Hon är en av få som (tyvärr ibland) ser rakt igenom mig, och som känner både mig och mina djupaste tankar. Jag har ju en gräns på hur nära mig man kan komma, men hon är fan så nära det bara kan gå. Hur hon lyckades med det vet jag inte, för vi har inte känt varandra så länge. Men sån är hon. Vi är likadana, det kan vara det. Vi kan prata om ALLT. Jag litar inte på folk fullt ut, det är väldigt sällan. Men hon är en av dom. En av de bästa jag vet! Och så lyckas hon alltid få upp mig och mitt humör. Hon skrattar alltid, och då är det svårt att låta bli att inte göra detsamma.
Bråka med mig kan hon med, men aldrig på allvar. När hon närmar sig gränsen till allvar så chillar vi bråkandet. Det är ju ändå aldrig på allvar. :) 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar