Albin!

Tänk att det är över tre år sen du och jag gick på Åhléns barnavdelning och provade bebiskläder, Jennie. Vi valde ut vilka kläder vår gemensamma bebis skulle ha. ;)

Tänk egentligen att det är över två år sedan jag fick telefonsamtal om att "vår" bebis var ute. Att det är över två år sedan som jag drogs med en höggravid gnällspik, och jag gjorde allt hon bad mej om. ;)
Det är två år och nästan fyra månader sen de ringde och sa att bebisen var ute.
- Bebisen har kommit!
- Åh.. Är hon fin?
- Jaa. Jättefin!
- Hur stor är hon?
- Alltså.. Det finns en liten detalj. Det är ingen hon, det är ingen Nova.
- Va?
- Det är en pojke.
- Vad säger du?
- Han är jättefin, stora händer och världens sötaste fötter!
- En pojk? Är det på sanning? Säg att det är en Abbe i så fall!
- Jag lovar, det är en Abbe.

Det är över två år sen jag gråtandes sprang upp till BB för att se på min stjärna. Känns som igår.. Kommer aldrig glömma den dagen, så känslosam och så fin. Så länge som vi hade väntat på detta underbara barn att få komma till världen och nu var han här. Från den dagen han föddes var jag hos honom nästintill varje dag, om det så bara var för en kvart.
Vi har knytit våra band, Abbe och jag. Jag är hans fadder, jag ska lära honom saker här i livet. Än så länge har jag bara lärt honom hur man gör Rock´n´roll tecknet och hur man gurglar mjölk. ;) Något som hans mamma är mindre glad över.
Tänk att allt har gått så fort, idag är Abbe två år och pratar för fullt, han springer, han leker, han kramas och han är en riktig människa! Så fin.. Han är allas allt, lille Laban..
Ibland ringer han, ibland när han är ledsen och ibland när han vill "berätta" nånting roligt.
Är så stolt över honom, och framförallt är jag stolt över hans fina mamma, min bästa vän! Hon klarar allt! Hur hon gör det vet jag inte, men hon gör det. Och hon gör det mer än bra! Älskar er båda så mycket, det vet ni! Finns alltid här för er!