BabyLoo

Piano, piano, piano, gitarr. Piano, gitarr, gitarr. Så har kvällen sett ut sen jag kom hem. Tog ett bad där emellan, men annars har jag spelat. Fingrarna gör ont. Hur gärna jag än vill fortsätta i Växjö (jag älskar detta) så känner jag att det ska bli SÅ skönt när nästa vecka passerat. Då är piano och gitarr avtentat (sen om man klarar det är en annan femma), allt det skriftliga är över och konserten är det vi behöver fokusera på. Det känns så vemodigt, men samtidigt har jag inte så mycket tid som det ser ut nu. 

Jag ska inte gnälla, det har inte varit såhär intensivt hela vägen. Men som det känns nu så är man hemma kring 17 varje dag, och då orkar man bara ta tag i plugget en stund, sen är man helt död. Särskilt om man, som jag, haft svårigheter med sömnen den senaste tiden. Då orkar man inte. Så allt handlar om prioritering, och emellanåt är jag värdelös på att prioritera rätt. Jag väljer ofta MIG, men som det är nu är det MIG och det JAG behöver prestera som jag försöker koncentrera mig på sista biten. Jag hör knappt av mig till folk för jag glömmer, och när jag kommer på det är klockan mitt i natten och jag borde sova. Här är förklaringen på det. Det blir bättre. :) snart. 

Usch, jag vill verkligen inte att det ska sluta helt. Musik dagarna i ända. Folk som älskar musik lika mycket som jag, och som är lika störda som mig. Folk som precis som jag, inte bara hör en låt utan man gör nånting av det man hör. Det är så jävla fint! Vissa har man ju kvar sen med, men ja. Hela grejen. Tåg-ölen på vägen hem, alla gapskratt och uttryck vi kör med. Åh. :) finast!