Pirr i magen i kyrkan, och jag var (såklart, centrum-apa) först in i ledet tillsammans med AB. :) alla tal var fina, alla sånger och sånt där. Känns konstigt men bra. Det som känns konstigt är att man vet att man kramar vissa för sista gången nånsin. Jätteskumt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar