Tobbe, mamma, Isse och Håkan. Imorse var jag kräkfärdig över att behöva lämna jobbet och gå till doktorn. Kräkfärdig för att jag var nervös.. Kände att jag började må illa och blev hyperstirrig. Tills jag träffade min mamma utanför sjukhuset. Då rann det mesta av mej. Min mamma är en klippa, hon finns alltid där när man behöver henne!
Och faktum är att i såna här lägen behöver jag henne verkligen. Jag får tunghäfta när jag går till doktorn, känner gråten i halsen och jag vill helt enkelt inte. Jag - som alltid pratar stup i ett.. Jag blir stel som en pinne där inne, och svarar i princip bara på tilltal. Mamma skötte snacket, skulle man kunna säga. För att hon kan mej, och för att man måste vara tydlig om man ska få hjälp.
Och jag fick faktiskt hjälp, den här läkaren var hur bra som helst! Han var väldigt förstående och snäll. Så honom var jag inte rädd för. Han gav mej smärtstillande och så ska jag kontakta en sjukgymnast. Har det inte gått över om ett par veckor ska jag få komma till honom igen. Han ska fixa mej.
Efteråt slängde mamma till mej en hundring. Jag kände mej som ett barn. ;) Hon sa att jag inte skulle dra kortet fler gånger idag, utan att jag skulle köpa mej lite lunch för pengen. Så söt är hon! :)
Tack mamma för att du följde med mej, och tack för att du är den finaste mamman på planeten! Det känns inte ens lite fånigt att ha med mej mamma till doktorn, det känns mer som att jag behöver henne där. Jag hatar sjukhus, och jag hatar att gå till doktorn. Allt blir så mycket lättare med mamma jämte! Så tack mamma. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar