Det är sån skillnad att vara där nu mot hur det var förut. Förut kändes det bara jobbigt, och jag kunde aldrig gå fram gill gravstenen om jag inte var ensam. Men nu är det annorlunda. På något sätt känns det mer "naturligt" nu, även om det aldrig kommer bli naturligt. Men nu kan jag gå dit och känna mer än bara elände. Hennes grav är fin jämt, det finns så många som fortfarande håller min farmor varmt om hjärtat, så bilden ovan visar hur det såg ut när vi kom. Rätt fint och väl skött! Men vi planterade fler påskliljor och så de här röda fina blommorna, farmor gillade dom!
Så här såg det ut när vi gick. ❤️ vi bjöd henne på en slurk kaffe också när vi ändå var där ;) precis när vi började plantera så började det tok-hagla från ingenstans. Jennie tror att det farmor ville säga att vi inte skulle spendera för långt tid där, utan istället umgås i det fina vädret. När vi gick kom nämligen solen igen. 😊
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar