Dagarna rullar på, det händer mycket hela tiden så fortfarande kan jag säga att ingen dag är nånsin den andra lik! I helgen var jag så trött att jag somnade om efter att ha varit vaken i några timmar, vaknade sen vid 14.30 😳 helt sjukt. Jag som aldrig sover i veckorna! Så trött har jag varit hela helgen.. man tar väl igen allt både kroppsligt och mentalt..
Och på tal om mentalt.. jag är ju en människa som påverkas väldigt starkt av sådant som händer runt omkring mig. Tragedin i Stockholm är inget undantag. Från det att jag fick höra vad som hänt och resten av helgen (ja, nu också) så kan jag inte släppa tankarna på alla drabbade, varför det hände, hur sånt här ens KAN få hända.. jag stod på skolgården med min kollega och våra barn, och tanken slår en så hårt i magen : hur ska jag skydda alla dessa små juveler från all världens ondska? Tänk om något skulle hända DOM under mitt ansvar! Det tog så långt tid att smälta allt att jag puttade bort det faktum att jag har en nära vän som faktiskt arbetar som polis i huvudstaden.. en av mina andra närmsta vänner bor i huvudstaden, släktingar, bekanta.. det fanns inte på min karta att jag ska behöva vara orolig över att mina vänner ska ha klarat sig undan en terrorist. Helt sjukt! Jag far så illa över det här, känslan och rädslan går att ta på. Samtidigt som kärleken och värmen som spridit sig tränger igenom!
Trots det, så gick jag till jobbet imorse med en enda tanke och det var "på någon skola här i Sverige behöver någon i mitt yrke starta dagen med att förklara för resten av barnen att deras kompis inte kommer att komma dit mer". Om det finns en Gud så hoppas jag att detta är första och sista gången jag behöver tänk en sådan tanke.
Fy, hemska värld. 💔
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar