Baksidan med att medicineras är nog att jag "håller igen" på mycket. Jag gör inte så stora grejer av småsaker längre, och i det stora hela är det såklart bra. Jag har lärt mig så mycket om mig själv, och det är ganska häftigt att KUNNA hålla igen när man kanske egentligen velat explodera. Men som sagt, det har en baksida.
Ibland exploderar jag inombords. Över just småsaker. Då vet jag i alla fall vad jag är arg eller irriterad över. Men det "kostar" att inte släppa ut det, att bita ihop. Det kostar energi, och det är energi jag inte alltid har. Jag har alltså inte "råd" att bita ihop, men jag vet att jag måste. Det är utmattande ibland, men jag klarar av det. Och det i sig känns bra. Men så ibland, när man varken exploderat inombords eller utombords så samlar jag på mig i smyg. Småsaker, stora saker, vanlig hederlig ilska.. Och då kommer man till den punkten där det blir en explosion. I detta fallet en inombords explosion. Då kan jag knappt reda ut den stora orsaken till hur jag känner, utan jag får gå på allt ytligt jag kan komma på (och ja, det ÄR nödvändigt att leta efter en anledning när man blir så arg). Och sen analyserar jag, och det är då det blir jobbigt. För då måste jag ju gå igenom alla småsaker. Och alla stora saker. Och ilskan. Och då kan jag bli ledsen. Det var jag igår. Men jag är på banan idag, just för att jag faktiskt "redde ut" det i mitt huvud.
Jag har lärt mig mycket om mig själv, men vad jag MÅSTE lära mig är att ibland är människor irriterade, ledsna, arga eller tjuriga. Så även jag. Jag går väl aldrig igenom hela mitt känsloregister när jag är glad eller förväntansfull över något, därför att det är okej att vara glad utan anledning. Det ÄR okej att vara ledsen utan anledning också. Jag ska bara lära mig det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar