Så mesig som jag är nu för tiden har jag aldrig varit. Imorse fick jag anstränga mig för att hålla tillbaka tårarna när jag försökte fånga en bild på alla små lucior och tomtar på fritids. Vad är det egentligen med lucia som är så känslosamt?
Skicka en kommentar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar