måndag 8 juni 2015

Sweden rock var -som vanligt- fantastiskt! Vädret höll sig, folket levererade och musiken likaså! 

Tempot är ju -som vanligt- högt i början, och man tror att man klarar av hur mycket alkohol (och mat) som helst. Som vanligt har man fel ;) men, detta året har jag mest varit odräglig på morgnarna, alltså börjat dricka så fort jag stigit upp, och fyllt på fram till halva dagen, sen har jag därmed vart helt okej i planeten (oftast) om kvällarna. Det har bara blivit så, utan nån planerad tanke. Men det är ju bra, för de flesta band jag vill se är på kvällen :) enda dagen jag inte hade en endaste nykter minut var torsdagen och det har jag ju fått lida för ;) åter till det sen. 

Vi skaffade grannar redan innan festivalen startade, alltså på poliskontrollen vid vägkanten. Ett gäng hade fått punka på husvagnen och en i vårt gäng kunde lösa det. Vi bestämde att vi kör efter varandra så hamnar vi grannar. Sagt och gjort! Detta gänget var helt underbara människor i alla former och varianter, och med dom har vi haft så kul! Vi slog ihop våra platser, byggde partytält med soffor och ishinkar emellan, där vi såg till att alltid ha kall dricka. Till alla. Alla delar med alla. Så underbart! 



Musiken då : jag fick se toto med lillsyrran. Toto är gamla som gatan, och musiken är så soft att jag egentligen bara lyssnar på dem när jag är på mjukis-humör. Men helvete, vad de bjöd på gåshud! Det säger nog alla som var där och såg det. 
Def leppard - såg jag med Emma. Var nervös att vi inte skulle hitta varandra, för vi hade lovat varandra innan att inte se dom på varsitt håll. Hade inte vart samma sak om vi gjort det heller. Vi fann varann, och att stå i ett publikhav hand i hand med världens bästa tjej, när en av tidernas bästa låt körs live.. Magiskt. "Bringing on the heartbreake". Helt magiskt. "Pour some sugar on me" kändes också i hela kroppen. Hur bra som helst! 
Mötley crue - äntligen. Äntligen! Och det var min sista chans att se dom. Jag vet att alla har sågat spelningen, och så även många av mina vänner som var där. Men för mig, som aldrig sett dom innan, men som längtat efter att få se dom i evigheter var det underbart! 
Five finger death punch - såg jag med min lillebror. Jag är inte ett fan. Men de är sjuka live. Och det finaste här är att se min brors ögon. Hans stora idoler. Och som Isaac har vuxit! För två år sen ville han absolut inte stå långt fram i publiken, men nu ville han. Det var mer så att han drog mig åt sidan, för han vet att jag är emot bandets "små" slagsmåls-kupper. Jag ville inte bli indragen där, särskilt inte med min onda fot. 
Hardcore superstar, Airbourne, backyard babies MED FLERA - bra. Men jag orkade inte stanna hela spelningarna igenom. Under slashs spelning sov jag i publiken, på en liten gräsplätt. Tills jag blev väckt av en orolig kvinna som erbjöd sin stol, för hon trodde jag skulle bli trampad på. Jag tackade och gick istället ;)

Toradagen då. Eller var det fredagen? I vilket fall. Jag trillade ut ur en bajamaja. Vred foten helt åt helvete. Kände en sjuk smärta, som gick över. Trodde jag, fast jag var ju bara full. Jag stod under hela mötley och plågades ovetande. Dagen efter såg foten helt för jävlig ut, och ont gjorde det med. Fick gå till sweden-doktorn och få den lindad hårt. Urinvägsinfektion också. Har haft sånt svid när jag kissat, de två sista dagarna.. Så lördagen var jag lugn med alkoholen för jag var rädd för att kissa. Sen sket jag i det och drack ändå. Gör mindre ont då, tänkte jag. Jag hade fel.

Långt inlägg, men det går inte att sluta mala om årets mest älskvärda dagar. Det var helt underbart att komma "hem", barnen slängde sig på mig och kramades, bar in alla mina grejer, Yoda lindade om foten och tvingade i mig nästan 2 liter starkt citronvatten för att driva ut ondskan i mitt kiss. Hon lyckades. :) 
Hur skönt det än är att komma hem så börjar man redan längta tills vad nästa år ska bjuda på. 
Sist men inte minst : jag och Ida (som har en tendens att bråka om såväl stora som små saker på fyllan) har sprungit in i varandra flera gånger och inte bråkar en enda gång. Det har bara vart kärlek och popcorn! Nåt att skriva upp, faktiskt. Det var det första vi båda sa när vi ringdes igår : herreminjävlagud vad trevliga vi har varit! ;) 

Inga kommentarer: