behöver man pausa. 

Göra mig redo för quiz och öl nu. Behöver ett litet snurr känner jag! 

Vi sjöng imorse, gav paket.. Sen åt jag frukost och gick och la mig igen. Då kröp han ner jämte, fyraåringen.. Viskade och frågade om jag verkligen valt alla märken på jackan själv, om jag sytt på dom själv och så avslutade han med att viska "jag vill bara va med dig." Sen la han huvudet på mitt och kelade. 

När jag slumrat lite till hoppade jag på cykeln och cyklade bort till nättran. Handlade frukt, frallor och Festis och mötte upp soff. Sen la vi oss på stranden och har myst där hela dagen. Lyssnat på P3-dokumentärer, pratat, solat, badat. Ska dit imorgon igen. Det gäller att ta vara på både ledighet och sol. :)

Inatt hade jag pirr i benen och kunde inte sova. Efter att ha provat allt i vanlig ordning, så tog jag ett sommarprat. Fredrik Reinfeldt. Vilken skön radioröst han har, tänkte jag! Och somnade. Bara 5 timmar för sent. Så inatt vet jag vad jag ska göra om sömnen inte går vägen. 

Jag har städat lite, solat ute en stund och tänkte snart sola inne. På gitarren ;) det är ett piss att försöka lära sig det, men det är någonting jag verkligen vill kunna! Är man envis så går det säkert med tiden. 

Idag kommer familjen hem. Ska bli skönt. Jag upplevde bara den här "lediga" känslan första natten, men det var för att jag var så trött och slö. Men nu är jag saknig. 

JHarrys musikquiz igen. Trevligt, och faktiskt ganska lugnt idag. Frågorna var bra (bättre) och vi klättrar uppåt ;) förra veckan kom vi 4:a och samma idag. Vi SKA vinna! 

Eivor, Håkans mamma, var med idag. Alltså, skönare tant får man leta efter. ;) "jag var på grisfest i lördags och blev för full, så ikväll får jag ta det lugnt". Två minuter senare säger hon "jag är singel och lössläppt". ;) 

När jag påpekar att jag gillar min styvfar så säger hon "tja: han är väl okej". Underbar liten tant! 

Nu ska jag kolla tv med Ida. Hoppas inte jag sover lika länge imorgon som idag för idag har jag fan knappt rest mig ur soffan. Hade nog en del sömn att ta igen nu när ledigheten slår in. 

Sista dagen på jobbet idag. Känns både bra och dåligt. :/ 

Jag är så trött idag, men bara för att jag är ledig imorgon tänker jag stanna uppe :) inatt har jag sovit oroligt. Vaknade själv först av att jag pratade i sömnen. Hetsig som fan gastade jag om "vilket nummer vi har". Ida var i telefonen, hon fattade ingenting. Hon frågade ändå, och jag svarade bara att hon måste ge mig siffrorna. ;) sen har jag vaknat av att jag gnytt/snyftat, skrattat, viskat.. Ibland är jag så jävla dryg om natten, men inatt var jag (varje gång jag vaknade) så klen och trött och tacksam att hon var kvar i luren. Varje gång jag vaknar så schhh:ar hon och säger "somna om". 

När jag är sån så somnar jag fortare om jag inte är ensam. Undrar när vi ska vänja oss av vid att natta varandra sådär. Samtalstiden är ju sällan normal. Tur vi ringer gratis. 

Och till sist : Jag är självständig, men jag måste bli självständig ifrån yoda ;) idag skulle jag registrera CSN. Jag får panik när hon inte är hemma och kan bekräfta allt. Fick hjälp av Macke, men det känns ändå inte tryggt förrän Yoda har kollat. 

Det är så mysigt med en ledig dag då och då. Sola vid klipporna och halka (ordagrant) ner från en sten rätt ner i vattnet. Iskallt. 

Frukost på en filt, en kall öl och lite kaffe. 

Jag är vemodig över att sluta jobbet men 20 dagars ledighet (från och med onsdag) kommer sitta fint ändå. Och nödvändigt. 

Känner mig lättad, men fortfarande fundersam. Jag tänker ju igenom allt jämt, och jag har aldrig lärt mig hur man tar bort det. Men i det stora hela så känner jag mig lite lättare. Man behöver få ur sig allt ibland.

Idag på jobbet fick jag snilleblixt att låta brukarna plantera frön i egna små krukor! Jag gjorde i ordning en blomlåda av en vanlig kartong, som jag klädde med papper och snören. F cyklade och köpte frön och papp-krukor som de fick måla på innan de planterade. sen fotograferade vi dem alla var och en för sig, och satte i krukan. Så att de själva kan ta ansvar för sin odling och se/äta av groddarna! ;) uppskattat, och det blev så fint!

Lång men bra jobbdag idag också. Känns att det närmar sig slutet nu. Både skönt och sorgligt. Jag saknar skolan men jag vet att jag kommer sakna jobbet också. Snart jul. ;) 

Idag fick jag två buketter blommor! Personalen hade gått om varandra, men det behöver man väl inte låtsas om. Två buketter, snacka om att jag måste vart extra charmig denna sommaren! ;) 

Nu en öl i väntan på tvätten. Sen ska jag sova. Jobbar dygnet imorgon. 

Somnade, men låg vaken i en evighet inatt pga mensvärk. Alltså, på riktigt, ingen ska fan ha det så. Vidrigt. 

Gick upp och tog medicin och alvedon imorse, sen la jag mig igen. Lyckades sova en stund, sen upp och duscha. Sen gjorde vi en mysig grej, Alfred och jag. Det regnade ändå, och mitt sug att åka in till stan för att hämta medicin och handla nödvändigheter var inte så stort. Så. Alfred och jag rullade ner gardinen i mitt rum, satte igång rock of ages på min dator, och myste upp oss. Vi spolade igenom den, för vi är mest intresserade av musiken. Efter det gjorde vi samma sak med the runaways. Han är tokig i Joan jett, och jag med. Efter den kollade vi på livespelningar. Så himla mysigt. Alma joinade också. 

Nu är vi klara för musikquizet, jag och Fiona. 

Lång, men fin dag på jobbet. Cyklar hem, svettig och trött och med menskänning (uppenbarligen med all rätt). Blä. 

Men sen skulle vi ut och gå. Det hade vi bestämt, hon och jag. 

Sofie är världens bästa. Eller, VI är världens bästa tillsammans. Ikväll hade vi bokat kvällspromenad. När vi ringdes för att bestämma tid och plats så sa hon "vi ska inte åka iväg då? Hämta mat och sätta oss vid vattnet?" 

JO. Det ska vi! Som om hon läste mina tankar. Och så bara ändrar vi. Den mest okomplicerade och obrudigaste vänskapen, och det är det jag gillar mest. Att vi kan planera, bestämma, boka om, ändra oss, bestämma igen, ändra. Och så vidare. Oftast planerar vi inte alls. Aldrig konstigt. Och så kan vi prata också. Om allt. Det trodde jag aldrig att jag skulle kunna med en "främmande" människa. Men det är faktiskt mycket tack vare henne som jag numera pratar mer öppet med andra, om mer än vad jag kunde förut. Det är både skönt och nödvändigt. 

Ibland känner vi på oss när den andra behöver sin andra halva. Och när vi gjort det, och pratat om det, så känner jag mig alltid mycket lättare. 

Jag har alltid varit bortskämd med fina vänner. Är det något jag alltid haft omkring mig så är det människor som bryr sig om mig, som hjälper mig och som står ut med mig. Jag trodde bara inte att jag skulle få in fler sådana människor, för jag tänkte att jag redan hade alla guldkorn. Det hade jag också, men det fanns ett till och jag hittade det.