Idag har jag fått bevittna hur flickor i omklädningsrummet drar in sina små magar och mäter sitt omfång, för att sedan jämföra vem som är smalast. Sedan mäter de igen, för att se om de lyckas dra in magen lite till denna gången. Jag fick på riktigt ont i hjärtat, jag blev så jäkla ledsen. Någonstans vill man tro att vi har kommit längre, men verkligheten slår en rakt i ansiktet att det är tvärtom. Hetsen har fan aldrig varit såhär stor. 

Älskade flickor. Ni är sju år gamla. Jag lovar er att jag med all kraft jag har ska göra allt jag kan för att få er att förstå att ni är finast i världen. Förstå ert värde. Förstå att ni är viktiga. Att ni inte bara duger, utan att ni är mycket mer än så. Jag ska göra allt för att ni ska sluta mäta era midjor. Jag ska göra allt för att ni ska förstå att era midjor är alldeles perfekta. Älskade flickor. Jag ska göra allt jag kan. 

Jag kommer lägga annat åt sidan som inte är lika viktigt. Jag ska fokusera på att lyfta fram flickorna. Få dom att se sig själva. Jag vet inte hur, men jag vet varför och när. NU. 

Jag var 16 år när någon utomstående talade om för mig (och alla andra flickor som satt i aulan den dagen) att min kropp är min, och att ingen annan har tillträde till den. Att jag är perfekt och att jag har ett högt värde. Jag var 16 år när någon utomstående talade om det för mig. Jag har ändå alltid haft ett gott självförtroende och en familj där föräldrar, syskon, farmor och kusiner alltid har sett mig för den jag är, bekräftat mig och fått mig att känna mig fin, älskad och viktig. Det har jag alltid vetat och det har jag alltid känt. Men de är min familj. Jag var 16 år när någon annan för första gången berättade det för mig, eller till mig. En utomstående kvinna som var kvinnokämpe och som föreläste för oss tjejer på gymnasiet. EN gång gjorde hon det, och alla jag känner som var där den gången minns henne. Vi minns känslan. 

Men 16 år kan vara för sent för många. Jag tänker göra allt jag kan för att fånga upp mina tjejer. Nu. 

Sen från jobbet. Man är sjukt dålig på att passa sina tider när man ska hem. Man går aldrig hem när man ska! Men det är en värdslig sak. 💁🏻 

Imorse började jag vid 7. Och det var mörkt. Och kallt. Så idag var det extra mysigt att gå och hämta "hem" barnen och tända upp ljus och så. Barnprogram och lite pyssel. Jag behövde en lugn start, för idag har jag haft helklass halva dagen. Innan dess hade jag en förälder och ett barn som ville prata med mig om en händelse igår. Sånt känns alltid lite jobbigt, men det gick hur bra som helst! Mamman klappade mig till och med och sa att det var barnets egen önskan att det var mig de skulle prata med. "du ska verkligen ha cred. Det var ditt namn som kom upp när jag föreslog att vi skulle prata med personalen, så.. jag vill att du ska känna cred". Och det gjorde jag. Detta barnet är en liten version av mig och även mig som barn, och det sa jag till dem också. :) 

Helklassen då. Det är tufft, och början av lektionen var kämpig. Men det gick ändå bra. När man lyckas få igång barn som i vanliga fall är svåra att överhuvudtaget nå så känns det BRA. Jag blir mer och mer övertygad om att skola/fritids behöver vara en miljö som är anpassningsbar för varje enskild unge. Sen är det lättare sagt än gjort, det är inte alla gånger det fungerar. Men det är värt att försöka i de situationer som det går rent praktiskt. 😊

Sen har jag varit på ett möte idag. Mer än så kan jag inte säga än. Men jag har lite att fundera över. 

Löning imorgon. Känns skönt att man för en gångs skull inte ens har reflekterat över just detta faktum. Konstigt är det också med tanke på hur jag har levt denna månaden. 🙈 får skärpa mig nu. 

Imorgon är en annan dag. Dagarna bara flyger förbi, veckorna också. Men det rullar på, och det är skönt. Man har någorlunda koll på läget. Eller ganska mycket koll på läget om man jämför. Och det är ju skönt! Det börjar bli mer och mer (vi SKAPAR mer och mer) utrymme för hur vi vill bedriva en fritidsverksamhet, och det känns såklart bra. 

Fantastisk dag! Idag har det bara varit fritids då det har varit studiedag på skolan. Även om jag tycker om att arbeta i skolan också så är fritids min grej liksom. ;) och det ÄR alltid speciellt när det är lovdagar/studiedagar osv. 

Jag sprang inom Konsum innan jobbet imorse och köpte potatismjöl. Jag ville göra magisk lera med barnen på eftermiddagen. Men först hade vi lite valfritt på förmiddagen och efter lunch fixade vi ihop bingobrickor och satte igång ett bingo. Ett gammalt hederligt pensionärsbingo med riktiga små bollar ;) så mysigt! 

Efter mellis började jag gegga med potatismjölet, karamellfärg och vatten. Fem olika skålar/bunkar med olika färger i. Det magiska med stärkelse och vatten är att leran inte kan bli fast, utan degen är bara fast under tiden man kramar den. När man slutar knåda så "smälter" degen. Om barnen tyckte om det? Svar ja. :) vi hade föräldrar som kom in och ville prova att klämma på degen också! 👍😂

Det var mycket att städa efteråt, men så värt det!💕

Underbara barn ❤️ ibland är man tjatig mot dom, och man tvingas höja rösten. Men idag har vi varit extra noga med att berömma och uppmuntra barnen och deras styrkor och försöka (i den mån det går) att nonchalera beteenden som inte är passande. Detta är en härlig klass, men precis som alla andra barngrupper så finns det såklart barn som behöver bli bemötta på andra sätt än andra osv. 

Idag gick min lektion ut på att varje barn skulle klippa ut en hand i valfri färg. Sedan fick de svara på vad de tänker på när de hör "fred på jorden" och "vänskap". Alla händer och alla citat ska jag sedan klistra upp på en stor bild där jag ritat ett jordklot. Kommer bli fint, och jag ska dela med mig av citaten sen ;) sjukt söta! Efter det fick de använda tiden som var över till att bestämma själva över vad de skulle göra. Och här kommer vi till det som kändes så lyckat. Två barn byggde med kapla-stavar och visade sina främsta styrkor - världens bästa anledning att lyfta upp och uppmuntra barnens skapelse. De barnen som lekte med lera fick också visa färdigheter och på så vis fick de visa sig duktiga allihop. Varenda unge kändes glad och positiv, och när jag påpekade hur stolt jag var över att de varit så duktiga och fina mot varandra så sa en pojke "nej DU är fin". 💕 samma unge har sagt till mig hela veckan att han vill ge mig en present. Och häromdagen sa han att han saknar mig innan han ens har gått hem. Sötis

De är alla så himla goa, och man blir så glad av dagar som verkligen känns i kroppen att man har gjort nånting bra och att de lärt sig något. 

Det är så mysigt att ha Marie här emellanåt nu, och att hon har sin vi-plats på min skola är en bonus! När hon är här så myser hon och hinner längta hem, och när hon är hemma så hinner hon längta hit. Tänk att få ha både henne och Angelica i Kalmar numera ❤️

Imorse satt vi i köket och åt frukost här hemma, småpratade om allt mellan himmel och jord. Plötsligt säger hon "kan inte du och jag ta en sväng till Ikea när vi fått pengar?" 

Haha. Jag förstod direkt vad det handlade om, så jag frågade vad det är hon tycker mitt hem saknar ;) "skohorn, skärbräda och sånt där.." ;) haha. Vi känner varann. ❤️

Vissa stunder har varit kämpiga denna veckan, och i vissa lägen är det så svårt att avgöra vad som är rätt och vad som är fel. När det handlar om ämnen som kan vara känsliga så får man liksom vara lite fokuserad på vad målet är och vilken väg till målet som är bäst. Mestadels har veckan gått bra, och det känns som att man får bättre och bättre koll på mitt eget läge för varje dag som går. 

Jag har utan tvekan de bästa kollegorna ever, inte bara i mitt arbetslag utan i samtliga korridorer. Det är något att vara tacksam över. 

Idag när jag kom hem väntade ett stort vitt kuvert i brevlådan. Jag har väntat på det ganska länge nu. NU är allt skrivet - nu har jag bevis, diplom och betyg som talar om vad jag är, vad jag kan och vad jag är behörig i. Examensbeviset. Känns lite malligt ändå. ;) 

Idag är en sån dag som jag vill dela med mig av. Vissa dagar kan det nämligen vara lite gnälligt, man känner att arbetsdagen inte alltid räcker till eller man man själv hade behövt klona sig. Men det finns så många härliga stunder, och de stunderna ger alltid mig den DÄR känslan : att jag valt rätt yrke. 

Under skoltid arbetar jag ju i en årskurs 1, tillsammans med ordinarie klasslärare. Ibland har jag halvklass och bedriver praktisk undervisning, och ibland är jag med i helklass. Idag har läraren varit på utbildning, så jag har haft helklass. Fnurlade i fredags på vad jag skulle göra med barnen idag, men sen kom planen till mig självmant. I fredags fick nämligen barnen sin första läsläxa. I samband med detta dök det upp ett paket i klassrummet med en magisk kula i. Utan avsändare. Barnen blev helt hysteriska över vem som skickat kulan och vad vi ska med den till?! 

Detta tog jag vara på idag. ;) 

Jag var först på plats på fritids imorse. Gömde kulan, och låste klassrummet. När jag sedan startade lektionen var detta det första barnen reagerade på, vilket jag också räknat ut. Alla blev helt stimmiga och skulle utreda det här. Så uppgiften blev att rita kulan, beskriva hur den ser ut och när vi såg den sist, osv. När alla barn ritat sin version av kulan smög vi tillsammans till personalrummet och "postade" brevet. Dagen gick, och ryktet spred sig över skolan. Snackis som gick varm hela dagen! Plötsligt dök det upp ett brev i klassrummet, där "någon" skrivit att kulan finns kvar, men är göms. Hälsningar busen. Fasen vad detta satte igång ungarna! Hela dagen verkligen. Lektionen fortsatte, och de fick göra annat emellan. Vi besvarade brevet en gång till och skrev att vi ville veta mer. Vem är busen? Och vart är kulan? Spekulationerna var många. Vaktmästaren har varit högst misstänkt ;) 

Efter lunch knackade Mia på dörren. Hon hade "hittat" ett brev i personalrummet som var till oss. Ja, ni fattar.. Hela dagen har varit ett ända stort mysterium, och har krävt skådespel av mig - vilket jag tycker är skitkul!! Så när dagen var slut kunde vi sätta ihop en hel saga med barnens ritade teckningar, brev från både avsändare och mottagare, samt en bild på hur barnen tror att busen ser ut. Satte ihop allt till en bok, så att läraren kan läsa imorgon ;) 

Ett jäkla engagemang ifrån barnen! Och vad dagen blir roligare med lite sånt här! Fatta hur mycket de lär sig ÄNDÅ, utan att behöva koppla allt till skolboken! 

Bra dag. Och nu kommer snart Marie. Vi ska äta tacos och mysa ❤️

Denna dagen har varit helt fantastisk! Tillsammans med mitt team smällde vi upp en ståtlig Pride-parad på skolgården som fylldes på med fler och fler barn hela tiden! Barnen har själva gjort sina flaggor och idag fick de använda dem. Idag har våra barn fått delta i ett Pride-tåg där både dem själva och deras flaggor representerar stolthet. Och fy fan vad jag kände stolthet! ❤️💙💛💚💜

Ni vet när man knappt orkar göra ett dugg när man kommer hem? Jag vet om inte annat! 

I söndags kom Marie för att stanna i fyra dagar. Hur mysigt som helst, och vi promenerade på kvällen för att jag skulle visa henne vart skolan ligger. När vi nästan var hemma hos mig hör vi en bil tuta. I bilen satt Angelica. Vilken lycka! Hon sa att hon inte kunde komma, för hennes skoldag började så sent på måndagen. Men hon var här för att stanna hon med. I två dagar i alla fall :) så himla härligt att ha dom här! Mina fina ❤️ 

Marie har tagit tag i att ringa hyresvärden angående min kran och min fläkt och de har redan fixat allt. ;) jag har skjutit på att ta tag i det, för jag har inte orkat. Men nu är det ordning på torpet! 

Vi har ätit gott, myst, shoppat, legat och fnissat och skrattat om kvällarna, pratat om vår dag på jobb och skola. Allt det där som faktiskt är nödvändigt ibland. Som jag har myst! Och jobbet flyter på, jag har lätt de bästa kollegorna! Det är roligt att jobba, tiden går fort, veckorna går fort. Men framförallt så är det roligt att jobba med människor som stöttar och förstår varandras upplevelser och som gör små små saker för att underlätta och berika sina kollegors arbetsdag, och barnens tid på fritids. Underbara! 💕 häromdagen, när jag var sist kvar, körde det ihop sig lite. Min trötthet och mina absolut svagaste punkter i detta yrket gjorde att jag hade svårt att tänka klart när det var dags för hemgång. Marie kom som ett skott! Hämtade mig och lyfte upp både mig och mitt humör. ❤️ 

Att få lön då.. Min shopping har ju tagit fart efter att ha legat på is ett tag ;) jag shoppar saker jag inte brukar handla. Böcker (?!?), tavlor (?!?!?!?) osv. Och kläder, men det är ingen ovanlighet. Har köpt ett par löparskor som jag har när jag jobbar och det är nog mitt bästa köp på flera år! En adidas-jacka också. ;) och böcker då. Färjan läser jag nu, och jag har så mycket ro till läsning att jag inte kan sluta! Så bra! Och är man väl inne i ett Stim där man VILL läsa, då får man pass på! 

Sist men inte minst: jag blev mörkhårig igår. Skulle egentligen bara gå en nyans åt det mörkare hållet för jag saknar det mörka. Successivt, tänker jag. Men det blev mörkt. Snyggt. Kastanj typ. Jag är jag igen. Nu ska jag inte hitta på fler dumheter med håret på ett tag. 😊