fredag 9 januari 2015

Min kropp lever som vanligt sitt egna liv, och ett par veckor har den levt ett hormonellt liv med allt vad det innebär utan orsak.
Imorse kom MF. Äntligen, kände jag - det är ju hela TRE veckor sen sist! 
Åh. 

Tog tillfället att därmed ha en lugn dag, kanske kolla på en film eller två. Satte igång en riktig snyftare (bad om tips). The notebook. Den var så bra! Men jag fällde inte en enda tår. Jag, som annars är känslig är mer känslig när jag är hormonell. Men icke. Har ju svårare att gråta till film visserligen. 
Där efter satte jag på "förr eller senare exploderar jag". Herre min jävla Gud. Jag är inte det minsta kall inombords. Jag väntar bara med att gråta tills det är riktigt jävla illa. Fy fan vilken film! Jag kan knappt minnas när jag grät så senast. Tack och adjö, nu blir det INTE fler snyftare på ett tag! :)

Inga kommentarer: