Att leva för dagen är en sak, men att leva helt och hållet för minuten är mer typiskt mig. Om jag skulle få chansen till ännu en 90-talsfest så skulle jag ta den, och vara betydligt mer noggrann på hur man planerar allt. Och då menar jag verkligen allt. Men som tur är så fanns det fler som hade svårt för timing i lördags, det gör att man känner sig lite lättare själv. De sista spåren i min lägenhet är bortstädade, jag börjar återfå balansen och inom en snar framtid har jag glömt hur svårt det var att ta sig igenom gårdagen. Tack till alla som står ut med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar