Alltså, jag må vara löjlig. Men jag kan inte hjälpa det. Den här satans klänningen. Jag förstår inte! Vissa ser vitt och guld och vissa ser blått och svart, vilket jag är med på eftersom den ÄR blå och svart. Men jag fattar inte hur man kan ha så olika uppfattning om färg? Jag kan inte släppa det. Jag vill så gärna kunna se det vita. Och forskare har ju uttalat sig överallt, bland annat att det handlar om i vilket ljus man kollar i, det beror på reflektioner osv. Någon sa att det handlar om hur vi LÄRT oss att uppfatta färger, men jag köper inte det. Igår satt vi alla brudarna. Ann-Sofie upplevde den vit och guld, solklart. Vi andra blått och svart. Vi frågade noelle, 3 år, och för henne var det också självklart att det var vitt och guld. HUR?! Vi kollade alla i samma ljus, på SAMMA bild, i SAMMA rum. Men alla ser olika. Och om det nu handlar om hur man "lärt" sig en färg, varför ser Ann-Sofie att mjölken är vit om hon också ser en blå klänning som vit?
Jag vet dessutom att vissa först sett vitt och guld men sen blått och svart. Jag kan köpa att det svarta går i brunt och skulle kunna ses som lite guld-ish. Men inte helt.
"Släpp detta nu, det är som det är."
Jag funkar inte så. Jag kan endast släppa det när jag har en förklaring som är logisk och begriplig. Tills dess kommer jag ha sömnlösa nätter. Tragiskt, men sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar