onsdag 18 november 2015
Det här med fördomar är intressant. Jag är tatuerad. Ganska så tatuerad. Mycket kan döljas, men det finns en och annan som är svår att dölja. Jag är av den sorten som anser att jag inte ska behöva dölja, jag har ju valt att se ut såhär. Men säsongen innebär ju att jag sällan går i kortärmat, så mycket döljs ju av sig självt. Men det som syns, över bröstet till exempel. Det har inte en enda gång påpekats i någon negativ bemärkelse. Istället frågar både barn och personal (även de som är lite äldre) vad det står, om det gjorde ont, om jag har fler och så påpekar de ofta att det är snyggt. Barnen bryr sig föga, de frågar enbart om tjurringen men även dom påpekar att den är fin.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar