Impulsiva kusiner som velat fram och tillbaka i två veckor om vi ska till rocken eller inte. Vi bestämde oss väl helt och hållet i förrgår, och då var det bara att se till så att vi har skjuts och öl. Kirrat. Resten tar vi på plats. Moget, vi vet. :) 

Vi har varken biljett eller boende men allt löser sig på plats. Nu väntar jag bara på att hon ska komma hem. Har försökt roa mig själv i flera timmar, men nu är jag trött på det. Nu vill jag ha sällskap. 

Examen och allt firande är över. Eller snart. Imorgon börjar livets måsten igen, åtminstone ett av dem : att tvätta. Beslutade mig att åka hem tidigt imorgon istället för idag, för jag var helt enkelt inte klar i Karlskrona. ;) 

Examen var grym, festen mysig och ovanligt lugn för att vara vår klass. Men jag trivdes varenda sekund! 

Gårdagens firande var helt magiskt. Jennie och Mårten hade fixat så fint.. Dekorerat trädgården, stått med mat till alla gäster, öl och drinkar i ishinkar och fina presenter. Jag är så tacksam! Jag var trött och sliten igår, så jag orkade knappt dricka och ej heller gå ut. 

Idag skulle jag egentligen bara träffa Malins föräldrar för att fira en sista gång, och jag blev firad. Men bestämde mig för att åka hem imorgon istället för idag. Sen håller jag mig väl i Kalmar i en vecka. Sen tillbaka för jobb och sommarhäng i Karlskrona i en månad. :) 

Jag har tagit examen! Så jävla stort! Så jävla härligt! Så jävla skönt! 

Pirr i magen i kyrkan, och jag var (såklart, centrum-apa) först in i ledet tillsammans med AB. :) alla tal var fina, alla sånger och sånt där. Känns konstigt men bra. Det som känns konstigt är att man vet att man kramar vissa för sista gången nånsin. Jätteskumt. 

Opponeringen igår gick bra, bättre än jag tänkt! Sofie tjatade om att opponering ju är min grej, men jag var ändå pirrig. Nu är det en sak kvar innan fredag, och det är den stora redovisningen imorgon. Den ser jag fram emot! Vi är stolta, nöjda och kaxiga (på order av vår handledare) ;) 

På fredag är det äntligen examen! Fortfarande helt sjukt. Det känns så mycket större än studenten, det känns så mycket mer värt. Jag har egentligen aldrig tvivlat på mig själv, men jag trodde nog aldrig att det skulle gå såhär fort ändå. Det har många gånger varit tufft, och emellanåt har man velat skita i allt. Men nu står jag här. På fredag tar jag examen. På fredag lämnar jag kyrkan som lärare. ;) klart som fan att det är stort! Så pass att jag väljer att fokusera mer på det än på annat i mitt liv som just nu "stör" min vardag. Jag puttar inte bort det, men jag väljer att fokusera på det primära. Examen. Resten får klarna sen. 

Puss