BabyLoo

Jag har varit sjukt slarvig med medicin ett tag, och det beror på två saker. 1: jag har haft ont om morgondosen. 2: jag jobbar så pass oregelbundet att jag vissa dagar väljer att inte ställa ett tidigt alarm, för jag anser de dagarna att jag inte är i samma behov. Jag dör liksom inte utan, men jag mår bättre MED medicin. Plus att jag vissa tillfällen valt bort det då jag vet att jag ska dricka öl. Jag dör inte (so far) av att ta medicin OCH öla, men det KAN vara farligt och man får minnesluckor väldigt lätt. 

Den senaste tiden har jag upplevt att jag kan bli väldigt irriterad när folk ställer mig frågan "har du inte tagit din medicin idag?" Jag KAN ha dåliga dagar TROTS medicin, och JAG själv upplever inte att jag är så värst mycket värre utan. Rastlös, ja. Plockig, ja. Skit-sömn, ja. Men inte mer. Så när jag får den frågan så har jag börjat fundera på om min omgivning tycker att jag är otrevlig? Hur kände de innan jag ens började medicineras? 

Jag frågade Ida igår. Jag hade inte tagit medicin. Och Ida ställde frågan. Jag blev tjurig. Men jag fick min förklaring. "Jag hör på dig på två sekunder om du tagit medicin eller inte. Och nej, det handlar inte om att du är otrevlig. Jag hör det bara, för jag känner dig. JAG hade inga problem med dig innan du började medicineras, det handlar inte om det. DU behöver den för DIN skull." 

Imorse tog jag den och somnade om. Och ja, jag har själv sagt förut att jag framförallt behöver morgondosen, och ju idag kände jag det verkligen också. Jag vaknar med en helt annan feeling i kroppen, vilket jag (och andra) faktiskt förtjänar. Jag gillar bara inte att folk som påpekar ska ha rätt. Men ibland måste man erkänna att andra har rätt, även om det handlar om en själv (som man ju faktiskt känner bäst själv). 

Nu ska jag till syrran!