Behövde på riktigt 3 minuter i skolan för att allt skulle försvinna. Allt.
Satt med ryggen vänd i cafeterian när jag känner hur Stina kommer nära och kramas. Hårt. Och säger "aggebagge".. Sen kramas hon lite till.
Egentligen gillar jag inte att vissa människor ser igenom mig (även om jag nu för tiden är betydligt mer duktig på att faktiskt visa eller tala om när någonting känns fel), men idag behövde jag det. Närhet och fina ord utan att be om en förklaring.
3 minuter alltså. Sen var jag människa.
Fy fan, vad min klass är fin.
Fy fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar