BabyLoo

Jag har saknat skolan, ibland mer och ibland mindre. Trots det så blir alltid praktiken vemodig de sista dagarna. Dessa veckor vet jag inte vart de har tagit vägen, det har gått så himla fort! Och jag har verkligen trivts. 

Emellanåt har jag varit lite nervös. Kraven är så pass mycket högre när man gör sin tredje praktik, och det är så mycket som ska prickas in för att ens bli godkänd. Men jag har nog stirrat lite i onödan, för mitt omdöme går inte att få finare! När jag skulle läsa det igår tillsammans med min handledare så blev jag nästan lite generad. 

Som alla andra gånger så är sista dagen en dag där det är svårt att slita sig därifrån. Man vill hem, man behöver hem, men hjärtat gör lite ont. Sen finns det barn som sätter sig så hårt i hjärtat. 

Direkt efter praktiken igår var jag hos doktorn. Akut-möte då jag vill ha kvar min läkare på Psyk även nu när jag flyttat. Allt gick bra, och vi pratade mycket om hur stora framsteg jag har gjort, hur väl jag lärt känna min kropp och hur väl jag har lärt mig att lösa saker som i vanliga fall hade varit svåra att lösa. Vi har inte träffats på länge, och nu dröjer det igen. Så det var skönt att se henne faktiskt. 

Sen kom nästa vemod. Hem till nättraby för att packa ihop det sista, få lite mat i magen och säga hej då. Jag tror att det kommer ta tid att inte se nättraby som mitt hem, det kommer kännas att jag åker HEM när jag åker hem. För det är dit jag kommer åka när jag åker hem. 

Jag var stirrig innan jag åkte. Trött men energi i överflöd. Mårten lämnade mig på Hästö så att jag kunde åka vidare med Sofie. När jag var framme i Kalmar kom nog vemodet på riktigt. Jag var så trött men satte igång att röja lite till sent på kvällen för att hålla kroppen och huvudet igång. När det blev för sent för att fortsätta la jag mig i soffan med popcorn och film (brände nog sönder en kastrull på kuppen) och först då slappnade jag av. Med mitt tunga täcke. 

Idag ska jag försöka få ordning helt i hemmet så att jag kan städa. Kliar lite i mig. Bort med kartonger och dylikt så att jag kan komma fram. Jag älskar lägenheten, allt med den är perfekt! Imorgon kommer familjen, och även om jag såg dom igår så längtar jag. Det kommer ta tid att vänja sig vid det här. Men det kommer bli bra. Det måste det.