Klar!

Nu har jag varit effektiv och tok-städat och badat och allt, så nu kan jag lägga mig ner en stund och andas. Ida somnade nog nyss i telefonen, men hon kan va där. Inget konstigt alls, så gör vi. :p 

Mys med brudarna ikväll. Har verkligen längtat tills vi alla kan ses! 

Ja, summering av min bedömningslektion : jag var skitnervös av okänd anledning, men min handledare sa "tänk inte. Bara kör. Du har klarat detta i fem veckor, tänk inte på att läraren är här." Sagt och gjort. Körde mitt upplägg och barnen skötte sig exemplariskt (just den klassen brukar vara stimmet själva), men allt bara flöt på. Efteråt sa bara läraren "du är väldigt aktiv i din lektion. Det här var 45 minuters ren pedagogik. Du hade kunnat göra det väldigt enkelt för dig och låta barnen jobba själva, men du är så med! Pedagogiskt från början till slut!" Sen gick han iväg med min handledare medan jag höll lektion två. När vi samlades sen och skulle ha "möte" och genomgång så satt jag knäpptyst. Känns som att man blir trängd liksom. Men både min handledare och min lärare överröste mig med beröm om upplägg, pedagogisk tanke, pedagogiskt bemötande, hur jag aktivt deltar och hur jag kopplat allt till läroplanen. Sen drog min lärare upp egenskaper som "världens främsta pedagog" anser att en framgångsrik lärare ska ha. Det sa min lärare att jag har. "Passionerat engagerad" var det han tryckte hårdast på. Att det var en fröjd att se mig med barnen och att se hur barnen följer mig, att vi har ett samspel och att jag planerar mina lektioner både ur barnperspektiv och barns perspektiv. (Det är sådana begrepp som bara vi fattar, förmodligen). Men det var så jävla skönt att ha det gjort, och att få höra allt det där. Jag slutade nog lyssna efter ett tag för det var så mycket som släppte och jag blev nog paff över den reaktionen. Jag väntade mig inte det. Jag tvivlar sällan på mig själv, jag vet vad jag har för styrkor och förmågor, och jag vet vart jag har mina svagheter. Men här behövde jag verkligen få höra det. Otroligt skönt, och jag kände mig så otroligt stolt efteråt! 

Man vill gärna inte skryta, men man måste få uttrycka när man själv känner att man lyckats med någonting stort. :) igår hade vi redovisning på detta i Kalmar. Min lärare sa igen till mig att det jag gjorde var så väldigt ambitiöst. ;)