Jag blev kvar i Karlskrona en dag extra. Vi ska ändå plugga järnet idag så det kan vi likväl göra hos Sofie. 

Denna helgen har varit helt fantastisk! I lördags var det Karlskrona Pride, och jag fick äran att gå i paraden med Alma. Vi pratade hon och jag innan paraden drog igång, och jag förklarade för henne hur stolt jag är att hon gör sin första fredliga demonstration som 3-åring. Även om hon inte förstår så kommer hon minnas, så hon KOMMER förstå. Jag tycker sånt är jätteviktigt. Alfred och jag stod i folkmassan på torget sen och applåderade åt saga Becker som skrek att vi ska krossa patriarkatet. Även där förstår kidsen kanske inte orden men de förstår innebörden. Alfred älskar Pride och han älskar människors olikheter. Ni är min stolthet! 

Efter Pride åkte jag, mamma och Håkan till min farbror. Jag visste att pappa, syrran med familj och Martin skulle va där, men inte att min älskade kusin Marie! Det är längesen jag blev så lycklig! Flera år sen sist men det märks inte. Det märks bara på att vi kramas och pussas konstant. 

Förutom det så har jag hunnit umgås en hel del med Johan. Också behövligt. 

Jag har verkligen blivit så mycket duktigare på att känna efter och att sätta ord på det jag känner. Jag inser mer och mer hur jävla svårt jag haft (i typ hela livet) att prata om sånt som hamnar i gråzonen. När jag är glad eller exalterad så vet jag det, likadant när jag är arg eller besviken. Men allt där emellan har jag inte alltid kunnat separera och placera. Det är jag bättre på nu. Jag är också bättre på att acceptera en känsla utan att putta bort den. Det är faktiskt ganska befriande, för jag ÄR en känslomänniska. 

Jag lär mig saker om mig själv fortfarande, men den verkliga lärdomen startade i samband med att jag fick min diagnos utredd. Efter det har jag lärt mig saker om mig själv och mitt sätt, och jag lär mig hela tiden. Ibland är det läskigt, men oftast bra. Jag kan nämligen inse såhär ganska långt i efterhand att jag faktiskt mått väldigt dåligt över saker bakåt i tiden, men jag har aldrig satt ord på det verbalt. Jag har bara tänkt, och skrivit. Detta får mig att förstå nu att jag förmodligen inte kunnat placera känslan, och då pratar jag heller inte om den. Men det gör jag nu. Ofta, till och med. Och det är både nyttigt och skönt. 

Idag skrev vi klart vår c-uppsats. Känslan efteråt var helt sjuk. Halva jag ville gråta av lättnad, stolthet och glädje. Medan andra halvan känner aningen oro, spänning och vemod. På fredag är allt över. Och jag känner så himla många olika känslor över det. Ingen av dem är gråa. De är solklara, fast blandade. Låter som en simpel grej, men det är så jävla skönt. 

Så, papperna påskrivna! Jag var på intervju förra veckan och idag skrev jag anställningsavtal! Jag är nöjd. Tjänsten ser lovande ut och ja.. Jag blir kvar i Kalmar ett tag. Vilken tur, eftersom jag älskar min lägenhet och så älskar jag Kalmar! Så mycket blandade känslor som plötsligt hittar rätt när beslutet är taget.  

För övrigt har jag haft en relativt sömnlös natt. Åkte till kusin igår, var pipig, gnällig och gråtig och det höll i sig under natten. Jag har så fina människor i mitt liv alltså, den ena efter den andra tar hand om mig - eller vi tar hand om VARANDRA - men jag har pratat med 5 stycken bara idag om mina tankar vilket gör att allt känns bättre. Jag är ju trött, men jag är ändå helt okej stabil nu :) 

Om en stund kommer bögen hit på mys och sleepover. Längtar! 

Det bubblar i mig! :) Det känns som att saker bara faller på plats, och det är så mycket onödig stress och förvirring som rinner av! Jag vet att man aldrig ska tänka att allt löser sig utan att ha en plan, men allt löser sig! 

Känslomässigt är jag så jävla kombinerad nu, av flera skäl! Allt är positivt dock! ;) jag känner mig glad, pirrig, lugn, stirrig, exalterad, avslappnad och gosig. Och nöjd! 

Idag är jag nöjd med livet. Och än är dagen inte slut... 

Inte för att jag tror att jag kommer dö imorgon, men jag har uppdaterat mitt vita arkiv ikväll. Lite fler låtar skrevs dit, samt en (två) önskan som ska med mig ner i graven. 

1: det svartvita fotot på farmor. 

2: fotot på mig och Alexandra som barn, där jag håller i en nalle. 

Sorgligt, jag vet. Men det är inte dags än, jag är bara ute i god tid. Det är forfarande öppen kista och bjud-öl som gäller, inget sådant är ändrat ;) puss 

Sista praktik-dagen idag, med sorg i hjärtat. På riktigt. Det känns som att man alltid säger såhär, men HÄR trivs jag verkligen mer än nånsin och här hade jag stannat alla dar i veckan! När "kommentarer är överflödiga" i bedömning så känns det dessutom mer i hjärtat när man går därifrån. De hade dessutom valt ut en T-shirt till mig, med förhoppning om att vi ses på sweden rock. Hur söta? 

När känslorna redan var blandade kom jag hem till mina barn, Alfred hade väntat hela dagen.. På att (med sorg i hjärtat) få hjälpa mig att packa och lyssna på LP. Hans lilla fina ansikte när han (i total tystnad) rullar ihop sladden på min plattång, dammsuger "min" toalett och försöker stänga min bag.. Alltså, jag orkar ju inte. När allt var packat så pratade vi. Han om hur tomt det ska bli, hur gärna han vill sova hos mig i Kalmar och att han behöver min lukt på sitt gosedjur "Kattis". Och att jag är duktig. Och att han älskar mig mest i världen. Älskade unge, jag hatar det här. Hur gärna jag än vill hem till mitt så gör det på riktigt fysiskt ont att behöva lämna när han är sån. Och Alma skrek när jag skulle pussa henne hej då vid nattning. Hon skrek "neeeeeej" och "jag vill ha dig!" Och så vägrade hon släppa. "Du inte åka NU. En annan dag." Jag blir fan ledsen när jag tänker på det. Albin tar det mer "vuxet" men är noga med avskedet. 

Jag vet inte när jag kommer hem nästa gång, och det stör mig lite. Jag hade velat kunna säga till dom NÄR vi ses igen, även om det förmodligen inte dröjer allt för länge. Men man vänjer sig fort, och jag är både glad och tacksam att jag har mitt hem både här och hos dom. Men det vore löjligt att säga att de är de enda som känner tomhet, för så är det inte. Jag saknar er redan, hela högen. 

Nu vet jag en som kommer bli glad. Alexandra :) 

Jag har varken haft tid eller lust att blogga här, utan jag har fullt upp med min nya MODERNA blogg. Men jag vill ändå nämna den. 

Vårt examensarbete har tagit fart ordentligt! Från att ha vacklat av och an, fått avslag på idéer, och våndats över vad vi ska göra - till att fånga snilleblixten, sätta den i verket och få den att lyckas! Det vi gör nu är makalöst kul, och att det skulle bli såhär hade man ju knappt vågat tänka. Vi har startat en podcast, jag och Sofie. En podd som vi bedriver själva, allt ifrån inspelning till redigering till publicering. Den går ut på att fång barns tankar och upplevelser av sitt liv på fritids. 

Podden har fått uppmärksamhet av såväl lärare, elever, lärare på högskolan och.. lokal media som varit hos oss och gjort reportage. ;) vi är glada, nöjda, stolta.. Men framförallt imponerade! Barn ger så häftiga berättelser och som min lärare från högskolan sa "de målar sina berättelser med ord". Sjukt häftigt att analysera samtalen efteråt, HUR de förklarar, VAD de säger och med vilka ord. Vi har två avsnitt kvar att banda, sen den skriftliga delen. Egentligen ligger vi efter med den, men jag är inte så orolig. Vi har så mycket att skriva om, och på ett sätt längtar jag lite tills vi drar igång med det. 

Nästa vecka kvar på praktiken, på både gott och ont. Jag vill vara kvar, gärna alltid. Jag har aldrig trivts så på ett ställe som där, och vi lär oss av varandra varje dag! Låter klyschigt men det ÄR så! Å andra sidan vill jag sätta igång och få arbetet klart. Så vitt jag vet har jag aldrig varit så målinriktad som jag är nu. Jag är en månad ifrån målet ; examen. Jag skiter i allt tills dess att jag rott detta i land. Det är värt det. Det är värt att inte boka biljett till sweden för att ha ett stressmoment mindre (sweden rock för mig är total jävla avkoppling och som det känns nu så är det inte så jag ser det förrän arbetet är klart), det är värt trötta morgnar, stress och sena kvällar. Allt kommer vara värt det när jag står i kyrkan den 3 juni och blir tilldelad titeln LÄRARE.

Idag åkte jag hem till Kalmar. Köpte några öl, tog en dusch i min egen dusch ;) tog fram gitarren. Avkoppling som jag behöver :)