Jag är officiellt ny Arbetslagledare på min arbetsplats. Det känns bra, jag älskar att få driva mina åsikter och tankar framåt, på en annan nivå än förut. Men även jag behöver bränsle, och det har jag knappt någon för tillfället. Jag tankar på, men det försvinner lika fort. Nu är det mycket för många, men det betyder inte att man känner sig lättare för det. Vi slåss för samma saker och vi drivs mot samma mål. Imorgon ska vi göra upp en plan, och jag är ytterst tacksam över att vi har ödmjuka människor över oss som ser, hör och uppmärksammar oss och det vi gör.
Idag hade jag tänkt cykla hem och sova. 15.30. Men Mia hintade om att hon ville ta en öl. Hon är verkligen fin. Vi behöver ett par timmar utan barn, där vi kan få ut både tankar och idéer och annat. En vegetarisk pizza på det! Andra veckan som vegetarian, och det är som jag trodde ; easy peasy. Var dock sugen på ölkorv häromdagen men det dog lika fort