Det är bara måndag. Måtte resten av veckan gå fort. Men det brukar de ju göra, så jag hoppas att vecka 43 inte är något undantag. 

Jag var arg igår. Trött och arg. Men när jag är arg av sådana här skäl så blir det istället en ascool drivkraft! Jag har alltid varit hjälpt av det. Vissa frågor brinner jag för, och känner jag mig minsta lilla missförstådd eller oförstådd så kan jag elda upp mig, vilket gör att man orkar fightas lite till. 

Idag vaknade jag på bra humör! Jag försöker. Idag var en bra dag. Barnen sprang ikapp mig i korridoren imorse, kramades och var sådär mysiga! 😍 jag läste för dom igår, ur en värdegrundsbok. På en av sidorna stod det "vem vill du ge ett hjärta till?" Efter det klippte jag ut varsitt hjärta till alla barn, skrev deras namn och laminerade. Sen fick de sitt hjärta innan de gick hem. Kanske en sån liten grej som gjorde att de var så goa imorse, vad vet jag. ☺️ 

Nu tappar ungarna tänder var och varannan dag, och jag fortsätter knåpa ihop design-påsar ;) jag tycker om attt pyssla med sånt. Jag tycker också om att göra saker praktiskt med barnen. Typ förmodligen därför jag valt att utbilda mig till en lärare som utför praktiskt arbete, kanske ;) idag på fritids - mitt i en konflikt mellan tre barn - försökte jag förklara det här med att vara arg, att det är okej men att det är viktigt att prata om det för att bägaren inte ska rinna över såhär. Jah hämtade ett glas och en kanna vatten, sen började jag hälla vatten i glaset. Paus. Förklara. "Om jag blir lite mer arg utan att prata om det så fylls glaset lite till.. vad händer när glaset är fullt?" Och så hällde jag vatten tills det rann ut över golvet. "Glaset blir fullt. Det rinner över." Ja. Bra. #pedagogen ;) 

Natti. 

Alltså, de här satans jävla clownerna!! 😡 jag själv är skräck-fantast och jag utsätter mig både ofta och gärna för rädsla i en utsträckning som kanske inte är hälsosam alla gånger. Men då väljer JAG det. 

De här clownerna som härjar runt.. de gör mig faktiskt riktigt rädd och även riktigt förbannad. Jag är livrädd att gå ut när det är mörkt ute. Jag är livrädd att gå ner i tvättstugan för att tvätta min tvätt. Jag är livrädd för att gå till mitt jobb när det fortfarande är mörkt ute. Egentligen har jag ingen direkt clown-skräck. Men det här är människor i förklädnad som ger sig ut med syfte om att skrämma eller skada människor. Det är inte okej. Kvinnor ser sig redan över axeln vart de än går. Detta skapar ännu mer rädsla, ännu mer makt över oss. Det är inte okej! 

Idag har jag tröstat barn som varit ledsna och rädda för att clowner synts i närheten. Hur ska jag framstå som lugn när jag själv är rädd? Jag gör mitt allra bästa, men det är svårt. Varför kan man inte låta bli barn? Varför ser man det som ett nöje att skrämma och skada folk? Små barn.. 

Jag är rädd, men jag måste försöka säga till barnen att de inte ska vara rädda. Det är så jävla sjukt, hela grejen är så sjuk! Clownerna får skylla sig själva den dagen de skrämmer fel människa...... 

Jag extraknäcker numera som brevbärare och kommunikatör till tandfe-kontoret. ;) 

Idag hade jag ett nytt fall av en tappad tand. Problemet var att tanden hamnade i handfatet... den försvann rätt ner! hur ska nu tandfen veta att tanden är tappad? Ledsen tjej. Det var tårar. Jag stoppade ner en vit pärla i en påse, knöt ett fint snöre runt påsen och skrev en etikett. På etiketten skrev jag till tandfen och förklarade läget, och att pärlan visar den borttappade tanden. ☺️ 

Alltså, lyckan i ögonen gör att jag älskar detta jobbet. 😍 

Nu ska jag packa ihop mig, sen springa till tåget. 

Idag är en bra dag! :) lång, och intensiv. Men bra! Jag lever mycket på hur dagen startar. Inte en bra egenskap, för jag måste kunna svänga om oavsett hur dagen startar. Men, idag var en bra start. Jag gillar att vara först på plats och tända ljus, ladda kaffebryggaren och barnprogrammet tills barnen kommer. 😍 så mysigt! 

Jag och Agnes har börjat slå ihop oss när vi har halvklass. Vi är då 2 pedagoger på två halvklasser, dvs totalt en klass kan man säga. Eftersom vi arbetar med värdegrund nu så försöker Agnes och jag hitta vägar att nå barnen på flera sätt. Hur man beter sig, hur man är en bra vän mot andra men framförallt mot sig själv osv. Så idag inledde vi lektionen med att börja tjafsa inför barnen. De blev knäpptysta. Stirrade med stora ögon och fattade ingenting. Vissa ville nog sjunka igenom golvet. När bråket pågått en stund så pep ett av barnen fram "men sådär gör man bara inte mot varandra!" På fullt allvar, dessutom. Score. Dit ville vi. Sen förklarade vi för de stackars halvt chockade barnen att vi bara ville visa dom, men att vi inte menade allvar. Så lyckat, för sen växte det fram en jäkligt vettig diskussion i hela gruppen! 👍🏼 

Vi gjorde även lite lekar och övningar utöver detta. En av lekarna är så grym, den handlar om tankeöverföring ;) snacka om att det går att lura folk! 😂 "woow detta är magi!!" 😎 

Fick även göra en special-designad tand-påse till en tappad tand. Det gäller att hålla det man lovar, just därför lovar jag sällan saker. Men idag vart det ett barn som hade så ont i sin lösa tand och för att få henne på humör sa jag "när du tappar tanden så springer du in och letar upp mig för då lovar jag dig en special-designad påse!" En timme senare sprang hon in. Tanden satt kvar, men hon ville att jag skulle vara med när den lossnade ;) jag skulle precis på möte, och kände mig lite stressad. Men poff så lossnade den och jag ryckte åt mig en fryspåse, ner med tanden och fram med ett glas vatten toll henne. Sen knöt jag ett snöre runt påsen och satte dit en etikett "äntligen ute" skrev jag till tandfeen. ;) härliga barn! 

Även denna dagen har varit full av upptåg, både planerade och oplanerade. de stunder där man känner att man inte räcker till.. det är de stunder man förstår hur värdefulla vi är både i skolan och på fritids. Jag har lovat mig själv att jag ska försöka att varje dag gå igenom min insats och att inte enbart fokusera på de stunder där jag själv känner att jag kunde gjort annorlunda. Man ska såklart även reflektera över sånt, MEN. Vi människor fungerar ofta så att vi "hellre" drar upp det negativa om oss själva snarare än det positiva. För att utvecklas behöver man se sig själv ur fler vinklar än så. 

Idag tänker jag på dagen såhär : under min lektion tröttnade jag och mitt tålamod tog slut. Istället för att (vilket är lätt hänt) höja rösten så försökte jag prata lugnt och sakligt. Sen lät jag dem gå ut och springa av sig. Jag försöker ofta tänka ut vad orsaken är att allt inte går som man tänker sig, men det ÄR bara så ibland. Det måste inte bero på nåt, jag måste inte hitta bortförklaringar till att "skydda" barnens bristande tålamod eller uppmärksamhet. Ibland funkar det bara inte. Jag FÅR bli trött, besviken och irriterad. Men jag får försöka fokusera den känslan på det som det berör. Jag tror på att vara ärlig inför barnen, det är jag alltid. Jag säger rakt ut "nu har jag gjort fel.." eller "det här kändes inte bra, jag gillar inte mig som en fröken som tjatar och låter otrevlig. Jag gillar mig som fröken som är glad och trevlig". De uppskattar när jag pratar om mig själv, särskilt när jag berättar historier om mig själv som de kan relatera till. 

Ur en annan vinkel : ledsen 6-åring imorse, jag var stressad och på språng men kan givetvis inte se ett barn gråta utan att bry mig. Hon grät för att hon glömde ge pappa en kram innan han gick. Jag vet inte vart jag får allt ifrån, men det första som jag kläckte ur mig var att jag kan ge världens bästa pappa-på-låtsas-kramar. eftersom det inte gick att lösa en riktig pappa-kram just då så tog hon mitt tappra försök och så kramades vi. Senare på dagen så sprang samma barn ifatt mig på skolgården och sa att hon vill ha en till, för nu började hon sakna pappa igen. Så kramades vi, och hon sprang sin väg igen. 

Ibland är det stormigt, men hur hade man nånsin kunnat uppskatta vindstilla om man aldrig upplevt storm? ;) #metaforkungenjagvet 

Helgen gick undan! Ullared på lördagen, och jag har nog aldrig varit med om så mycket folk! Helt sjukt. Jag köpte EN julklapp, resten var till mig. Nödvändiga saker. 

Igår tog jag tag i städ, vilket jag är glad för idag. Idag orkar jag ingenting. Varit lättretlig, slö och typ öm. Börjar kanske bli sjuk, och humöret är väl som alltid någon form av hormonell rubbning. :/ bokade i alla fall biljett till Göteborg i helgen som kommer. Först Markaryd med tåg efter jobbet på fredag, och Göteborg på lördag. Ska bli helt underbart att få kela barnen en stund på fredagen och sen åka vidare med Yoda för en dag, kväll och natt i min absoluta favoritstad. ❤️ så nu får jag väl bara bita ihop och hoppas veckan går så fort som de brukar! 

(Köpte en adidas-munkis idag, tyckte av nån anledning att jag förtjänade det) 

Bra dag. Kom till jobbet och möttes av en överraskning. Barnen hade byggt en stad av kaplastavar och de ville visa mig så fort jag kom. Hur härligt är inte det?! De spenderade eftermiddagen igår med att planera, bygga och dona - för att överraska mig! Sedan fick jag fina ord ifrån en förälder, att hennes barn berättat att han känner sig trygg med mig. För mig är trygghet bland det viktigaste, så jag kände mig genast glad. Och bekräftad. 💕 

Dagen har bara rullat på. Sjukt skön eftermiddag med! Flera olika aktiviteter att erbjuda och det behöver barn ibland. Alternativ. Det är svårt att välja om de inte faktiskt ser valmöjligheterna konkret. Mest stimmigt är det faktiskt när de inte vet vad de ska göra. De blir oftast harmoniska också när vi vuxna är en del av aktiviteten. Underbart med såna här dagar! ☺️ 🤘🏻fredag imorgon! Veckorna bara springer iväg. 

Hade svårt att somna igår, och så har det varit i en veckas tid. I söndags sov jag ikapp däremot. Sömnen är dock sällan så snål som förr. Numera skrapar jag ihop den sömn jag måste. 

Det är mycket som händer nu, på både gott och ont! Eller inte ont, men.. ja, sånt som är svårare att fixa pronto. Och jag är ju en pronto-typ. Men allt kan inte göras direkt. Man får försöka hitta vägar ihop helt enkelt. Sen är det inte helt enkelt, men jag är ny - jag har inte direkt mjukstartat min "karriär". Utan paus från föregående jobb hoppade jag rakt in i ett nytt, i en ny stad, med en ny yrkestitel och nya medarbetare, på en enormt stor skola dessutom. Jag trivs som bara den! Men det är så mycket jag vill, och ska. ;) jag har visioner. många, små, stora och långsiktiga. Jag har bestämt mig för att innan jag hoppar vidare i yrket ska jag avsluta sådant som jag påbörjat. Barnen ska alltid känna att jag är med dom hela vägen och även efter det. Man fäster sig fort vid både barn och kollegor, och det är positivt 😊 

Vissa dagar (typ igår) är det sjukt svårt att vara pedagogisk hela tiden. Annat kommer emellan, man hamnar ibland i ett underläge med sig själv. Då är det svårt. Man försöker anamma det man läst, det man utbildats i. Men.. i alla böcker man läst har man aldrig sett att det står "observera att pedagogen vissa dagar inte hinner ta sin rast pga orsaker som inte kan förutses. Observera också att verkligheten erbjuder stora barngrupper där varenda enskild unge har enskilda behov." Man gör så gott man kan. Jämt. Ibland känns det mer, ibland mindre. Men vad som ÄR viktigt i vårt yrke är att vi blir bekräftade, så som vi bekräftar barnen. Det är inte mycket som slår när föräldrar (oavsett om samtalet är positivt eller negativt) bekräftar min arbetsinsats. Kontakten med föräldrar är så viktig. En pappa som kommer för att hämta sitt barn och frågar vart barnet är och jag pekar i den riktningen där barnet befinner sig. Pappan tackar, går och hämtar sitt barn men bemödar sig ändå med att komma in till fritids igen och säga "fan vilken koll du har! Tack för idag!" En pyttegrej som i det stora hela är en enorm bekräftelse. 😊 

Jag kom aldrig till saken här, mer än att det är upp och det är ner men det är trivsamt när man vet att man rör sig framåt. ☺️ igår kändes det som att backa två steg, men i såna fall tog jag nog tre kliv fram idag istället. 

Nu ska jag bada. Fryser ihjäl.  

Jag vill uppdatera. Skriva av mig lite. Jag gör det imorgon. Imoooooo.. 😴😴😴 

Inatt hoppas jag på sömn. Ordentligt med sömn. Imorgon vill jag ha en bra dag. Imooooo... 😴😴