Livet och döden.

Livet och döden - steget där emellan är så kort.
Vi har pratat lite om detta på jobbet och jag blir fundersam.. Varför är livet 2 sekunder för en del, och 90 år för nån annan? Vem har bestämt det? Och när vet man när det är ens egen tur att öppna dörren när döden knackar på?

Vi kan ta min kära farbror L som ett exempel. Frisk, kry, pigg, glad, rolig och helt underbar. Helt utan förvarning gick han bort. Varför? Hjärtinfarkt. Jojo, men varför?? Vet inte. Har fortfarande svårt att fatta det. Livet har ingen rättvisa, helt enkelt.

Vi kan även ta morfar som ett exempel. Snäll, pigg, otroligt godhjärtad, fantastisk och älskad av alla. Han blev sjuk.. Och sen lite sjukare. Och sen lite friskare. Och sen lite sjukare.. Och sen gick han bort. Varför? Vet inte. Absolut ingen aning, fullkomligt orimligt att en sån fin människa ska lämna jorden så ung!

Sen har vi mormor. Frisk hela livet, pigg, oerhört härlig o alltid glad. Blev sjuk, men det va ingen fara, det skulle klara sej. Det gjorde det inte, även hon gick bort. Varför? Vet inte. Känns så himla onödigt att en människa som mormor - som faktiskt logiskt sett skulle haft 25-30 år till att leva, går bort. Finns så många exempel på fina människor i ens omgivning som bara försvinner.

Varför?

Nej, jag vet faktiskt inte..