Jag vill inte dela mina inlägg med alla, av den anledningen gör jag heller aldrig nån reklam över att det ens finns inlägg att dela. Men min storasyster uppskattar mina tankar, vardagligt som politiskt, tramsigt som gravallvarligt.
Det är en av alla saker jag uppskattar med henne. Att hon finner allt som händer i mitt liv intressant. Varenda gång det händer saker i mitt jobb som jag bara måste få ur mig (kan vara både bra grejer och jobbiga grejer) så pratar jag med henne för att 1: hon lyssnar, 2: hon analyserar och delar med sig av sina egna åsikter och 3: hon är intresserad. Alltså genuint. Hon är intresserad av hela händelseförloppet, från innan det ens började och tills det slutar - om det slutar.
Mest av allt som är värt att nämna är väl att vi förstår varandra även att vi inte förstår varandra. Förmodligen för att vi sätter oss in i varandras berättelser och gör allt vi kan för att förstå varandra, vilket inte alltid går pga vi inte har erfarenhet av samma saker. Men bara det att det faktiskt finns en naturlighet i att leva oss in i varandra trots vetskapen om att vi ändå bara kommer förstå en tredjedel.. den tredjedelen kanske är förståelig, men alla andra delar är upp till oss själva - och det är här vi är så bra : utan att ha nånting att jämföra med, eller ens nåt litet att kunna referera till så tar vi den redan givna tredjedelen och expanderar den. För att vi lyssnar på varann med ett öppet sinne, men främst för att vi båda vill förstå andra.
Såhär 29 år senare kan jag förklara flera av mina tidigare dumma resonemang om saker här i världen. Det var helt enkelt (inte försvarbart egentligen men så var det) saker jag upplevt som styrde, och viljan att vinkla saker eller förstå andras resonemang fanns liksom inte. Men med gråa hår kommer väl också vishet ;) jag har fortfarande svårt att vinkla vissa saker, men det handlar inte om att jag inte kan utan enbart för att jag varken vill eller måste.
Jag skulle skrivit nåt fint till min absolut viktigaste läsare. Det får jag göra imorgon. 😂
