Jag har sparat ända sen första lönen i somras. Sparat, och sparat. För att jag ska kunna köpa det jag vill ha till mitt nya hem. Så fort jag påbörjade min inköpslista så insåg jag att den blev mer och mer full på småsaker (har ju inte ens sparat muggar och tallrikar utan allt ska handlas nytt) och då kommer plötsligt snåljåpen fram! Dels snåljåpen, men även realisten - hur ska jag få plats med de möbler jag vill ha? Och så som jag är i mina färgval - kommer jag alltid vilja ha det så?
Men nej. Käften, snåljåp. Jag har sparat till det här. Jag tänker inte köpa en tv-bänk som jag inte vill ha bara för att den är billig. Jag tänker fan inte avstå min fåtölj en sekund mer av mitt liv, jag har velat ha den i flera år! Vad händer om jag inte får plats? Då får jag inte plats helt enkelt. Idag beslutade jag mig för att beställa mitt piano. Om det så ska mitt på golvet i vardagsrummet så får det väl stå där då.
Piano och fåtöljen är det jag velat ha mest, så eftersom jag ändå slår på stort med tv-bänk och soffbord så slår jag fan till på fåtöljen med. Jag har sparat til just det här, för att jag ska få det som jag vill ha det. Tröttnar jag på möblerna så tröttnar jag, men jag har å andra sidan aldrig (knappt) lagt pengar på möbler utan jag har nöjt mig med det jag haft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar