Tredje praktikveckan gjord. Jag trivs hur bra som helst! Allt flyter på. Eller i alla fall det mesta. Däremot finns det dagligen frågor inombords om hur man hanterar svåra situationer, alldeles för höga ljud, konflikter and so on. I många fall är jag helt säker, men i andra fall blir jag frågvis eftersom jag inte vet. Jag gör som jag känner är rätt, även om det inte är det. Och jag tror det är så jag är skapt. Impulsiv men konstruktiv. Jag "hugger" aldrig någon utan att förklara. Och det känner jag är viktigt. De jag bryr mig mest om är såklart barnen, och barnen (de flesta iaf) verkar tycka om mig. Idag fick jag höra från ett av barnen "åh nej! Nu har du bara två veckor kvar, sen är det kört. Vi är körda när du slutar här". ;) sötis! Igår spelad jag "finns i sjön" med en 6-åring. Jag sa "kolla nu noga vad du har på hand". Ungen kollar ordagrant på sin egen hand och ser väldigt frågande ut.
-Alla dina knektar?
-eeh. Har den skägg och hår?
Barnet kan inte läsa, men det tar man för givet. "Nej, hjärtat - knekten har bara hår".
De är så söta, och jag trivs. Jag känner mer och mer vad det är jag vill rikta in mig på, och det har jag egentligen känt i alla år. Men praktik i alla former ger mig en tydligare bild av vad jag vill bli, och det innebär att jag inte är färdigutbildad än på länge. Men det gör mig ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar