Jag har aldrig någonsin kunnat ta in och förstå en vägbeskrivning, det fungerar liksom inte i min hjärna. Även om jag förstår vart målet ligger och hur jag tar mig dit så blir det ibland pannkaka bara av att jag byter startposition. Det kan alltså räcka med att jag vänder mig ett halvt varv. Detta har många roligt åt, och det händer att jag också skämtar om mitt dåliga lokalsinne. Men det handlar inte om det, inte enbart. Det handlar också om att jag faktiskt inte har förmågan att omvandla en bild i mitt huvud utan att omvandla den i verkliga livet. Det ÄR så, jag FUNKAR så. Det är inget som förändras hur mycket medicin jag än tycker i mig. Att inte hitta till närmaste mataffär är inte så farligt, jag hittar med tiden - men det fungerar inte av att jag får en vägbeskrivning. Och som sagt, ibland hakar jag på när folk tycker att det är både charmigt/roligt/konstigt, men när det gäller så är det en väldig svårighet.
Första skoldagen på högskolan tog jag en buss ifrån Nybro vid 6 på morgonen, trots att uppropet inte var förrän 9. Varför? Därför att jag måste veta att jag har koll på hur jag tar mig dit. Jag vad alltså framme 2 timmar tidigare än vad jag skulle.
Jag har fortfarande svårt att se helheten i Kalmar och i skolan - jag vet hur jag tar mig till skolan från bussen, men jag blir helt fel orienterad om jag kommer ifrån ett annorlunda håll. Då vet jag inte vart jag är.
Jag vet hur jag tar mig till Rebecka, men jag vet bara det om jag går ifrån Macke. Men imorse skulle jag försöka ta mig dit ifrån "fel" håll, alltså ifrån en annan hållplats. Och jag spenderade halva bussresan med att tänka och tänka, hur jag ska gå och vartifrån. Jag blir utmattad av det, och det stressar mig. Men när jag klivit av bussen och kommit halvvägs så insåg jag att jag var rätt. Jag gick troligtvis en jävla omväg, men det är tvunget för jag behöver ta mig från punkt A till B på ett sätt som gör att jag förstår själv. Jag kom fram, och det tog inte mycket längre tid än om jag hade tagit den "rätta" vägen.
Då blir jag glad. Löjligt kanske, och inte alls svårt. Fast för mig är det inte lätt att ändra om allt i huvudet.
Detta är en stad jag snart ska bo i, och jag KAN staden. Från rätt håll kan jag den. Då är det såklart roligt när jag lyckas ifrån fel håll också.
Vad jag däremot inte har svårigheter med är ansikten och namn. Idag har vi hållt i en lektion med 24 barn. När alla barn sagt sitt namn så kan jag lova att jag memorerat minst 20 av namnen direkt. Minst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar