torsdag 18 februari 2016

När man har studerat sig själv på film två gånger, och obehaget suger tag i magen.. Detta är nyttigt. Men fan vad hemskt. 

Min redovisning gick jättebra! Mitt innehåll är (utan att låta kaxig) jävligt bra, och jag kan argumentera för det. Men fan så tråkig jag låter, och allt kan jag fan inte skylla på dialekten! ;) jag har så många bra saker att säga, och vissa kommer väldigt spontant - helt utan manus. Det vore ju kanske trevligt om man höjde tonen ibland, förslagsvis. Emellanåt ser jag för jävlig ut också, och de tillfällen jag inte ser för jävlig ut är jag ganska lik min storasyster! ;) sällan jag ser oss som lika, men ibland gör jag något med munnen, och i ett kort ögonblick är vi svinlika. Spännande. 

Imorgon ska jag analysera skiten. Jag kommer skriva som jag har skrivit här. Min presenteration är kick-ass och mina Astrid Lindgren-citat är pricken över i:et. Men HUR jag framför mitt kick-ass innehåll går definitivt att förbättra! Det gör inte ont att le då och då ;) men man var väl aningen ofokad pga kameran också, ungefär på samma sätt som att kameran adderar typ 20 kg ;) 

Blöö! 
Lika som bär, visst? ;)

Inga kommentarer: