Sen klampade jag in hos mamma, åt och umgicks och nu kom jag nyss hem. Min älskade lilla vovve kändes deppig idag. Han var som ett jävla plåster på mig, svansade efter vart jag än gick, pratade med mig sådär ynkligt, satte sig i knät. Vi hade ett litet gräl på julafton och mamma tror det är därför han har ångest. Sötis.
Ett jävla tjat om min LP nu, jag vet. Men fan vad det är fint. Jag har en LP med def lepard som jag hört 200 gånger fast på cd. Det är inte alls samma sak. Det är sån fin skillnad, likaså på min runaways-skiva. Det känns i hela kroppen. Skulle dra en jämförelse till mamma eftersom Malin inte fattar sånt där, hon bara skakade på huvudet igår och sa att jag såg efterbliven ut. Mamma fattar. Mamma har vart med. Mamma sa "egentligen är det spraket som ger den där fina känslan." Jode.
Nu bada och bli fin. Ska besöka min praktik imorgon, kolla läget och sådär. Förmiddagen sysselsatt - SEN då?! Jag hatar detta. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar