Fed-up.

Denna dagen har ju varit rent åt helvete, tack vare min lilla "sovmorgon". Jag hann i tid till jobbet i alla fall, det är det viktigaste.
Ale låg kvar och sov, kudden luktade förmodligen Fed-up with emergency ponytails. :)

Jag förbannade Martin i morse när jag inte hittade min borste! Eftersom han får för sej att möblera om ibland, och fylla andras handväskor med andras grejer, haha, så var han den första jag klandrade. Stod och svor högt åt honom när jag försökte borsta tänderna och klä på mej samtidigt med plattången rykandes jämnte mej. :) Men det var inte Martin, denna gången! Det var jag.
Jag har bett Martin om ursäkt för detta missöde.
Jag älskar Martin. Jag bjöd honom på middag igår, för han var hungrig. Och när man är hungrig så äter man, säger Martin. Så det gjorde vi. :) Jag älskar Martin! Trots stora blåmärken, slag och sparkar som barn. ;) Och hans enda försvar när han hade varit så elak var bara att jag var liten, och att han "slog bara lite".. :) Trots det så älskar jag dej, världens finaste kusin/bror!

Ale : Kommer du ihåg den gången när det var solförmörkelse?
Jag : Nae.. Vad hände då?
Ale : Asså, jag vet inte..
:)