Igårkväll tog jag tag i nåt jag har funderat över
länge. Jag gick in på
Skatteverkets hemsida och kollade upp det här med namnbyte. Jag kommer
absolut inte byta tilltalsnamn, jag är nöjd med att heta
Angeliqa, jag tycker till och med att
Angeliqa är fint!
Däremot har jag under hela min uppväxt
förbannat mina föräldrar för att de valde två
random mellannamn till både mej och min
syster. Jag har alltid ifrågasatt
varför två av mina kusiner fick lov att heta
Reseda efter
farmor,
men inte jag?
Och som
farmors älskling kommer jag därför med
stolthet och
heder lägga till
Reseda och ta bort ett av mina befintliga namn.
Det är det minsta jag kan göra för att hedra henne! Jag kommer även att se till att mina egna
framtida döttrar får bära hennes namn.
När de sedan frågar varför de heter så ska de få en
livslång förklaring på varför även dom får äran att heta något så fint efter en så fin människa.

Jag har fortfarande emellanåt svårt att hantera att min
farmor är borta. Det gör fortfarande lika ont. Jag vill krama henne, klappa henne,
pussa henne.. Tala om för henne hur mycket
jag älskar henne. Jag säger det ibland ändå, med
hopp och
tro om att hon kanske hör eller ser.
Jag drömmer fortfarande om henne. Vissa gånger är det mer levande än andra gånger. De flesta gånger vaknar jag och mår bra, för det känns som att jag
faktiskt har pratat med henne. Och
jag vet att hon vet..
Att jag älskar henne, och att hon alltid har varit den mest betydelsefulla människan i mitt liv!
Min
mamma sa det häromdagen; att hon såg
direkt när
farmor höll mej som
nyfödd bebis för första gången att där fanns något
alldeles speciellt. Att vårt band skulle vara
omöjligt att klippa. Och så har det
alltid varit.
Hon har gett mej så mycket, och jag är så tacksam för varje sekund jag fått av
farmor. Alla barnbarn har alltid
dyrkat henne, och hon har alltid
älskat oss villkorslöst - allihop!
Inom en förhoppningsvis snar framtid kommer jag heta
Reseda i andranamn.
Det känns bra. :)