Men en inrymning.. Jag trodde aldrig att det skulle bli såhär aktuellt. Inte för mig, och inte för min omgivning. Istället för att utrymma en byggnad eller en lokal vid olycka ska jag alltså vara förberedd mentalt på hur jag istället ska inrymma de i min omgivning. Ta skydd i form av lämpliga "gömställen", låsa in så många som jag har möjlighet att skydda. Nu pratar vi inte om olyckan skulle vara framme, utan nu pratar vi om ondskan skulle vara framme. VART och HUR ska jag som kommande lärare skydda barnen IFALL ondskan skulle slå till? Hur signalerar jag till andra att de behöver ta skydd? Hur förbereder jag mig mentalt på sådant här utan att förbereda barnen? De ska inte behöva tänka på detta alls, de ska aldrig behöva vara rädda. Särskilt inte på en plats som de vistas över flest vakna timmar om dagen, där min uppgift är att se till att barnen har det bra.
Hur fan hände detta? Hur kunde allt falla såhär fort, eller ännu viktigare : överhuvudtaget? Hur kunde allt komma såhär nära? Hur skyddar jag barn emot ondska och elände utan att skrämma dom? Hur skyddar jag mig själv?
Jag är skrämd av denna verkligheten. Men jag är inte hälften så skrämd för min egen del, utan främst för hur jag någonsin ska kunna koppla av i en värld där människor - BARN - i min närhet kan utsättas för fara. Där jag och andra vuxna inte har råd att agera annat än taktiskt. Men det finns ingen utbildning i hur detta ska gå till. Det känns hemskt att behöva agera utifrån en känsla, OM faran skulle vara framme. Höger eller vänster - inomhus eller utomhus - klassrum eller gympasal..
Vad fan hände med världen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar