BabyLoo

Min stubin skulle kunna bedömas som en stubin av kortaste sort, men jag har blivit bättre med åren. Så mycket bättre. Jag har mer tolerans, och det krävs alltså mer innan min bägare rinner över nu för tiden. När det handlar om barn har jag alltid haft mer tolerans än när det handlar om vuxna. Det beror delvis på att det finns en ärlighet hos barn som gör att jag inte tappar greppet på samma sätt. Säger barnet någonting, oavsett vad det handlar om, så är det någonting som behöver komma ut. Något pyttelitet kan vara det största i det barnets värld. Frågar jag ett barn om helgen har varit bra så räknar jag inte med att få frågan tillbaka, "hyfset" kommer med åren. Utan det som barnet berättar är det jag anser är viktigt. Men ställer jag samma fråga till en vuxen så hör det till att frågan ställs tillbaka, om så bara för sakens skull. Den ärlighet som barn har saknar tyvärr många vuxna. 

Nonchalans är bland det värsta jag vet, både när det gäller barn och vuxna. Nonchalanta människor får mig att tappa tålamodet. Jag tar hellre en diskussion som urartar, där både skrik och gråt förekommer, än att bli nonchalerad. Barn som nonchalerar tvingar pedagogen att tänka om, att försöka på andra vis - trots att det är frustrerande. Men vuxna som gör så får mig att tappa humöret. Vuxna ska inte bete sig som barn, vuxna ska visa barn hur de ska bete sig.