Jag är en sån filosof.
"Ni kommer aldrig att lyckas. Fyrmanna-band är så ute. Åk hem till Liverpool." Detta va vad The Beatles fick slängt i ansiktet av en skivbolags-chef innan de slog igenom. Tänk vilken tur att man inte lyssnar på hälften av all skit man får höra under en livstid. :) Tänk om Beatles hade tjurat ihop, åkt hem och skitit i allt. Då hade vi varit utan Let it be.
Och vad hade vi gjort utan Lucy in the sky with diamonds?
Till skillnad mot exempelvis Boten Anna, jag menar, hallå.. Var det verkligen så dåligt utbud det året att man inte hade kunnat säga till honom : "Tyvärr, det här håller inte, åk tillbaka till vad-du-nu-kommer-ifrån." Nej, istället blir det stående ovationer och låten spelas om och om igen tills det blöder ur öronen på folk. Och han tjänar pengar på det. Det jag tycker är lustigt är att det är verkligen sånt som säljer. S.k sommarplågor. Hade jag ägt en radiokanal hade jag förbjudit såna låtar. Nog för att jag hade blivit ratad av halva Sveriges befolkning, det hade jag bjudit på. Men resten av befolkningen i vårt avlånga land hade tackat mej.
Allting har två sidor.. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar