BabyLoo

Älskade ungar.. i två dagar har jag haft en liten kotte i släptåg som har hamnat i en period i livet där han saknar sin mamma. Konstant. Funderar mycket, blir lätt orolig osv. Igår hade vi egentid på min lektion. Medan de andra barnen spelade bokstavsspel på datorn fick kotten pärla ett halsband till mamma. Medan tårarna rann. 💕 på rasten sen ville han gå med mig när jag var rastvakt, så jag tog på mig min gula väst och så gav jag honom en gul väst. Så rastvaktade vi tillsammans. Pratade om livet, om perioder i livet, om att jag haft exakt samma perioder i livet. Plötsligt säger kotten "jag känner inte så mycket för att gråta längre. Du är så bra att prata med och du förstår." Idag sa han "jag vet inte vad jag skulle gjort utan dig." 💕 när jag får höra det, så ärligt av ett sju år gammalt barn.. då känner jag ännu mer och ännu starkare om hela mitt uppdrag. 

Nu sker ännu en förändring för dessa barnen, men en sak är säker : jag ska vara närvarande. Hela dagen, och även efter det. Jag ska vara DÄR. Med dom, tillsammans med dom. För vissa barn är förändringar ingenting, men för andra barn innebär förändringar allt. Och jag ska ge allt. Detta kommer bli bra i slutändan, det är jag nästan säker på.